Vårt parti liksom kommunister i många andra europeiska länder
tillbakavisar den så kallade ”EU-författningen” i sin
helhet och av principiella skäl. Vi gör det därför att denna
text definierar alla grundläggande rättigheter som tillhör en
stat och som tillfaller ett parlament och en regering. Det handlar, som beteckningen
”konstitution” signalerar, om ett grundningsdokument för en
stat. Grundandet av det förenade Europa förutsätter och framtvingar
samtidigt avskaffandet av medlemsländernas självbestämmande och
suveränitet.
Ekonomisk politik, utrikespolitik, försvarspolitik, flyktingpolitik –
alla grundläggande politikområden – lagfästes av ”EU-konventionen”
och omintetgör de befintliga nationella författningarna.
Motståndet mot denna ”författning” är idag liktydigt
med kampen mot EU överhuvudtaget och bildar en enhet med kampen mot de
antisociala och antidemokratiska ”reformerna” som har sitt ursprung
i Bryssel.
I flera EU-länder – Frankrike, Danmark, Irland och Luxemburg –
har regeringarna tvingats av folken att utlova folkomröstning om ”konventionen”.
Även i andra länder som Nederländerna, Portugal, Spanien och
Italien kräver växande folkrörelser att få avgöra
nationalstatens vara eller inte vara i folkomröstning.
Så även i Sverige. Men här har regeringen redan bestämt
sig – en folkomröstning ska det definitivt inte bli. Tvärtom,
i artikel efter artikel och tal efter tal försöker makteliten ”bevisa”
att en folkomröstning rentav skulle vara ett brott mot demokratin!
I en artikel i DN den 14 oktober 2003 hävdade socialdemokratiska riksdagsgruppens
ledare, Britt Bohlin, käckt att traktat och fördrag är regeringens
bord, och inte folkets. I hennes skrivning ökar demokratin när inte
folket utan av regeringen tillsatta tjänstemän fattar beslut vilka
sedan godkänns av riksdagen. Som ”prejudikat” åberopar
hon att förfarandet var så med Amsterdamfördraget och Nicefördraget.
Och därför ska det även i fortsättningen vara så i
all evighet.
Men det har väl inte kunnat undgått henne och hela den socialdemokratiska
partiledningen att majoriteten av svenska folket i september i en folkomröstning
med ett rungande Nej förkastade just den politik som riksdag och regering
har godkänt när dem skrev på EU:s Amsterdam- och Nicefördrag?
Enligt Britt Bohlin har förslaget till ”Konventionen för Europa”
tagits fram i en unikt öppen och demokratisk process. Men sanningen är
att den piskas fram i det tydliga syfte att den demokratiska opinionen i så
liten utsträckning som möjligt ska få en chans att sätta
sig in i saken och organisera motstånd. Till och med mycket enkla demokratiska
spelregler sätts på undantag, t ex att det ska vara riksdagen som
tar ställning först och att regeringen vidarebefordrar uppdraget den
fått. Nej, när det gäller ”EU-författningen”
fattar regeringen Persson sina beslut innan riksdagen ens har sagt sitt.
Regeringen hänvisar till att EU är utrikespolitik (!) och utrikespolitik
är deras sak att ansvara för.
Men när denna ”utrikespolitik” får sådan vidd att
det handlar om att ge upp den nationella suveräniteten och överlämna
bestämmanderätt i alla tunga inrikesfrågor till en ny statsbildning,
då finns det all anledning att kräva en folkomröstning. Det
är folket som ska leva med denna ”författnings” konsekvenser
– folket har därför rätt att bli hört! Det står
faktiskt i den svenska grundlagen ”All makt utgår från folket!”
Nu säger den socialdemokratiska gruppledaren att den svenska riksdagen,
som ska godkänna resultatet av regeringens förhandlingar med EU, är
unik på två sätt:
”Den har en bra representativitet. Exempelvis är andelen kvinnor
i världsklass. Den har även en stor öppenhet och en ständig
strävan efter folklig förankring.”
Denna ”folkliga förankring” måste av flertalet väljare
uppfattas som blankt hån. När majoriteten av folket i EMU-omröstningen
sade Nej skildes den avgrundsdjupt från riksdagen, där de allra flesta
röstade Ja. Om statsminister Göran Persson hade fått sin vilja
igenom, nämligen att riksdagen skulle avgöra, hade vi idag tillhört
EMU.
Bara detta att Bohlin har fräckheten att skryta om folklig förankring
en månad efter riksdagens fiasko i folkomröstningen är en örfil
för den demokratiska opinionen.
Lika isolerat från folket står regering och riksdag när det
gäller EU:s ”grundlag”. Det är den enkla förklaringen
till varför de för allt i världen inte vill ha ett nytt votum
från folket.
För att komma undan folkomröstning har Bohlin ytterligare ett ytterst övertygande demokratiargument: Väljarna kan ju, om de inte är nöjda med beslutet, i kommande val rösta bort riksdagens ledamöter som sagt ja till ”EU-författningen”. Självfallet är hon medveten om att det skulle vara lönlöst. Om Sverige accepterar ”EU-författningen” – då gäller dess lagar och Sverige är med i Europas Förenta stater. Ett utbyte av riksdagsledamöter blir sekundärt. Även om ”konstitutionen” för den demokratiska fasadens skull innehåller en utträdesparagraf så kommer vägen ut ur den nya megastaten att vara mycket lång och besvärlig.
Ett annat av Bohlins argument mot en folkomröstning är att ”EU:s
grundlag påverkar ovanligt många områden. De flesta politiska
beslut rymmer avvägningar och kompromisser. De rymmer diskussioner om detaljer
likväl som om de stora linjerna.” Enligt henne kan riksdagen ”väga
olika intressen mot varandra och finna en medelväg mellan ett ja och ett
nej.”
