Antinazister och andra demokratiska krafter samlades lördagen den 6 december
i Rönninge utanför Stockholm för att protestera mot den naziparad
som högerextremister av olika tappning brukar genomföra där.
Paradens motiv är att manifestera mot det dom kallar den mångkulturella
politiken som påstås ha orsakat en ung mans död. Mannen hade
viss anknytning till de högerextrema och främlingsfientliga krafterna
och man försöker genom att utnyttja den unge mannens död vinna
anhängare för sin folkfientliga och antidemokratiska politik.
Antinazisternas manifestation förlöpte lugnt, men efter demonstrationen
utbröt bråk mellan ungdom och polisen som hade mobiliserat 550 man
för att hålla de två demonstrationerna isär. Vi fick återigen
se de stora rubrikerna och tv-inslagen med antirasister, vänsterfolk i
slagsmål med polisen.
Det är beklagligt att en i övrigt bra manifestation skall behöva
sluta med dessa rubriker, men kanske inte så konstigt därför
att det är väl också ett uttryck för vad de ekonomiska
och politiska makthavarna vill ha sköt dig själv och skit i andra,
ställ in dig i ledet, protestera inte en filosofi som har börjat prägla
vårt samhälle i samband med den nedskärningspolitik och privatiseringsvåg
som följer i EU:s nyliberala spår.
Vi kan konstatera att som vid de flesta vänstermanifestationer så
uppträdde polisen klantigt och många gånger lagvidrigt. Att
man på det viset lyckas reta upp och förödmjuka ungdomarna till
att ”ge igen” är inte så svårt att förstå.
I Salem, vid ankomsten till Rönninge station, visiterades alla och fick
lämna ifrån sig inte bara stålkulor, knogjärn och batonger
som våra enögda medier har beskrivit, utan även de pinnar som
man brukar ha banderoller och plakat på. Tog man inte av tyget beslagtogs
även banderollerna eller flaggorna. Jag kan förstå att människorna
kände sig som att gå till duschen med paraply. Vitsen med en demonstration
är oftast att uttrycka en synpunkt som man framför t.ex. via banderoller,
och man kan undra vad som skulle skrivits om polisen förbjöd SAP i
Stockholm att ha flaggstänger och banderollpinnar på sin 1:a majdemonstration.
Några beslagsprotokoll eller andra formaliteter vidtogs inte, utan allt
buntades ihop för bortforsling, kanske som ved i någon sommarstuga.
Några motsvarande åtgärder vidtogs inte mot deltagarna i naziparaden,
utan dom fick fritt vandra omkring med sköldar och knölpåkar.
Därför kan lagligheten i delar av polisens agerande betvivlas.
Det är inte så svårt att förstå ungdomarnas frustration,
och det var inte särskilt många som bjöd polisen aktivt motstånd.
De flesta gjorde det i form av civil olydnad, passivt, satte sig ner och flyttade
sig inte, eller liknande åtgärder. Vi har sett det vid många
tillfällen i Malmö, Göteborg, Stockholm, Växsjö och
ute runt om i vår värld.
Det är bra att ungdomen engagerar sig mot alla de orättvisor som präglar
världen och Sverige. Frustrationen har naturligtvis en reell grund i verkligheten,
nämligen den som kommer av marginaliseringen, brist på inflytande
och det stora gapet mellan politikernas tal och handling. Det räcker inte
med muntliga fördömanden, dom har vi hört till leda. Och det
är faktiskt ganska cyniskt när socialdemokraterna uppmanar sina medlemmar
att inte delta i manifestationen och efterhand uttala sig som socialdemokraternas
partisekreterare Lars Stjernkvist till Expo: ”Det som skrämmer mig
mest är att nazister, även väldigt extrema nazister har kontakter
med högerextrema grupper som blivit invalda i kommuner och det vill inte
folk tro. Det är två saker som slår mig. Det är att nazisterna
utgör ett stort hot och att de är så pass organiserade. Sedan
tycker jag som antirasist att det är tråkigt att det finns en del
antirasister som tror att man kan möta våld med våld.”
Från kristdemokraternas Alf Svensson kan vi läsa att han säger
till Expo: ”Jag tycker att detta är genant och tragiskt för
en demokrati som vår att vi inte lyckas vaccinera oss mot en sån
här människofientlig inställning.”
Det finns liknande från många andra håll av de etablerade
politikerna, bl.a. från kommunfullmäktige i Salem som alla riksdagspartierna
utom vänsterpartiet ställde upp på.
Ung vänster i Stockholm delar tydligen inte vänsterpartiet i Salems
uppfattning utan beslöt också att inte delta i manifestationen. Dom
borde sluta hyckla.
Varför var dom inte där och hjälpte antinazisterna och Salemborna
att visa sin avsky för nazismen? Hade där varit 15 000 – 20
000 antinazister istället för dom 1 500 – 2 000 som nu var där
så hade ganska snabbt utrymmet för naziparader varit förbi och
samtidigt skulle man givit de frustrerade ungdomarna ett föredöme
att det går att stoppa nazisternas parad utan bråk med polisen.
Riktpunkt får i ett annat nummer återkomma om orsakerna till att
högerextremismen återigen börjar bli synlig.
Jan Jönsson