Lördagen den 22 november var det 40 år sedan president John F Kennedy
mördades i Dallas, Texas. TV ägnade en helkväll åt händelsen
och avslutade med att visa filmen JFK.
Filmen tar upp frågan om vem som dödade Kennedy och varför det
gjordes genom att berätta om Jim Garrison, åklagaren i New Orleans,
Louisiana, som insåg att den officiella versionen om Kennedymordet var
ohållbar, att mördaren skulle vara en ensam man vid namn Lee Harvey
Oswald.
Garrison kom i sin utredning fram till att mordet var en del av en regelrätt
statskupp iscensatt av USA:s militärledning i samband med CIA och exilkubaner
som ville störta Castro. Orsaken var militärens ilska över Kennedys
planer att avbryta den amerikanska inblandningen i Vietnam och exilkubanemas
hat mot Kennedy för att han vägrat att sätta in amerikanska flygplan
vid slaget i Grisbukten och att fortsätta försöken att störta
Castroregeringen.
Garrison hade rätt, men bara delvis. Kennedy höll också på
att försöka normalisera förhållandet mellan USA och Kuba,
vilket både CIA och exilkubanerna ansåg var rent förräderi.
Dessutom hade maffian i USA mycket starka skäl för att ersätta
Kennedy med någon som skulle fortsätta aggressionen mot Kuba. Före
revolutionen 1959 hade Kuba varit en guldgruva för maffian, som samarbetade
nära med Batistaregimen och drev spelhålor, hotell och prostitution
utan att behöva störas av den kubanska polisen. Inte minst var Kuba
en perfekt bas för införsel av narkotika till USA. Och maffian insåg
klart att narkotika skulle vara det allra största affärsområdet
i framtid.
När filmen JFK lanserades i USA 1991 kritiserades den mycket hårt
i massmedia. Regissören Oliver Stone anklagades för allt från
sensationalism till lögn och förtal, precis som Garrison själv
hade blivit när han inledde åtalet mot en CIA-agent i New Orleans.
Alla analyser som visar att Oswald omöjligen kunde ha dödat Kennedy
kallas i amerikansk massmedia för "konspirationsteorier". Påståendet
att mordet var en del av en statskupp betraktades som ren galenskap.
Men under de fyrtio år som har gått sedan Kennedy dödades har
vi sett en ständig intensifiering av samarbetet mellan överklassen
och Pentagon, samtidigt som kontrollen över amerikansk massmedia har ökat
till den grad att tre storbolag äger praktiskt taget allt. Glappet mellan
statsmakten och folket i USA har aldrig varit så stor, och Garrison förstod
vad som var på gång.
Populism och Populist Party i USA
Jim Garrison tillhörde en tradition i USA som kallas för populism,
fast ordet har en helt annan innebörd än i Sverige, där det används
som en synonym för "valfläsk" när någon föreslår
en åtgärd som kan gynna folket.
Populist Party, som ursprungligen hette People's Party, bildades 1891 av Knights
of Labor (Arbetarnas riddare) och National Farmers' Alliance and Industrial
Union (Bondalliansen och industriella fackförbundet).
Knights of Labor var en fackförening som startades av en grupp skräddare
i Philadelphia 1869. Den växte snabbt och i början av 1880-talet öppnades
den också för kvinnor och svarta arbetare. Huvudmotsättningen
inom organisation var mellan de som ville begränsa den till ett förbund
för hantverkare och de som ville organisera även industriella arbetare.
Farmers' Alliance grundades 1877 som en del av småböndernas kamp
mot monopolföretagen som försökte kontrollera transport, lagring
och förädling av jordbruksprodukter. Båda organisationerna såg
kapitalisterna som sin huvudfiende. De flesta populister var också mot
rasism och imperialism.
Populist Partys valprogram förklarade att socialismen var målet.
Utöver en silvermyntfot för dollarn som skulle möjliggör
billiga lån för folket krävde partiet ett progressivt inkomstskattesystem,
offentligt ägande av alla transportmedel och kommunikationer, direktval
av senatorer, åtta timmars arbetsdag, allmänna postbanker och ett
offentligt pensionssystem. Utgångspunkten för hela programmet var
att arbetare och bönder skulle öka sin kontroll över staten.
Under den första decenniet i 1900-talet splittrades partiet på grund
av inre motsättningar och politiska manövreringar, främst från
Demokraterna som också försökte vinna över bönder
och arbetare.
Garnisons syn på förhållandet mellan folket och staten påminner
mycket om Populist Party. Han hade deltagit i andra världskriget och uppenbarligen
funderat på vad fascismen innebar. Han var inte marxist, men i den amerikanska
populismens tradition insåg han att demokrati betyder "folkets makt".
Han var också mycket medveten om mediernas växande makt och hur farligt
detta höll på att bli.
Garrison gav en lång intervju för tidskriften Playboy 1967, förmodligen
därför att han vägrades tillgång till andra medier.
I intervjun förklarade han:
"Det som oroar mig djupt, och som jag har sett exempel på i den här
utredningen (om Kennedymordet), är att vi i Amerika är i stor fara
att sakta utvecklas till en ny sorts fasciststat."
"Det skulle bli en annan sorts fasciststat än den som tyskarna utvecklade...
Men till grund för den ligger samma makt och en oförmåga att
sätta mänskliga värden och mänskligt samvete före statens
diktat."
"Dess ursprung kan spåras till den enorma krigsmaskin som vi byggt
upp sedan 1945, det militär-industriella komplex som Eisenhower förgäves
varnade oss för och som numera dominerar varje aspekt i våra liv.
