Serbien – det ”internationella samfundets” övningsfällt för att underkuva länder i demokratins skepnad
Det började i Serbien, fortsatte i Afghanistan, Irak... ”Samfundets” globalisering känner inga gränser. Vår planet är på väg in i en ny fascism med kolonisering, exploatering, diktatur och ofrihet.
Våren i Belgrad är enastående. Staden myllrar av liv, fåglarna sjunger, solen steker obarmhärtigt. Bilar trängs i smala gator och förpestar luften utan några samvetskval. Gamla bilar, gamla motorer, utan katalysator spyr gift. Nya bilar, stadsjeepar, som tillhör den nya överklassen, maffian, regimen, s k politiker och andra kollaboratörer, kör vårdslöst, dödar och skadar folk på gator utan att man kommer åt dem.
För fyra år sedan, när jag kom till Belgrad bara två dagar efter att USA/NATO/EU-aggressionen hade slutat, hördes inga fåglar, men grönskan var saftig, fräsch och vacker. Staden levde, överlevde, människor var glada och framförallt stolta.
Idag, fyra år senare, en statskupp senare, ett stor förräderi senare finns inga glada människor, inga stolta medborgare. Belgrad är en stad i förruttnelsen. Rädslan finns överallt, den kan avläsas på allas ansikten, rädsla att bli arresterad, torterad utan åtal, utan advokat, utan någon som helst hjälp. Den nya regimen, DOS-juntan, gör som den vill. Den gör upp med oppositionen och olydiga maffiamedlemmar på ett makabert sätt: dödar och fängslar med hjälp av undantagslagarna. De främsta oppositionspolitikerna finns redan i Haag, olagligt inför en olaglig ”domstol” och kommer därmed aldrig tillbaka.
Kosovo och Metohija är redan sålda till amerikaner och europeiska ”demokrater” som plundrar allt som går att plundra och det är inte lite: Kosmet är väldigt rikt på mineraler och energi.
I det ”befriade”, ”demokratiskt” och ”multikulturellt” Kosmet (Kosovo och Metohija), finns knappast några serber eller andra ickealbaner kvar. De få som är kvar mördas bestialiskt inför öppen ridå, framför det ”internationella samfundets” ögon, utan något ingripande. Albanska mördare och terrorister skyddas av sina allierade.
USA köper skrupelfritt allt större områden i Kosmet – på 99 år. Där finns Camp Bondsteel, den jättestora basen för fler krig och kolonisering..
Balkans marionetteater
I Belgrad, likssom i Zagreb, Ljubljana, Skopje, Sarajevo, Podgorica, Tirana,
Sofia, Bukarest och Budapest sitter globaliseringens marionetter och driver
sina länder, sina folk i fördärvet.
Belgrad-regimen säljer allt som går att sälja: alla stora företag,
fabriker är till salu – för en spottstyver, huvudsakligen till
globaliseringens hajar från väst, naturligtvis. Dagligen lovar regimens
företrädare nya pengar från ”samfundet” men dessa
pengar kommer aldrig. I stället kommer ständigt nya lån från
IMF och Världsbanken. Hela tidigare Jugoslavien hade under 40 år
samlat på sig c:a 22 miljarder dollar i skuld. Dagens lilla Serbiens skuld,
tagen under knappt 3 år, uppgår till 25 miljarder dollar.
Det finns knappast några företag som är i gång, knappast
några anställda som får lön. Ja, de få som arbetar
får ingen lön i månader.
Men hur lever dessa människor? Hur klarar sig miljoner arbetslösa och deras familjer? Hur fungerar samhället, skolor, sjukhus, trafiken...?
Det är mig en stor gåta. På något konstigt sätt
klarar sig folk ändå. Men inte alla. Antalet självmord stiger
drastiskt, särskillt i inre Serbien. I Belgrad finns allt fler tiggare
och kontainer-plundrare. Vårens torka förvandlades till en naturkatastrof
som kommer att följas av hungersnöd som väntar medborgarna i
höst och vinter.
På gatorna syns gamla bussar som bortgångne Djindjic (Ðindic)
tiggde ihop runt om i Europa. Det finns några nya gula bussar med texten:
”Från Japans folk till Belgrad”.
Sjukhusen har inget att använda för vård av sina patienter.
