Inför den stundande folkomröstningen om EMU har Nätverket mot
EMU beslutat sig för att i samband med cityfesten i Gävle torsdagen
den 7 augusti arrangera ett s k Nej till EM- tält. Syftet är naturligtvis
att försöka övertyga Gävleborna om vikten av att i folkomröstningen
rösta nej. Nätverket mot EMU består av alla de svenska organisationer
som anser att ett nej i omröstningen är att föredra.
Som alla förstår så blir ett dylikt nätverk av organisationer
rena regnbågen av organisationer som endast förenas av en sak och
det är viljan till ett nej i folkomröstningen. Den otvivelaktigt största
fördelen med ett dylikt nätverk blir därför att man inför
väljarna direkt och konkret kan påvisa att det inte finns någon
parti eller folkrörelselinje. Alla tycker olika och beslutet ligger i folkets
händer. Någon facklig företrädare eller någon representant
från något politiskt parti kan inte med trovärdighet göra
frågan till något annat än vad den är nämligen att
folket har slitit frågan ur organisationernas och partiernas händer
för att självt genom direkt val avgöra frågan.
Inför arrangemanget i Gävle den 7 augusti kontaktades Sveriges kommunistiska
parti av nätverket med en förfrågan om vårt parti på
något sätt kunde bidra till att göra arrangemanget så
lyckat och brett som möjligt Från SKP:s sida svarade vi då
att vi efter bästa förmåga skulle delta i arrangemanget. Som
talare anmälde vi Peter Cohen.
Efter någon dag fick vi ett meddelande från vänsterpartiet
i Gävle, och dess besked var konkret, enkelt och solklart. Några
kommunister fick under inga omständigheter delta på detta kampanjmöte
mot EMU.
Men rent osökt är det omöjligt att komma runt frågan vad
det är som är så suspekt med vårt parti när det gäller
EMU frågan. Vad är det som kan göra vänsterpartiet så
rosenrasande att man utan vidare känner sig tvingad att omedelbart bryta
redan ingångna avtal?
Att påstå att vänsterpartiets agerande skulle vara en katastrof
eller liknande vore naturligtvis en enorm överdrift men utan tvekan är
det irriterande att man tvingas lägga ned arbete på något som
sedan visar sig vara bortkastat.
Vad är då Sveriges kommunistiska parti för något?
Vårt parti bildades 1917 genom att dåvarande SSU ombildade sig till
Sveriges socialdemokratiska vänsterpart med Z Höglund i spetsen, sedermera
blev partinamnet SKP.
Under partiets snart hundraåriga historia har partiet på ett storslaget
sätt medverkat och drivit på landets politiska, konstnärliga
och vetenskapliga utveckling.
Mest stolta är vi över den storslagna politiken som kallades efterkrigspolitiken
då man formligen byggde bort det gamla och skapade det nya folkhemmet.
Den konstnärliga utvecklingen kan Albin Amelin få gestalta då
det i Sverige inte finns någon fackföreningslokal som inte har något
konstverk av Amelin. Den vetenskapliga utvecklingen som alltid legat partiet
varmt om hjärtat kan symboliseras av Umeå universitet som är
ett direkt resultat av vår tidigare partiordförande Hilding Hagbergs
kamp för ett norrlandsuniversitet. Ja, konstigare än så är
vi alltså inte, och någon anledning att vara rädd för
oss finns väl knappast. Vi äter inte barn även om dåvarande
Högerparti inför valet 1928 låtsades som det.
Som alla förstår, i synnerhet alla de som är intresserade av
ett nej i folkomröstningen, så är nuvarande läge sällsynt
illa valt för att utveckla någon partistrid mellan skp och vp. Så
kommer det inte att bli för vi accepterar inte det trots vp:s fåniga
och barnsliga syn på skp. Vi fortsätter oförtrutet arbetet för
ett nej till EMU. Dock skall vp veta att omröstningens viktigaste slagfält
inte är på torget i Gävle. Den viktigaste striden sker på
våra arbetsplatser och i fackföreningarna. Utan skp:s medverkan i
den striden klaras inte kampen om arbetarväljarna.
Med vänliga hälsningar om ett Nej till EMU
Lars Lundberg