Nu är det ca tre månader kvar av innevarande avtalsperiod och därför
är förberedelserna för nästa avtalsperiod i full gång.
LO centralt har låtit meddela att den här gången är det
de lågavlönades tur och att stå i centrum. Det är ett
budskap från LO-ledningen som under normala betingelser skulle glädja
landets alla lågavlönade inte minst då LO:s kvinnor.
Men nu är den faktiska verkligheten så att LO:s mest lågavlönade
borde darra av skräck inför ett dylikt ställningstagande från
LO. Ty det är ju så att varje gång LO-ledning påtalat
att det är de lågavlönade kvinnorna som skall ha mest så
har nämnda grupp fått minst, om de överhuvudtaget fått
något alls. Förra gången det begav sig blev ju som bekant Kommunals
medlemmar grundlurade så till den milda grad att de t o m drog ut i strejk
för vad de trodde hela LO-kollektivets gemensamma uppfattning om att just
de lågavlönade kvinnorna skulle få sitt. Vidare gjorde man
misstaget att tro att s-politikernas ständiga mantra om vård och
skola var allvar, vilket det visade sig inte vara utan bara helt vanligt unket
valfläsk.
Handelsanställdas förbund, det andra kvinnoförbundet, d.v.s.
låglöneförbundet, och dess medlemmar måste också
ta sig en rejäl funderare över upplägget inför den kommande
avtalsrörelsen. Handels medlemmar måste en gång för alla
klargöra sin förbundslednings svekfulla och obegripliga uppträdande
under kommunalstrejken. Det kan väl ändå inte vara så
enkelt att Handels ledning inför Kommunals exempel på krafttag kände
sig och sin enorma passivitet under minst 20 år totalt avslöjade
och därmed kände sig själva hotade av en kommunalframgång
och därför valde att försöka sabotera Kommunals strejk.
Är det så har Handels medlemmar en allvarlig och stor uppgift framför
sig.
När det gäller Byggnads så inledds nuvarande avtalsperiod med
en tvådagars strejk där BI (Byggindustrin) totalkapitulerade, ja
man gav sig faktiskt på alla punkter och ett avtal på tre år
blev undertecknat.
Det var ett avtal och en avtalsstrid som för den oinvigde kan te sig märklig
då det aldrig handlade om pengar utan om rätten till att behålla
nuvarande löneform, d.v.s. lagackord med lika lön för alla inom
samma arbetslag och den lokala fackliga lokalorganisationens (avdelningens)
förhandlingsrätt. Enligt BI:s ledning var den fackliga organisationen
en onödig tredje part som förhindrade byggföretagen att förhandla
direkt med sina medarbetare.
En av många förklaringar som BI lämnade när man gav upp
förra gången var att byggnads-arbetarna var rädda för Byggnads
ledning och därför inte vågade säga ifrån trots att
man i grund och botten ville slippa facket.
En del lokala platschefer tog för tre år sedan sin roll på
stort allvar att man agerade rent löjeväckande då man helt plötsligt
kände att äntligen är vi på väg tillbaka till 30-talet.
En sådan platschef fanns på Peabs arbetsplats i Hammarbystrand i
Stockholm. Nämnda plats-chef visste att Byggnads förre förbundsordförande
Ove Bengtsberg skulle besöka arbetsplatsen. Inför besöket hade
byggnadsarbetarna gjort i ordning ett stort tält där mötet skulle
hållas, i händelse av dåligt väder skulle man vara under
tak. Då tog platschefen saken i egna händer och beordrade en inhyrd
lastmaskinförare att parkera sin lastmaskin i tältet för att
sedan ta betald långlunch. Platschefen trodde alltså att genom att
parkera en lastmaskin i tältet så skulle ett fackligt möte arrangerat
av byggnadsarbetare stoppas. Effekten blev totala motsatsen då Ove Bengtsberg
helt enkelt klättrade upp på lastmaskinen och mötet kunde därefter
genomföras.
Ingen ansvarig inom Byggnadsarbetareförbundet tror att den kapitulation
som BI gjorde förra gången var för evigt, nej tvärtom är
man fullständigt övertygad om att BI under de tre år som nu
gått inte gjort annat än att slipa sina knivar inför den strid
som skall avgöras under 2004-års förhandlingar.
Byggnadsarbetareförbundet har därför inför avtalsrörelsen
vidtagit åtgärder som inte är av traditionell typ.
Bl a har Byggnads redan nu, vilket är mycket ovanligt, bett de olika avdelningarna
ute i landet att utse lämpliga objekt som kan tas ut i en eventuell strejk.
Man förbereder sig alltså på det värsta. Vidare kommer
det under december 2003 – januari -2004 att hållas en rad seminarier
på lokal nivå där Byggnads förhandlingsledning vill träffa
det lokala byggfolket för att stämma av stämningarna. Till dessa
seminarier är alla medlemmar inbjudna, det enda som krävs är
medlemskap i Byggnads för att delta. I händelse av strejk är
det ett faktum att det ofta, för att inte säga alltid, blir fel när
medlemmarna är hänvisade till allmänna media, d.v.s. press och
tv, för att veta vad som händer. Därför har Byggnads redan
nu skissat upp och vidtalat folk för att ingå i en informationsgrupp
vars enda uppdrag är att ständigt hålla byggnadsarbetarna korrekt
informerade om vad som händer.
Man kan alltså lugnt säga att Byggnads förbundsledning är
beredda på det värsta och man har inga som helst planer på
att vika sig.
När det gäller en kommande avtalsrörelses direkt ekonomiska utfall
är det lite mer komplicerat då avtalets huvudlöneform anges
som ackord, åtminstone när det gäller nuvarande avtal. Ackord
är ju en prestationslön vilket innebär att det mellan olika objekt
kan bli en viss lönespridning beroende på olika förutsättningar
mm. Men helt klart är i alla fall att Byggnads kongress 2002 vid behandlingen
av lönepolitiken slog fast att byggnadsarbetarnas löner i förhållande
till industriarbetarlönerna skall vara 120 procent.
Lars Lundberg