Mer makt, åt vem?

”Fördjupat folkstyre” är socialdemokraternas rubrik på studiematerialet, vars huvudsyfte är att åstadkomma en författningsutredning för att se över det proportionella valsystemet och den nuvarande regeringsformen.
Aftonbladet kommenterar på ledarsidan socialdemokraternas ”maktproblem”. Det var miljöpartiet som enligt AB efter valet 2002 fick sossarna att reagera efter den kohandel om regeringsbildningen som miljöpartiet ägnade sig åt med såväl borgarna som sossarna..
De frågor som förväntas aktualiseras i den fördjupningen av FOLKSTYRET är bland annat en höjning av 4 procentspärren till riksdagen. Göran Persson säger i sin demokratiska (demagogiska) retorik att alla röster är lika värda vid val. Säkert ges alla röster samma värde vid rösträkningen, men lika säkert är att för de väljare som röstat efter egen övertygelse och åsikt och som inte kommit över 4 procentspärren, så finns det inget värde i dessa röster. Enligt i synnerhet sossarna så är det bortkastade röster och gynnar borgarna.
En berättigad fråga i detta sammanhang är, vem det är som har gynnat borgarn mest. Är det de så kallade bortkastade rösterna eller är det sossarnas egen politik, bland annat sossarnas samarbete med borgarna i EMU-valet. Ja – egentligen samarbetet om allt från välfärdspolitiken, jobben och den ekonomiska politiken till utrikes- och säkerhetspolitiken. För att inte glömma också på sossarnas samarbete med borgarna i kommunalpolitiken.
En höjning på 4 procentspärren innebär fler röster som förlorar sitt värde och underlättar genomförande av ett valsystem likt det brittiska, ”the winner takes it all”, med två dominerande partier, labour och konservativa, i princip likvärdiga liberala partier, systemet gynnar stora partier.
Fler folkomröstningar är också en fråga som verkar få ny aktualitet. Vad är syftet och baktanken med denna nyvakning? Är det frågan om besvärliga frågor i det löpande politiska arbetet som politikerna uppfattar som besvärliga som i större utsträckning blir föremål för folkets ansvarstagande? I så fall, var är den så kallade representativa demokratin?
Är det frågor om väsentliga grundlagsförändringar som för närvarande kräver ett riksdagsval mellan besluten? En sådan grundlagsförändring är otvetydigt den författning som EU är i färd med att anta och som de svenska EU-anhängarna är beredda att acceptera trots att den helt strider mot svensk grundlag. Här krävs utan tvivel en folkomröstning – men här säger regeringen blankt nej i vetskap om att folket skulle avvisa förslaget med ett rungande nej. Alltså – vill regeringen kanske ha folkomröstningar som ett demokratiskt plåster, i frågor utan betydelse?
En annan stor fråga är det så kallade ”kommunala självstyret” som kräver förstärkning , anser samordningsminister Pär Nuder som är huvudansvarig för studiematerialet

”Fördjupat folkstyre”.
Lotta Gröning – Degerlund, tidningen Norrländska Socialdemokratens(NSD) ledarskribent, anser att det är bra med en översyn av grundlagen när det gäller valsystemet. Det krävs först att partierna skall ta ansvar för att den representativa demokratin verkligen är representativ, annars kan det sluta illa .Lotta G tolkar statsminister Göran Perssons uttalande efter folkomröstningen; ”Att den representativa demokratin hotades när inte folket röstade som regeringen ville”. Fortfarande har inte ett ord hörts som vittnar om självkritik eller någonting som tyder på att folkomröstningsresultatet skulle få någon som helst inverkan på den fortsatta EU- politiken, säger Lotta G. Hon finner även att samordningsminister Pär Nuder funnit en väldigt fiffig plan för grundlagsändringen som den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt tilltalas av och gärna stödjer.
”Låt demokratin genomsyra 2004”, är rubriken på en annan ledare av Lotta G i NSD. Hon skriver: ”Det går inte att komma ifrån att ett solidariskt samhälle och en uthållig tillväxt bara kan byggas om människor får vara delaktiga. Huvudproblemet i dag är att det är så många som känner sig utanför och är utanför. Regering och riksdag vältrar med andra ord problemen på kommunalpolitikerna. Det är ett demokratiskt problem. Det är farligt om ett land som säger sig förespråka demokratin istället inskränker demokratin.”

Debatten som förs idag om den situation som socialdemokratin befinner sig i visar genomgående en bild av den politiska elitens försök att med administrativa metoder få det socialdemokratiska partiet att gå i takt med stärkandet av de fria marknadskrafternas makt. SAP vill gärna kalla det för ” nytänkande”, man de kan inte gömma att det ”nya” präglas av en tydlig nyliberalistisk anda.

Bror Wennström