- Brasilien kommer till som en Europas bakgård på 1500-talet.
Detta sammanfaller med en ny våg av sjöteknisk kunskap (t ex. Sagresskolan
i Portugal) som gynnar kapitalkoncentration och manar till nya former av kolonialism
från Europas sida.
- Samtidigt har Gutenbergs uppfinning av tryckkonsten gynnat en större
spridning av producerad kunskap och satt den religiösa världen i gungning.
Reformen kommer till med budskapet på folkets eget språk och gynnar
den fria tolkningen av de heliga skrifterna. En jordmån ifrån vilken
bl.a. den materialistiska klassiska tyska filosofin spirar fram.
- I den katolska världen reagerar man med motreformen. Jesuitkompaniet
kommer till som en paramilitär organisation som ska förhindra att
protestantismen blir härskande i de nya kolonierna.
- Brasilien kommer till inom denna religionens spänning vilken präglar
dess kultur framöver.
- I samband med industrialiseringen blir Marx känd i Brasilien och 1922
bildas dess Kommunistparti av personer som kommer från den militanta anarkismen.
(Här är det på sin plats att påminna om att Brasiliens
KP påtvingats 56 ars underjordisk verksamhet. Möjligtvis det K-partiet
med den längsta tid av illegalitet.
- Denna tid har haft med sig en uppluckring av tänkandet inom den politiska
och kulturella verksamheten som kan belysas med namn som Luis Carlos Prestes,
flera deltagare i spanska inbördeskriget och den franska motståndsrörelsen,
Josué de Castro (FAOs grundläggare), Niemeyer, Portinari, Jorge
Amado etc. etc.
- Den katolska kyrkan, medveten om kommunistiska tankars framfart i Brasilien,
stimulerade i samband med de nyjesuitiska universiteten i Louvain (Belgien)
och Montreal (Canada) på 60 talet dess ungdomsrörelse att bilda en
politiskt militant organisation (Ação Popular) i syfte att ersätta
Kommunistpartiets verksamhet.
- Det är ur denna grogrund som LULAs PT (Partido dos Trabalhadores/Arbetarparti)
kommit till med påtagligt stöd av trotskister och maoister i dold
eller uppenbart motstånd till sovjetiska förbindelser.
- Brasilien, som är ett land med kontinentala mått, har på
senare tid blivit ett öppet fält för nyliberalismens globalisering.
Dess näringsliv har övertagits av multinationella industrier och finansföretag.
Därmed har den republikanska lekmannamodellen av stat gått i spillror
till förmån av privata initiativ på alla områden.
- Det nyjesuitiska mönstret för utbildning och kultur samlever idag
med påfallande fria initiativ på religionens område. Går
man omkring i de brasilianska städerna är det man ser mest efter butiker
och stormarknader tempel av alla möjliga format och sekter.
- De republikanska laika (lekmanna) institutioner såsom offentliga skolor
och sjukhus, musikhallar, teatrar, parker etc som redskap för det medborgerliga
medvetandets uppbyggande och förstärkning uppförs inte längre.
Brasilien framvisar just nu en ny våg av realistisk filmproduktion som
har framkallat världens uppmärksamhet, men just i Brasilien kan dessa
filmer bara visas i de större städernas centrala visningslokaler.
Filmernas budskap når bara överklassen.
- Den organiserade brottsligheten och de evangeliska sekterna tar över
uppgiften att socialisera den fattiga befolkningen. Inför detta vägskäl
har brasiliansk ungdom ingen social hemvist utanför brottslighet eller
religiös alienation.
- Många väljer det senare. De lär sig ett visst medvetande om
organisation; de lär sig gå på möten; tala, sjunga och
uppträda offentligt; anamar en viss dos av etik; varken röker, dricker
eller luktar; är respektfulla mot sin livsvän; får hjälp
med att finna jobb, mestadels inom parallellekonomin etc., men allt detta förknippat
med en världsåskådning grundad på obestridlig tro. Råkar
de få anställning på det jag här kallat för republikanska
institutioner kommer deras världsåskådning i gungning. Det
republikanska, världsliga kunskapssökandet är ju bygd på
tvivel. På ett sökande av sanning som aldrig uppnås i absoluta
former men som oavbrutet måste sökas och fördjupas. Detta leder
till kortslutning. Antingen lämnar ynglingen sin religiösa tro eller
så blir han en kämpe för nyliberalism och privatisering. Privata
institutioner växer upp som svampar och tar över utformandet av samhällets
överbyggnad.
- Detta påverkar naturligtvis partiverksamheten. Personligen ser jag inte
det parlamentariska perspektivet som den mest lovande form av kamp För
väpnad kamp finns det inget utrymme. Som jag uppfattar det är det
mest brådskande en insats på politisk bildning grundad på
kunskap om materialistisk dialektik.
Frank Svensson
Medlem i det brasilianska kommunistpartiet PCB:s centralkommittée