Folkmord, folkrätt och den kapitalistiska förintelsen

Stockholm International Forum 2004: Preventing Genocide (Att förebygga folkmord) var namnet på en konferens anordnad av den svenska regeringen den 26-28 januari i år. Den beskrevs av arrangörerna som det första forumet i sitt slag på regeringsnivå sedan FN antog konventionen mot folkmord 1948. Ungefär 60 regeringar fick inbjudan från Göran Persson att skicka delegater.

Palestinierna fick inte delta, eftersom USA och Israel hotade att bojkotta evenemanget om så skedde. Att ett folk som är utsatt för pågående folkmord inte inbjuds att skicka en representant till en konferens som handlar om detta brott väckte en del välmotiverad uppmärksamhet. Men det mest intressanta med detta forum var dess innehåll.

Officiellt var huvudämnet hur man kan förebygga “nya folkmord, massivt dödande och etnisk rensning”. En granskning av de dokument och tal som förekom visar emellertid att målet i verkligheten var att bidra till avskaffandet av statssuveräniteten – och att deltagarna hade en högst selektiv syn på vad som menas med folkmord.

Konventionen om folkmord
Folkmord definieras i artikel II i konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord, som antogs i FN:s generalförsamling i resolution 260 den 9 december 1948. Konventionen trädde i kraft den 12 januari 1951.

Enligt artikel II betyder folkmord ”var och en av följande gärningar som begås med avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässig bestämd eller religiös grupp som sådan, d v s att a) döda medlemmar av gruppen, b) orsaka allvarliga kroppsliga eller psykiska skador på dem, c) avsiktlig utsätta gruppen för livsvillkor som är avsedda att åstadkomma gruppens fysiska förintelse antingen helt eller delvis, d) vidta åtgärder som avsetts att förhindra födslar inom gruppen, e) med våld flyttar barn inom gruppen till en annan grupp” (undertecknads översättning).

Folkrätten och statens suveränitet ifrågasätts
Forumet i Stockholm antog en deklaration i vilken deltagarna sägs vara ”medvetna om våra förpliktelser och ansvar enligt folkrätten”. De hävdar att de skall granska de alternativ som presenteras ”för att vidta åtgärder mot hot om folkmord, massmord, dödliga konflikter och etnisk rensning såväl som folkmordsideologier och uppvigling till folkmord, inklusive de konkreta förslag som presenteras av FN:s generalsekreterare” (undertecknads kursivering här och nedan).

På Forumets första dag höll generalsekreterare Kofi Annan ett tal där han erinrade om att han i samband med den påstådda massakern i Srebrenica ”uppmärksammade allvarliga doktrinella och institutionella brister i FN, inklusive en genomgående ambivalens angående användningen av våld för att åstadkomma fred”.

I klartext: eftersom FN-stadgan inte ger något allmänt tillstånd att använda militärt våld för att åstadkomma fred bör man nu skriva om den.

Annan vill ha en ny funktion i FN som skall ”klargöra länken, som ofta ignoreras innan det är för sent, mellan massiva och systematiska brott mot mänskliga rättigheter och hot mot internationell fred och säkerhet”.

Ett hörnsten i den borgerliga propagandan för att rättfärdiga NATO:s upprepade kriminella angrepp mot Jugoslavien under 1990-talet var just att det pågick brott mot mänskliga rättigheter i landet, vilket gjorde Jugoslavien till ett ”hot mot internationell fred och säkerhet”. Dessa angrepp var flagranta brott mot principen om statssuveränitet, och Annan försöker här att legitimera dem. Detsamma gäller angreppet mot Irak 2003.

I sitt tal hänvisar FN-generalsekreteraren till en rapport 2001 från International Commission on Intervention and State Sovereignty, vilken ”har ändrat debattvillkoren för denna mycket svåra fråga på ett väldigt kreativt och lovande sätt. Idag begriper vi att frågan inte gäller rätten att intervenera, utan ett ansvar – framför allt ett ansvar som åligger samtliga stater för att skydda sin egen befolkning men i längden ett ansvar som åligger hela mänskligheten att skydda våra medmänniskor från extrema kränkningar”. Kofi Annan betecknar detta som en ”ny doktrin som erbjuder stora förhoppningar för mänskligheten”.

