Från SKU:s 100-års jubileumsskrift:

Som jordskalv det dånar När framåt han tågar ”jätten den stumme” samhällets slav. Nu kräver han rätten arbetarjätten - som hittills så tåligt slavoket bar.

Kring sekelskiftet, när ovanstående dikt skrevs, hade den socialistiska arbetarrörelsen skapat ett omfattande organisationsnät. Organisationer hade skapats därför att arbetarna blivit medvetna om att de hade gemensamma klassintressen som stod i direkt motsättning till den härskande klassen av kapitalister. Behovet av slagkraftiga kamporganisationer ökade i takt med industrialiseringen och den tillväxt som skedde inom arbetarklassen. Industriarbetarklassen fyrdubblades på 50 år, från mitten av 1850 till 1900, och omfattade vid sekelskiftet närmare 400 000 man.
Rösträttsdemonstrationerna som genomfördes i maj och april 1902 avslutades med en storstrejk där
85 procent av industriarbetarna deltog, hade visat den framväxande arbetarklassens styrka och kampvilja, men också behovet av en fortsatt organisatorisk uppbyggnad. Arbetsköparna som tidigare hade ignorerat fackföreningarna blev i det närmaste skräckslagna och skapade sin organisation SAF.
Den socialistiska rörelsen var ung, men samtidigt började pionjärerna att bli äldre och många av dom dog i unga år. Behovet av en socialistisk ungdomsorganisation blev brännande för att mobilisera och organisera ungdomen i kampen för socialismen och en rättvis samhällsordning, i synnerhet som en fjärdedel av arbetarklassen var under 25 år.
Svenska socialistiska ungdomsförbundet kunde inte bli den kraft som organiserade arbetarungdomen på grund av deras anarkistiska läggning och småborgerliga individualism.
På ett möte den 19 mars beslutade Malmöklubben att utträdda ur ungsocialistiska förbundet och ta initiativ till en ny ungdomsrörelse. På en efterföljande konferens den 24 mars 1903 förklarades Socialdemokratiska ungdomsförbundet bildat och från den 1:a maj samma år började man utge en månadstidning ”Fram”.
De stora uppgifterna för ungdomsförbundet var vid denna tid den antimilitaristiska agitationen, dels på grund av högerns hot om krig för att förhindra nationell självständighet för Norge, men också för att militären under 1905 kommenderats ut mot kämpande arbetare i Sverige. Stora arbetardemonstrationer organiserades mot krigsplanerna, 250 antimilitaristiska möten och flera antimilitaristiska skrifter utgavs och spreds i betydande upplagor.
Det Socialdemokratiska ungdomsförbundet fick redan från sin början föra den ideologiska kampen på två fronter, dels mot partiets högeravvikelser men också mot det ungsocialistiska ungdomsförbundets vänsterism och anarkism.
Med ungsocialisterna förde man diskussioner för att se om man skulle kunna fortsätta samarbeta och i en framtid åter kunna bli ett förbund, förhandlingarna strandade då åsiktsskillnaderna i frågan om taktik och strategi och ungdomsförbundets karaktär var alltför stora.
Partihögern som inte gillade ungdomsförbundets revolutionära linje försökte spränga ungdomsförbundet genom att i sina stadgar införa en paragraf om partiets ungdomsverksamhet. Därmed skulle man öppna vägen för att bilda ”konkurrerande ungdomsklubbar” med sina representanter i klubbarnas ledningar och på så sätt räknade man med att kritiken från ungdomsförbundet mot partiets högeravvikelse skulle motarbetas.
Kritiken avtog dock inte utan blev snarare än intensivare när partiledningen fortsatte marschen högerut i samband med första världskriget och den ryska revolutionen.
Till 10:e kongressen i februari 1917 hade partihögern beslutat sig för att spränga partiet. Det var främst ungdomsförbundet man ville ha bort, men även den övriga partivänstern. Sprängningen blev fullbordad och vägen låg öppen för Branting och partihögern att närma sig liberalerna.
Svaret från vänstern inom partiet och ungdomsförbundet var att bilda Sveriges socialdemokratiska vänsterparti som sedan efter flera strider blev Sveriges Kommunistiska Parti, det revolutionära parti som arbetarklassen behöver för sin långsiktiga kamp för socialismen.
1921 bytte Socialdemokratiska ungdomsförbundet namn till Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund.
Det är i dessa strider, ideologiska såväl som i kampen mot militarism och kapitalism som det nuvarande Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund har sina rötter. Trots att vi sedan dess haft olika namn och organisatorisk utformning är det med stolthet vi firar vårt 100-års jubileum i kampen för arbetarungdomens demokratiska rättigheter.