SKU:s kommentar till valresultatet, skrivet när det glädjande beskedet kom. ”Nejsidan vann STORT!”
Även om de senaste dagarna har präglats av stor sorg på grund
av det fega och avskyvärda mordet på utrikesminister Anna Lindh finns
det ändå plats för glädjeyttringar efter valresultatet
från folkomröstningen om EMU. Nej vann stort- trots alla enorma resurser
som ja-lägret hade på sin sida. Trots alla hundratals miljoner, trots
alla som ställde upp för att försöka lura svenska folket
att rösta på ett ja, som till exempel Carl Bildt och andra före
detta stora namn som nu gav sig in i debatten för att försöka
övertyga svenska folket om att rösta för EMU. Trots alla dessa
kändisar, sångare och liknande som ställde upp i detta spektakel
för ett ja och trots att det hade bildats ett löjeväckande nätverk
som kallade sig för vänstern för EMU. Ett nätverk bildad
av folk som kallar sig för vänsterinriktade och med kvasiargument
försökte få folk att tro att det minsann skulle vara radikalt
att rösta för ett ja och att en sådan röst skulle vara
en röst på vänsterpolitik. Trots allt detta som ja-anhängarna
hade på sin sida, blev de ändå grundligt besegrade. Göran
Persson lyckades inte ens övertyga sina egna medlemmar att rösta för
ett ja. De enorma resurser som storfinansen ställde till ja-sidans förfogande
kunde denna gång inte få önskad effekt.
Till och med fackföreningar ställde upp på ja-sidan och LO-ordföranden
försökte sig på att på ett smygande sätt gett sitt
stöd till ja-sidan.
Hur kunde det egentligen gå som det gjorde, varför blev det så
att en sådan väldig kraft som ja-sidan var, som hade samhällets
starkaste resurser på sin sida, blev så grundligt besegrad?
Jag tror att ingen i Sverige har glömt folkomröstningen om vi skulle
gå med i EU eller inte. Alls dessa löften som då gavs, om hur
bra folk skulle få det i Sverige bara vi gick med i EU, och hur allt detta
kom på skam. Löftena var många om hur vi i Sverige skulle få
mycket lägre arbetslöshet och vi blev ideligen lovade guld och gröna
skogar. Hur allt detta kom på skam har vi inte bara kunnat se, utan vi
har också kunnat känna det ända in i ryggmärgen, de flesta
av oss. EU-inträdet har bara lett till ytterligare nedskärningar i
samhället. Arbetslösheten har hållits konstant hög, det
blir allt svårare att hitta bostäder för den som inte kan betala
en stor summa pengar, de offentliga skolorna och sjukvården drabbas av
allt fler nedskärningar och denna situation förvärras alltmer.
Denna situation drivs fram av en regering som lovade oss alla en guldkantad
tillvaro bara vi gick med i EU. Vi har själva kunnat höra förklaringar
om att det tyvärr inte går att ge mer pengar åt dagens alltmer
usla skolor, samtidigt som man ger tiotals miljoner åt idiotiska projekt,
där man bygger lyxbostäder som bara ett fåtal människor
i detta samhälle har råd att betala hyran till. Inkomstskillnaderna
i detta samhälle blir allt större, det börjar att bli en allt
större avgrund mellan de som har och de som knappt har något och
i allt detta är ungdomen en av de grupper som drabbas hårdast.
För bara ett par månader sedan presenterade regeringen besparingar för nästan 5 miljarder kronor och detta i ett land som har haft ett överskott på tiotals miljarder de senaste åren. Men någon måste ju betala EU-notan och det blir som vanligt knappast eliten i detta samhälle som lever i ett överflöd, det blir som vanligt den vanlige arbetaren som får betala den dyra notan genom nedskärningar i socialsystemet.
Svenska folket gick att lura en gång i och med EU-valet med inte en andra
gång. Den gick inte på Perssons skrämselpropaganda om hur allt
skulle gå illa i Sverige om vi röstade nej, lika lite som den gick
på hans tomma löften om hur arbetslösheten och räntorna
skulle gå ner i landet bara vi sa ja. Löftena om guld och gröna
skogar gick inte hem denna gång. Svenska folket visste bättre genom
bitter erfarenhet.
Trots att detta är en glädjande seger och att den inger hopp om fortsatt
kamp, får vi inte underskatta etablissemanget. Naturligtvis kommer Persson
och storfinansen att söka nya vägar för att genomföra ett
nytt val. Detta har vi sett i andra länder och Persson har redan innan
valet framfört att, om det blir ett nej kan det bli nödvändigt
att genomföra en ny omröstning. Nu är det så att denna
klara seger för nej-sidan, gör det lite svårt för ja-sidan
och de starka krafter som står bakom, att genast försöka sig
på att genast genomföra ett ny folkomröstning, nederlaget var
alltför stort och svenska folket har klart sagt sitt. De skulle inte på
något sett se bra ut att genast försöka köra över
folkviljans rungande nej. Men dom kommer att bida sin tid och vänta tills
förutsättningarna är bättre för att försöka
få igenom en ny folkomröstning och det är oerhört starka
krafter som ligger bakom denna vilja. Vi får aldrig underskatta dessa
krafter och deras intentioner.
Men om detta val har visat något, så är det att hur mycket
pengar storfinansen än kan uppbringa och hur många ledande figurer
etablissemanget kan uppbringa, så går det ändå att besegra
dom. Denna folkomröstning är om något, bevis på detta
och detta ger stort hopp inför framtiden. Naturligtvis kommer nedskärningarna
att fortsätta, Göran Persson kommer utan tvekan att använda detta
resultat som en anledning för att skära ner ytterligare på socialförsäkringssystemet.
Hans argument kommer att vara att, eftersom vi står utanför EMU måste
vi skydda oss ekonomiskt, detta är något som är väntat.
Vi har en lång väg att vandra full av kamp. Närmast har vi att
protestera mot nedskärningarna som kommer att fortsätta, detta medan
vi väntar på storfinansens nästa försök att föra
oss in i EMU.
Men denna seger ger oss förnyad kraft inför framtiden och vetskapen
om att ha besegrat storfinansens intentioner med regeringen bakom sig, visar
oss att ingenting är omöjligt, alla svårigheter går att
överbrygga.
Hugo Diaz