Nedskärningar och försämringar i psykiatrin

Det finns olika delar av psykiatrin: Rättsspyk, landstingspsykiatri och kommunal psykiatri. Olika huvudmän har ansvar för olika delar.
Jag arbetar i Årsta-Enskede inom den kommunala delen av psykiatrin. Vi tar hand om dem som är utskrivna från de mentalsjukhus som stängdes enligt psykiatrireformen. Ett mycket stimulerande och krävande arbete. När den delen blev kommunstyrd 1995-1996 hade vi bra och tillräckliga resurser för att fullfölja vårt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Mentalskötarrollen förändrades – vi arbetar nu hemma hos dem som tidigare varit mereller mindre inlåsta på Långbro-Beckomberga och liknande mentalsjukhus.
Grunden i psykiatrireformen är (var?) att människor ej i onödan skulle vara inskriva och inspärrade på mentalsjukhus. När politikerna enligt EU:s direktiv beslutar att ge mindre och mindre budget till landstings- och kommunalpsykiatrin så påverkar detta kvaliten på den service vi är ålagda att utföra.
Nedskärningar pågår för fullt i Årsta-Enskede stadsdel inom den kommunstyrda psykiatrin. De kalas ”besparingar”! Sju av 31 tjänster har de ansvariga politikerna minskat personalstyrkan med under oktober 2003. ”omorganisation och effektivisering” är vad som hörs från arbetsgivarsidan …
Personalstyrkan minskades med 22-23 procent.
22-23 procent är öknigen av arbetsbördan för dem som är kvar.

Den kommunal psykiatrins viktigaste mål är att våra ”klienter” ska må så bra som möjligt. Att de inte ska bli psykotiska, aggressiva eller uppträda störande. Annars är risken mycket stor att de inte klarar att bo hemma i sina lägenheter, gruppboenden eller kollektivboenden.
Risken är nu uppenbar att vi – kommunen – inte längre kan ge det stöd dessa människor behöver och är berättigade till p g a den enorma nedbantningen av personalstyrkan.
Risken är nu stor att vi får upleva fler nyheter i media som liknar de hemskheter som skett – vansinnesbilfärden i gamla stan, mord med spett i T-banan, Samurajmannen o s v – genom psykotiska människor.
Debatten som pågår, bl a i riksdagen, är lite skev. Det pratas om fler slutenvårdsplatser, vilket kanske också behövs. Men meningen med psykiatrireformen då? Den är – eller var – ju faktiskt god: att människor ska ha eller få ett meningsfullt och människovärdigt liv, att människor ska slippa att vara inlåsta på institutioner.
Nu är det dags för våra folkvalda politiker att ändra sitt tänkande på många plan. De bör snarast inse att budgeten är för låg i förhållande till vad vi ska klara av inom denna sektor. I arbetsgivarnas svar på vårt, de anställdas, protestbrev angående dessa nedskärningar erkänner ni att uppdraget inte klarats av, med ett genomgående tillägg: ”ej klarats av inom tilldelad budgetram”. Det är en av punkterna där arbetsgivarna bör ändra sig: Rätta budgeten efter det behov medborgarna har och inte tvärtom.
Satsa mycket på den kommunala psykiatrin och låt oss ge de sjuka det stöd de behöver och är berättigare att få! Hur långt tror arbetsgivaren att denna duktiga personal går att driva? De sjuka behöver ett visst antal timmar per vecka av boendestöd. Det går inte att vara på fler ställen samtidigt. Vi från personalen måste vara på plats rent fysiskt. ”Effektiviserings- och rationaliseringstaket” är nått för länge sedan!
Arbetsplatsombud Stig-Arne Mattsson