De är förfallna, smutsiga, trasiga – med trasig personal som
inte orkar bry sig om sina medmänniskor. För att få dom till
det måste man muta sjuksköterskor, läkare och alla andra –
med dyra euro.
Livet är svårt och mycket dyrt i Belgrad. Det finns allt möjligt
att titta på, men inte att köpa. Min mor har 1 000 kronor att leva
på. El blir dyrare varannan månad, mediciner likaså. Det finns
få som kan klara sådant. Om någon hamnar bland de lyckliga
som får någon lön då är den c:a 1500 kr. Har man
familj med två barn och bara en lön – ja, då kan man
gå och hänga sig. För skolan böcker och allt annat kostar
skjortan. Universitetsstudier är otroligt dyra; bara en tentamen kostar
c:a 1 200 kr – för att inte räkna upp allt annat.
En gång i tiden var skola och hälsovård gratis. Det var under
den socialistiska perioden.
En grå starr-operation kostar nu 10 000 kr. I privata kliniker minst det
dubbla. Under Milosevics tid, under sanktioner, och under de bestialiska USA/NATO/EU-bombningarna
var elen billig, skolan och vården gratis. Bensin fanns vid varje hörna
– billigt. Smuggelbensin. I dag kostar bensin lika mycket som i Stockholm.
Serbien är i högsta grad koloniserat. Diktaturen är påfallande.
Ingen får kritisera regeringen eller enstaka ministrar. De som törs
får betala dyrt: tidningar, radio och tv förbjuds, stängs eller
bötfälls. Journalister arresteras utan nåd. Utan åtal
heller.
Den ”demokratiska” diktaturen
Min gode vän Milovan Brkic, journalist och ordförande i polisfacket,
skrev efter Djindjics avgång om sättet han gick bort på. Tidningen
som publicerade texten, montenegrinsk DAN, förbjöds i Serbien och
min vän sattes i fängelse i 30 dagar. Utan åtal. Jag träffade
honom under min vistelse i Belgrad. Det var ingen bruten man, tvärtom,
en stark kämpe som ger igen. Nu har han stämt staten på 300.000
euro. Min vän berättade om den ”demokratiska”, nya tortyren
han var utsatt för. Han berättade om Djindjic, hans maffia, inkompetenta
ministrar, diktaturen. Enligt honom togs Djindjic, som var Tysklands man och
som blev allt mer bångstyrig, bort av CIA. USA vill helst se en egen marionett
i ledningen för den serbiska lydstaten. Det är Nebojša Covic,
en gång Milosevics kronprins, som sparkades ur SPS-partiet och som omedelbart
blev ”demokrat”. I dag är han en av de rikaste nya ledare,
vicepremiärminister och ansvarig för (försäljning av) Kosmet.
Min vän är mycket väl insatt och kan ha rätt, att döma
efter händelseutvecklingen som har skett och sker, samt de samtal jag hade
med ”vanliga” medborgare och journalistkollegor. Alla var eniga:
Covic blir nästa premiärminister. Och, Djndjic dödades under
väldigt mystiska förhållanden.
Min mamma varnade mig varje gång jag gick ut: Prata inte politik! Det
sa även många av mina vänner, journalister vid Radio Belgrad.
Redan innan jag lämnade Stockholm blev jag varnad från Belgrad att
vara försiktig. Polisen har nämligen mitt namn på sin lista.
Varför? Tänk, någon har lämnat Riktpunkt med min text om
Djindjic till jugoslaviska ambassaden i Stockholm. Tidningen har skickats vidare
till Belgrad. Det var inte så konstigt, Riktpunkt läses faktiskt
av flera landsmän i Stockholm. Ett företag har kopierat texten och
delat ut bland mina övriga landsmän och någon har lämnat
den vidare till Valhallavägen 70.
Nu blev det ingenting av min arrestering för jag är också svensk
medborgare. Men jag var glad när jag fick veta att Riktpunkt läses
av andra än oss. Nu har vi fått ännu fler trogna läsare
– på ambasaden i Stockholm och i Belgrad.
Tyvärr pågår fortfarande statskuppen i Serbien. Mitt land och min födelsestad är i främmande händer. Men fåglar sjunger igen och grönskan är bedårande. Solen skiner och jorden snurrar vidare.
Och historien kommer att upprepas – imperier går under och försvinner
ofta för alltid. De underkuvade gör sig fria.
Dušan Lazarevic