Inför 1:a maj utfärdare statsministern bannbullor mot dom inom partiet som motsätter sig svensk anslutning till EMU. Han tvingade anställda i regeringskansliet att göra avbön. Detta gav anledning till några enkla reflexioner från min sida.
ARLA och EU knäcker småbönder
I en artikel i Aftonbladet berättar Stefan Edman (Uddevalla), rådgivare
åt regeringen i miljöfrågor, hur ARLA med hjälp av EU-stöd
knäcker småbönder i Dominikanska Repkubiken. Han påstod
att han satte sin morgonyoghurt i vrångstrupen när han läste
detta.
Via EU-stöd kan ARLA dumpa 5 000 ton mjölkpulver i republiken, så
att man. kan sälja mjölk där 30 procent billigare än här
hemma. Därmed har man slagit ut 15 000 småbönder. Arla får
160 miljoner i exportstöd av EU, samtidigt som EU ger 200 miljoner till
den fattiga republiken för att stödja deras mjölkproduktion.
Rena snurren, konstatera Edman.
EU och järnvägstrafiken
Godstrafiken på järnväg skall avregleras. Det har EU:s transportministrar
beslutat. Senast 2006 skall nationella monopol för godstrafik upphöra.
Det innebär att järnvägsföretag som kör gods till ett
annat land, även kan köra gods inom landet. EU-parlamentet skall fatta
sitt beslut en ändra gång och man har uttalat att det bör gälla
även persontrafiken.
Regeringen Persson har uttalat glädje över förslaget. Men SEKO-facket
liksom Europeiska Transportfacket ETF är motståndare. Med alla dessa
olika företag menar man att det blir omöjligt att få avtal om
arbetstider och sociala villkor.
15 mars trädde ett första paket angående gränsöverskridande
trafik i kraft och då strejkade anställda i Frankrike och Belgien.
Men regeringen Persson tycks mena skit samma, det drabbar bara en del arbetare
och tågresenärer.
Svältlöner hos Vattenfall
Elverket Elektrocieplowie Warszawskie (EW) i Polen ägs av Svenska Vattenfall.
Där tjänar en arbetare c:a 4 400 svenska kronor i månaden. Det
är dyrt att leva i Polen. Ett tandläkarbesök kostar ungefär
som i Sverige och hyrorna är höga. Så en arbetare, som intervjuas,
anser sig tvungen att ha ett jobb till. Han är 54 år och har arbetat
i företaget i 20 år. Fattigdomen i Polen syns tydligt, står
det i artikeln. Sedan Vattenfall tog över företaget har arbetsstyrkan
minskat med en tredjedel. Arbetslösheten i Polen är 18 provent.
När Polen och andra låglöneländer kommer med i EU räknar
väl Vattenfall och andra storföretag, att kunna pressa ner lönerna
också i Sverige. Man är säkert övertygad om att man kommer
att få stöd av statsmakten för en sådan politik.
Facket oense med LO
Löneskillnaderna mellan länder som Sverige, Tyskland, Danmark och
andra inom nuvarande EU och de nya EO-länderna är enorma. Från
i genomsnitt 27,5 euro. i timmen till 4,21 euro. I exempelvis Bulgarien är
genomsnittlönen bara 1,35 eruo i timmen. Arbetskraftsinvandring till Sverige
kommer därför att verka lönesänkande. Detta har skapat splittring
mellan LO-ledningen och ett antal specialförbund. (SEKO/järnväg,
post, väg, sjöfart etc. ,Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna,
Transport).
LO vill ha fri arbetskraftinvandring medan dessa organisationer vill ha övergångsbestämmelser.
Utan sådana, menar dessa organisationer, blir det stora problem med bl.a.
fiffelföretag med arbetskraft från de nya EU-länderna. Därför
vill de ha vissa övergångsbestämmelser.
Ingen minnesstund för Irak
Jag har läst och sett i TV hur organisationer runt om i landet ordnat möten
och demonstrationer - med tusentals deltagare mot USA:s krigspolitik och anfall
på IRAK. Här i Uddevalla har ett tiotal organisationer ordnat med
tre möten med sammanlagt högst 175 deltagare. (Jag nämnde om
två av dessa i förra Riktpunkt.) Inte en annons, ingen reklam om
mötena, inga paroller riktade mot USA:s krigspolitik utan bara en gammal
bandroll med texten - FÖR FRED OCH DEMOKRATI. (Det säger ju Bush också).
Jag är besviken och ledsen över denna feghet och liknöjdhet.
Bland de många arrangörerna fanns (s) och (v).
Efter det att terrorister den 11 september 2001 kraschat mot de två skyskraporna
i USA och c:a 2.500 människor omkom, ordnade kommunledningen I Uddevalla
en minnesstund för de omkomna i stadshuset. Kommunens flaggor sänktes
på halv stång, tal hölls och vänsterpartiets kommunalråd
läste Bo Zetterlinds dikt TÄND LJUS. Jag väntade på att
man nu skulle ordna motsvarande minnesstund över alla de Irakier - inte
minst 100 000-tals barn- som dödats genom USA:s handlande under åren
1991-2003. Men inget hände. Jag skrev en insändare och efterlyste
sådan minnesstund. Inget svar, ingen kommentar, tyst var man. Det kan
förstås så att 2 500 medborgare i USA är värda särskild
minnesstund men inte 100 000-tals irakier. Jag vägrar tro att exempelvis
(v) och (s) anser detta. Men varför tiger man? Den frågan kommer
alltid att finnas i mitt minne.
Olof Nilsson
olof.nilsson@skp.se