”Chiles skuld till utlandet är nu 21 miljarder dollar (ungefär
160 miljarder kronor), per invånare en av de högsta i världen.
Det betyder att pengar strömmar ut ur landet i form av stora räntebetalningar.
Tillsammans med återföring av vinster till utländska ägare
innebär detta en brist på investeringskapital – i synnerhet
inom den offentliga sektorn –som kommer att fortsätta länge.”
I förra nummer av Riktpunkt beskrev vi i en artiekl av Peter Cohen Nyliberalismens
verkningar i Chile.
I tidningen ”Riksdag och departement” 27 oktober 2003 däremot
kan vi läsa att Chile har fått ett omfattande och långtgående
associeringsavtal med Europeiska gemenskapen. Svenska riksdagen röstade
enhälligt för avtalet i vilket Chile betecknas som en solid, internationaliserad
ekonomi med stabila politiska och rättsliga institutioner. EU ser Chile
på många sätt som en föregångare för andra
latinamerikanska länder när det gäller ekonomiska och sociala
reformer. Framstegen när det gäller mänskliga rättigheter,
inskränkande av militärens roll i politiken, fattigdomsbekämpning
framhålls också som bakgrund till avtalet.