Alla ledande morgontidningar håller sig som bekant med en välbetrodd
kroatnationalistisk krönikör som fortlöpande ger sin förvrängda
bild av skeendet på Balkan. I Dagens Nyheter är det Slavenka Drakulic
som tilldelats den rollen, och tidningen publicerade måndagen den 28 juli
ännu en av hennes krönikor, Det nästan rensade landet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?
d=1058&a=164887
Artikeln är intressant för att den visar det kroatiska dilemmat
Enligt Slavenka Drakulic förde Kroatien under 90-talet "inte
bara ... ett försvarskrig gentemot Serbien" utan också "ett
krig mot den serbiska minoriteten". Detta, menar hon, "är förklaringen
till dagens problem med minoriteter, särskilt den serbiska minoriteten,
med återvändande flyktingar, med integration och försoning.
Detta krig handlade om en etnisk rensning av nationalstaten, och begreppet 'etnisk
rensning' är därför nyckeln till förståelse av den
serbiska minoritetens problem i Kroatien idag."
Det kan låta som en självkritik, men är i grunden samma historieförfalskning
som tidigare. Den serbiska minoritetens rättigheter var nämligen huvudfrågan
i de kroatiska krigen. Hela konflikten gällde minoriteternas rättigheter
då ustasjafascisterna återupprättade sin nationalistiska stat
med det uttalade målet att göra sig serbenfrei på samma sätt
som Hitlertyskland blev judenfrei.
Något angrepp från Serbien förekom inte, däremot ingrep
den federala jugoslaviska folkarmén till försvar för minoriteternas
rättigheter - med all rätt eftersom Kroatien folkrättsligt ännu
var en del av Jugoslavien. Kroatiens krig var inte ett försvarskrig, utan
ett krig för etnisk rensning, separatism och frigörelse från
den multinationella federativa statsbildningen Jugoslavien.
EU pressades som bekant av Tyskland till att godkänna och legitimera denna
utbrytning. Men nu, då den etniska rensningen i huvudsak har förverkligats
och större delen av serberna fördrivits, ställer EU som villkor
för medlemskap "att de serbiska flyktingarna ska få återvända
och deras rättigheter respekteras". EU gör ingen självkritik,
men visar Kroatien och andra ansökarländer vem som bestämmer
spelreglerna.
För Kroatiens regering medför detta de problem som Slavenka Drakulic
beskriver. Men utan att gå till botten med den kroatiska nationalismen
och EU:s agerande kan man aldrig förstå denna konflikt och Kroatien
kan aldrig komma ur sin skamliga roll som rasistisk vasallstat till Tyskland,
EU:s övriga stormakter och - inte minst - USA.
Ty det problem som artikeln berör är inte "den serbiska minoritetens
problem i Kroatien idag", utan den kroatiska statens och det kroatiska
folkets problem idag
Christer Lundgren