Inte någon ny doktrin
Det är bara det att detta inte är någon ny doktrin. Franz Neumann beskrev redan 1942 i Behemoth (Oxford University Press, New York) hur jurister i Nazityskland utvecklade en ny rättspraxis, denna gång baserad på principen att ett homogent folk står ovanför begreppet ”stat”. Dessa jurister var överens om att juridiska hinder ”mot imperialistisk expansion upplöses när folket kräver det” (jfr med citat från den amerikanska generalen Franks i tidigare nummer av Riktpunkt om att ”vår befolkning” kommer att kräva att grundlagen sätts åt sidan vid ett massivt terrordåd).

Neumann summerar de olika funktionerna i denna nya rättspraxis: ”Genom att förneka att staterna är bundna av internationell rätt, förnekas jämlikheten stater emellan... genom att förneka statssuveräniteten så raserar den all rationalitet i internationella relationer. De territoriella och funktionella begränsningar som ingår i begreppet statssuveränitet försvinner. Den nya praxis avvisar juridiska begränsningar för aggression och försvarar samtidigt sitt eget imperium genom en perverterad Monroedoktrin.” Likheten med den s k Bush-Blair-politiken är slående.

Neumann var hel klar över att den nya doktrinen var ett redskap för att motivera och legitimera fascistisk aggression i storkapitalets intresse, alltså imperialistiska krig. Kofi Annans ”nya” doktrin har precis samma funktion. Nyckeln till båda är att det finns moraliska krav som inte får begränsas av den enskilda statens suveränitet.

Kofi Annan hänvisar i sitt tal stolt till tribunalen i Haag om brott i forna Jugoslavien och i Rwanda utan att informera sina åhörare om att FN:s säkerhetsråd inte har kompetens eller befogenhet att etablera en domstol. Rådets mandat gäller frågor som påverkar fred och internationell säkerhet.

Som skrivits många gånger i Riktpunkt är tribunalen ett NATO-dirigerat skådespel, ”en skojardomstol med riggade regler” enligt London Times.

Vidare säger Annan att ”vi måste ha klara regler för att skilja mellan verkliga hot om folkmord eller motsvarande massiva brott mot mänskiga rättigheter vilka nödvändiggör militära insatser och andra situationer där våld inte skulle vara legitimt”.

Med dessa ord klarlägger Annan att syftet med konferensen är att legitimera användning av militärt våld mot en suverän stat när det finns ett hot om ”massiva brott” mot mänskliga rättigheter. Vi behöver inte längre respektera principen att ett brott inte kan straffas förrän den har begåtts.

Vi har en del exempel sedan 1990 om hur påståenden om brott eller hot om brott i efterhand visar sig ha varit ganska långt ifrån sanningen, såsom i Jugoslavien och Irak. Hela slutangreppet mot Jugoslavien, 78 dagar med terrorbombningar, motiverades med att folkmord pågick, eller hade pågått, eller kunna pågå, och därför måste ”det internationella samfundet” ingripa . Detta samfund var då lika med NATO. Men inga bevis om dessa brott har lagts fram.

Annans nya doktrin strider mot FN-stadgan och folkrätten. Det är en fortsättning på de argument som togs fram under angreppet 1999 mot Jugoslavien. T ex erkände Ove Bring, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet, att angreppet var ett brott men påstod att om ”det internationella samfundet” i efterhand godkände detta så skulle ett nytt rättsligt prejudikat ha etablerats.

Det är naturligtvis teoretiskt möjligt att en majoritet av medlemmarna i FN:s generalförsamling skulle acceptera att skriva om FN-stadgan och gällande folkrätt för att tillåta militärt våld mot suveräna stater i preventivt syfte, men detta är mycket osannolikt. Och tills det sker är Annans doktrin inget annat än en uppmaning till imperialistiska brott.

Selektiv syn på folkmord och folkrätt
I alla fall har Persson, Annan och de andra deltagarna på detta Forum en mycket selektiv syn på vad som menas med ”folkmord eller motsvarande massiva brott mot mänskliga rättigheter”.

De två första orden i den deklaration som antogs av Forumet är ”The Holocaust”, alltså Förintelsen av europeiska judar 1940-1945. Detta folkmord utgör grunden för Perssons brinnande engagemang för att skydda människor och mänskliga rättigheter och eventuellt få ett toppjobb i FN. Inget annat folkmord nämns i deklarationen.

Hänvisning till Förintelsen är också en klar signal att Forumet har ett historiskt perspektiv, ty Förintelsen tog slut för 59 år sedan. Men detta perspektiv är ytterst snävt. Följande hänvisningar till folkmord eller påstådda folkmord förekommer i några tal.

