Nu har både ja- och nej-sidans EMU-kampanjer dragit igång, fast de i mångt och mycket är ganska så ljumma i förhållande till den svenska sommarvärmen.
Ja-sidans taktik, med demagogerna Gunnar Lund, Göran Persson och Anders Sundström i spetsen och uppbackade av svenskt näringsliv och starkt påhejade av de borgerliga tycks vara att använda samma urvattnade argument som de hela tiden använt – ett slags malande, upprepande utav samma gamla fraser. De om bättre tillväxt, fler arbetstillfällen och samhörigheten med Europa: - Ett ja till Europagemenskapen, ett ja för demokratin!
En monetär union och vad som menas med det, det talar ja-sidan inte högt
om.
Allt som vi som suverän stat måste göra avdrag på och
alla de lagar och regler vi måste anpassa oss efter, allt för att
passa efter universalmått sydda av och för kapitalet och storfinansen,
allt det förtigs.
Hela debatten kan delas in i två områden, om man skall se det mekaniskt:
Områdena är då ekonomi och demokrati.
Ja-sidan talar varmt om ordet demokrati men för inte diskussionen om vad
som sker med den så kallade ”demokratin” vid ett EMU inträde
– vad som egentligen händer. När det kommer upp i debatten så
svänger malandet istället över till ekonomi. Predikan förs
om varje område för sig och inget som helst samband mellan ekonomi,
demokrati, politik tycks finnas. Det är högst märkliga samhällen
de tycks leva i.
Malandet bemöts från nej-sidan med fakta förankrat i verkligheten, fakta som hela tiden måste omformuleras för att de inte själva skall fastna i malandets kvarn. Det farliga i det hela är att det i mångt och mycket är ja-sidans innötande som etsar sig fast på minnet. Fokuseringen försvinner från vad allt handlar om: ” – Klart vi vill vara med i Europa och vem säger inte ja till demokrati?”
Nej-sidans formuleringar och argument kan för många riskera att
bli svåra att komma ihåg på grund av sin egen mångfald.
Dessutom använder sig ja-sidan av sina slaskargument som förlöjligar
hela debatten, som får folk att ta avstånd från alltihop och
se det hela som ett spektakel. Exempel på ett sådant slaskargument
är att det blir lättare att resa, för med en gemensam valuta
så slipper man att växla pengar. En berättigad fråga är
då:
– Har ”besväret” med att växla pengar till en annan
valuta någon gång avhållit någon att resa till ett annat
land?
Men det är just deras egna begrepp vi kan hjälpa dem att själv falla på. Visa på att det är samma nivå på deras argument som på hur trovärdiga de är med sin ”Europagemenskap och demokrati”.
Ett annat argument som ja-sidan har svårt att bemöta och försvara är det med de stängda dörrarna till ECB, den Europeiska Centralbanken. ECB är den institution som är beslutsfattande instans inom EMU. Där har inga politiker insyn, inga möjligheter att påverka dess beslut eller avsätta deras bankdirektörer. Maktfullkomligheten är total.
Vi måste ställa oss frågan, är detta verkligen något
för vanligt folk? Vad är fördelarna med EMU? Ja-sidans argument
grundar sig endast på antaganden och det visar på att de inte har
några hållbara fakta i det de lägger bakom sina ord. Enligt
mitt menande så finns det inga fördelar alls som skulle göra
det värt att rösta ja.
Med 30°C i skuggan, två ungar slitandes i sin mor, skrikande efter
glass, så är det första modern tänker på definitivt
inte räntor, växelkurser, ECB eller EMU. I det fallet så hjälper
det varken om banken är lokal, central, nationell eller internationell,
för så mycket vet både modern och barnen, att inne på
banker finns inte glass att tillgå.
Banker är inget man förknippar med vanligt folk fast de flesta på något sätt använder sig av en. Banker är synonymt med slips och kostym, något för de som är rika, överklassens påfund. Eller för att citera Berthold Brecht: ”Vad är att råna en bank mot att grunda en bank.”
I dagarna så är det sol, bad och semesteraktiviteter som gäller för de flesta och det vet ja-sidan. Men från augusti och fram till den 14 september så kommer vi nog att få möta ett massivt malande när deras propagandamaskin lägger i en högre växel.
Med detta så menar jag att vi på nej-sidan måste vara så
sakliga som det bara går. Vi måste hitta nya sätt att föra
ut det vi vill ha sagt. Vi har inte samma ekonomiska förutsättningar
som ja-sidan, men vi har trots allt det bästa vapnet, verkligheten. Använder
vi oss av fakta, olika exempel på vad som sker och har skett omkring oss
i både i Sverige och Europa så är vi redan på god väg.
Vad och vilka konsekvenser EU har medfört och vad vi har att förvänta
av en eventuell EMU-anslutning.
Att detta raserande som skett av den svenska ”välfärden”
sedan tidigt 90-tal är ett naturligt EU-steg i anpassningen inför
en svensk EMU anslutning.
Vi måste föra fram nej-sidans röst på gator, torg, på
arbetsplatser och i skolor. Det här handlar om Sveriges och hela Europas
framtid. Detta är vad kommunisterna i alla Europas länder gör,
vare sig länderna är med i EU/EMU eller inte.
EU är inget fredsprojekt som ja-sidan vill ge sken av. Kapitalistiska stormaktsbyggen
handlar inte om att försvara folk, det handlar om att försvara kapitalet
från folket, om att försvara en liten grupp människor i samhället
och deras ekonomiska intressen.
EU är dessa kapitalisters sätt att säkra sina intressen gentemot
dess likar i USA. Lugnet före stormen kan man kalla stadiet som vi nu befinner
oss i. EU har seglat upp som konkurrent till USA i världsherra-väldesträvan.
Så länge båda stormakterna får sin del av kakan så
är det förhållandevis lugnt. Men vad händer när det
bara är smulor kvar?
Då kommer förhållandet stormakterna sinsemellan att bli allt
mer spända. Vi vet av historien att kapitalismens enda sätt att klara
av stora ekonomiska kriser är att sätta vapen i hand på sina
medborgare för att ta ihjäl sina bröder och systrar någon
annanstans, i värsta fall i global skala. Folk dör, färre som
är arbetslösa, allt fler som är sysselsatta i vapenproduktionen
som håller igång industrierna, tills raserandet av världen
upphör.
Sedan så skall det byggas upp igen, människorna börjar om, det
kapitalistiska systemets cirkel är sluten. Ett system som EMU förespråkarna
anser vara sunt – stormaktsbyggen som cementerar förhållanden
mellan fattiga och rika, vare sig det handlar om individer eller länder.
Stormaktsbyggen som existerar och överlever på grund av att tredje
världen just är tredje världen.
EMU är inget annat än kapitalets befästande av att kunna fortsätta utsugningen av vanligt folk. Rösta därför NEJ till EMU den 14 september!
Fredric Olofsson, SKU