Här har socialdemokraterna rätt i en enda punkt: nämligen att
det handlar om de stora linjerna i politiken. Det handlar om frågan om
Sverige ska fortsätta vara en suverän stat eller om vi ska bli en
utkantsregion i Europas Förenta Stater.
Just vidden i ”konstitutions”-förslaget utesluter att det kohandlas
och kompromissas om enskilda punkter och paragrafer. Här finns ingen ”medelväg”
som ”de allra flesta kan vara ganska nöjda med även om man inte
fått allt”, som Bohlin skriver. Därför måste förslaget
avvisas i sin helhet.
Bohlin har mage att hänvisa till EMU-omröstningen som exempel på
goda svenska demokratiska traditioner som kan leva vidare – samtidigt
som hon vet att Sverige automatiskt kommer att tvångsanslutas till EMU
om vi säger ja till ”konstitutionen”. Visserligen finns det
inledningsvis en paragraf som säger att EMU-anslutningen är frivillig.
Men längre bak i den ekonomiska delen av ”författningen”
stipuleras entydigt att euron är unionens valuta, författningsstadgad
för alla medlemmar. Vårt folkomrösrtningsreslutat ska genom
denna ”grundlag” helt enkelt utraderas.
Men detta vill vår maktelit naturligtvis inte erkänna. Istället
kommer S-ledaren i riksdagen med så billiga argument som ”Jag tror
inte att människor bara kan svara ja eller nej på frågor någon
annan ställer. Människor är kapabla att vara med och bestämma
och ta ansvar. Det kan man göra genom att engagera sig politiskt, fackligt
eller på något annat sätt.”
Visst kan och skall man göra det. Men erfarenheterna säger också
att partitopparna nästan uteslutet förrådde sina medlemmars
vilja i folkomröstningen sist, liksom även den fackliga ledningen.
Inte ens tre procent av svenska folket är i dag verksamma i ett politiskt
parti – och en av orsakerna ligger just i klyftan mellan topp och bas.
Därest riksdagen skulle fatta beslut om ett godkännande utan att höra
folket är det svek mot såväl vår nuvarande grundlag som
mot den demokrati som EU-förespråkarna så mycket ordar om.
Det blir ytterligare ett skäl till att allt fler människor avstår
från att engagera sig i politiska partier där ledarna kör över
folkets vilja när de tycker sig veta bättre eller har helt andra intressen
att tjäna än sina medlemmars och väljares.
Bit för bit har regeringen baxat in vårt land i det som ska blir
Europas Förenta stater med nära knytning till Nato och styrt av storkapitalet
med grundlagsfäst marknadsekonomi och lagstiftat företräde för
penningmakt i alla sammanhang.
Jag avstår från att hitta mer eller mindre negativa eller positiva
poäng i enskilda paragrafer, eftersom helheten talar sitt tydliga språk
Rolf Hagel
EU blir militärmakt
När Sverige anslöts till EU lovade våra ledande politiker högt
och heligt att det inte var tal om militära förpliktelser inom unionen.
Dessa löften är glömda idag. Utrikesminister Laila Freivalds
försäkrar att Sverige är ”beredd att i positiv andra studera
förslag för att stärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik”.
Enligt henne måste ”förmågan att ta ansvar för mer
krävande internationella krishanteringsinsatser än hittills”
förbättras. Militärt ingripande i andra länder ska vara
självklara EU-uppgifter, naturligtvis med etiketten ”fredsbevarande”
eller ”fredsskapande” i stil med krigen i Jugoslavien.
Artikel III 212
1. Europeiska byrån för krigsmateriel, forskning och militära
resurser skall under ministerrådets ledning ha som uppdrag att
a) bidra till att fastställa målen för medlemsstaternas militära
resurser och utvärdera hur medlemsstaterna fullgör sina resursåtaganden,
b) verka för att de operativa behoven harmoniseras och för att metoder
för effektiv och kompatibel anskaffning antas,
c) lägga fram multilaterala projekt för att de militära resursmålen
skall uppfyllas och sörja för samordning av de program som genomförs
av medlemsstaterna och förvaltning av särskilda samarbetsprogram,
d) stödja försvarsteknikforskning, samordna och planera gemensam forskningsverksamhet
och undersökningar om tekniska lösningar som motsvarar de framtida
operativa behoven,
e) bidra till att fastställa och i förekommande fall genomföra
alla åtgärder som kan förstärka försvarssektorns industriella
och tekniska grund och förbättra effektiviteten i försvarsutgifterna.
Symboler för en stat
Ur ”Konstitutionen för Europa”
”Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser
Artikel IV-1
Unionens flagga ska föreställa en cirkel av tolv gula stjärnor
på blå botten. Unionens hymn är hämtad från hymn
till glädjen i Ludwig van Beethovens nionde synfoni.
Unionens motto skall vara ”Förenat i mångfalden”.
Unionens valuta skall vara euron.
Den 9 maj skall högtidlighållas i hela unionen som Europadagen.”
Riksdagens dilemma är att regeringen just nu förhandlar för
Sveriges räkning om EU:s nya fördrag – men utan att ha inhämtat
riksdagens åsikt. Riksdagens sommaruppehåll och folkomröstningen
om EMU kom i vägen. Först den 20 november beräknas riksdagen
har hunnit sätta sig in i förslaget så grundligt att den kan
ge regeringen ett riktigt förhandlingsmandat. Men det är så
dags. Troligen blir den del av fördraget som handlar om maktbalansen mellan
unionens institutioner klar i december.
…Socialdemokraterna gruppledare i riksdagen Britt Bohlin säger: Vi
hanterar fördraget som en inrikespolitisk fråga.”
Ur Riksdag och Departement 2003-10-20