Gruvarbetarna i LKAB Malmfälten förde vid årsskiftet 1969-70
en uppmärksammad kamp för sina anställningsvillkor och -förmåner.
Denna gruvarbetarstrejk gav starkt gensvar på hela den svenska arbetsmarknaden
och rörde även om ordentligt hos det fackliga och politiska etablissemanget.
Fasta månadslöner infördes, som numera till viss del fått
inslag av individuella värderingar och premieringar. Även pensionsförmånerna
har blivit utsatta för ett visst negativt ”nytänkande”.
Den senaste försämringen och fackliga reträtten är upphörandet
av Försäkringsföreningen vars huvudsakliga verksamhet baserades
på stöd för medicinkostnader för de anställda. Även
läkarkostnader har omfattats av den subvention som de anställda med
medlemsavgifter finansierat tillsammans med LKAB och facket.
Denna subvention har varit till stor hjälp för gruvarbetarna och ”gruvs”
pensionärer. Med dagens höga kostnader för mediciner och sjukvård
så blir borttagandet av denna förmån mycket kännbart.
Till detta kommer andra nya kostnaderna, t.ex. avgiften för akut vård
för barn som tidigare varit gratis. Också denna förmån
har nu tagits bort av landstinget, och man måste betala en avgift om 250
kronor för varje besök.
Jag ställer mig frågande vad dagens fackföreningar har för
uppgift? För mig verkar det framstå allt tydligare att företagens
intressen går före fackens medlemmar. Har jag fel?
Önskar att denna fråga tas upp i avdelningsstyrelsen 604.
Sten Hansson
Gruvarbetare
Medl.nr:39500
Avdelning. 604