Delstaternas och kongressens demokratiska inflytande har gradvist övergetts
och makten har koncentrerats hos presidenten på grund av krigsförhållanden.
Vi ser hur det skapas ett arrogant och uppsvällt byråkratiskt maskineri,
helt obundet av konstitutionens maktbalans.
"Det är en skrämmande verklighet att CIA och Pentagon är
vår regering medan kongressen har reducerats till en diskussionsklubb."
"Man kan naturligtvis inte upptäcka denna utveckling mot fascism bara
genom att se sig omkring i förbigående. Man kan inte leta efter sådana
välbekanta kännetecken som hakkors. De kommer inte att finnas här.
Vi kommer inte att bygga några Dachau eller Auschwitz. Massmedias slipade
manipulering skapar ett mentalt koncentrationsläger (a concentration tamp
of the mind) som är långt mer effektivt för att hålla
folket i schack."
"Jag har nu fått klart för mig att Washington anser att vilseledande
och manipulationer tillhör ämbetets privilegier."
"Huey Long (guvernör och senator från Louisiana på 30-talet)
lär en gång ha sagt att fascismen kommer till Amerika i form av antifascism.
Jag är rädd, utifrån min egen erfarenhet, att fascismen kommer
till Amerika i form av hänvisningar till den nationella säkerheten."
Mer information om Garrison och Kennedymordet finns i Riktpunkt 2.2002.
Nästa steg mot fascism
Vi har flera gånger skrivit i Riktpunkt om att en ny och högre form
av fascism håller på att etableras. Bland dess främsta tecken
är ett upphörande av den traditionella borgerliga demokratin samtidigt
med en institutionalisering av samarbetet mellan kapitalet och staten på
en högre nivå. Detta är tydligt idag i USA och EU.
Precis som Garrison sade har den nationella säkerheten - "kriget mot
terrorismen" - blivit den främsta förevändningen för
en demontering av demokratiska rättigheter och rättsstaten. Den s
k Patriot Act I som godtogs av kongressen i USA efter händelserna den 11
september, praktiskt tagit utan diskussion, är ett bra exempel. Den nya
lagstiftningen sätter viktiga delar av USA:s grundlag ur spel, i synnerhet
de som ger folket skydd från godtyckligt frihetsberövande samt rätt
till att välja advokat, förhöra vittne och kräva en öppen
rättegång. En modell för denna typ av lagstiftning är förstås
den illegala s k tribunalen för krigsförbrytelser i den forna Jugoslavien.
I höst har Bush faktiskt hänvisat till den 11 september när det
gällt allt från finansiering av valkampanjer, sänkning av skatten
på aktieutdelning, arbetslöshet, statens budgetunderskott, säkerhet
på flygplatser, Afghanistan,
och hans företagsvänlig energipolitik till hur länge ockupationen
av Irak skall pågå, hur mycket den skall kosta och hur många
amerikanska soldater och irakier som har dödats.
Och nu kommer nästa steg i förberedandet av en öppet fascistiskt
stat. General Tommy Franks intervjuades nyligen av en tidskrift som heter CigarAficionado
(ung. Cigarentusiasten). Franks ledde kriget mot Irak 1991. Han var också
chef för USA:s militära centralkommando den 11 september 2001.
Franks förklarade att "det värsta som kan hända" är
om "terroristerna" skulle använda biologiska eller kemiska vapen
eller kärnvapen och orsaka många dödsfall.
Om detta skulle hända "kommer västvärlden, den fria världen,
att förlora vad den
håller mest kär, d v s friheten som vi har sett i ett par hundra
år i detta underbara experiment som vi kallar för demokrati (undertecknads
kursivering)."
Sedan berättar han om "de praktiska konsekvenserna" av ett sådant
angrepp. "Ett terroristangrepp som orsakar många dödsfall i
västvärlden - kanske i USA - skulle leda till att vår befolkning
ifrågasätter vår egen grundlag och börjar militarisera
vårt land för att undvika en upprepning av en liknande händelse
med massiva dödsfall. Och detta skulle i själva verket vara inledningen
till att vår grundlag faller bort (undertecknads kursivering)". I
klartext: I en obestämd framtid kommer "terroristerna" att angripa
ett mål inom USA eller EU och orsaka många dödsfall. Detta
blir slutet på "experimentet i demokrati", eftersom en militärregim
måste ta över i Washington - uppmanade av "vår befolkning"
förstås - för att garantera nationens säkerhet. Och eftersom
EU följer, eller försöka följa, i USA:s led så kommer
vi att höra samma argumenten här.
Man minns den amerikanske överste som, sedan hans förband hade ödelagt
en by i Vietnam, sa: "Vi måste förstöra byn för att
kunna rädda den".
Troligtvis skulle ett liknande uttalande från en högt uppsatt svensk
militär orsaka offentliga krav t o m från SVT på att statsministern
skulle dementera ett eventuellt avskaffande av vad som finns kvar av den svenska
grundlagen. Men i USA har massmedier varit tysta om Franks utspel.
Jag är inte så säker på att det bli lätt att fullfölja
en sådan statskupp i USA. Men det finns en uppenbar och stor risk att
den kunde lyckas. Därför bör Franks uttalande få största
möjliga uppmärksamhet i Sverige. Riktpunkts ledare bör skicka
korta insändare till sina lokaltidningar som ett led i detta. Även
den svenska fredsrörelsen bör inse att faran om den nya fascismen
är idag större än någonsin.
P C