Kofi Annan hänvisar i sitt tal till Jugoslavien, Rwanda 1994 och Srebrenica 1995, tre gånger de sistnämnda två. Vid den påstådda massakern i Srebrenica skall 7 000 människor ha dött.
USA:s ambassadör hänvisar i sitt tal till Förintelsen, Kambodja, Rwanda och ”mer en 25 år av ett massivt angrepp på mänskligheten i Irak.” Vem som låg bakom detta angrepp specificeras inte. Ambassadören vill använda ”våld i lämpliga situationer”. Han säger: ”USA arbetar med det internationella samfundet för att försäkra att varje stat fullgör sina förpliktelser för att värna mot de som ville förinta frihet och oskyldiga liv”. Han säger också att man måste stödja ”the rule of law”. Han säger inte att USA, och även Storbritannien, flera gånger har meddelat att beslut i Internationella domstolen inte angår dem, trots att båda länderna har undertecknat den konvention som skapade domstolen. USA har också vägrat underteckna konventionen om den nya internationella brottmålsdomstolen.

Sveriges statsminister Göran Persson fick tala två gånger – öppnandet och avslutandet. Han nämner Förintelsen, det forna Jugoslavien, som ”exploderade”, Kambodja, Rwanda, lovordar den olagliga tribunalen i Haag, och hänvisar till Internationella domstolen flera gånger dock utan att nämna att USA och Storbritannien vägrar att lyder dess dom. I likhet med Annan stöder Persson den ovannämnda rapporten från International Commission on Intervention and State Sovereignty och menar att nästa steg bör vara ”allvarliga diskussioner i FN”.

Låt oss nämna några av de ”folkmord eller motsvarande massiva brott mot mänskiga rättigheter” som har ägt rum sedan Förintelsen tog slut men inte var viktiga nog för Persson, Annan eller den amerikanska ambassadören att hänvisa till.

Kärnvapenangrepp på Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 dödade 210 000 människor, de allra flesta civila. Hundratusentals andra levde i fruktansvärd misär under åratal som resultat av strålningen och brännskador. Jämför med det påstådda folkmordet i Srebrenica. Detta angrepp var, som den brittiske fysikern och nobelpristagaren PMS Blackett uttryckte det, ”första skottet i det s k kalla kriget”.

Den amerikanske amiralen William D Leahy, en krigshjälte och rådgivare till presidenterna Roosevelt och Truman, sade om Truman och utrikesminister James Byrnes: ”De gick ut och dödade så många kvinnor och barn som de kunde, vilket var vad de ville göra från första början”. Både Truman och Byrnes bör för länge sedan har dömts postumt för folkmord.

Man bör också erinra om följande, bland mycket annat:
• Terrorbombningar av Nordkorea och Vietnam
• Slakten på mellan 1,5 och 2 miljoner kommunister i Indonesien 1965 utan någon protest från regeringarna i Väst
• Åratals slakt i Östtimor, även detta utan någon protest från regeringarna i Väst
• Utrotningskrig i Nicaragua, Guatemala, El Salvador, Colombia och andra latinamerikanska nationer under hela 1900-talet
• Terrorbombningar av Jugoslavien
• Mord och etnisk rensning av serberna i Kroatien i mitten av 1990-talet
• Betydligt mer än 25 år av israeliska massiva angrepp på mänskligheten i både Palestina och eget territorium
• Sanktioner mot och bombningar av Irak under 1990-talet, med två miljoner döda civila som resultat.

Att allt detta inte nämndes vid Forumet visar otvetydigt att deltagarna inte kan tas på allvar och att de avser ge brottslingarna rätt att fortsätta.

Den kapitalistiska förintelsen
Om man ville ha ett riktigt Forum om folkmord bör det rubriceras ”Den långvariga förintelsen som har drivits av den västerländska marknadsekonomin och hur den kan hejdas.”

T ex mellan 1492 och 1700 förintades ca 90 procent av den ursprungliga befolkningen i vad som nu kallas för Latinamerika. Motsvarande siffror för Nordamerika 1700-1900 är 98 procent. Folk i Afrika har utsatts för mord, svält och slaveri. Koloniseringen av Australien, Indien och Sydostasien innebar många sekler av mord och umbäranden.

Följande utgör en del av antalet döda som orsakats av den kapitalistiska förintelsen bara mellan 1914 och 2000, angivet i miljoner:

Första världskriget
21,5
14 nationer angriper Sovjetunion, 1918-1921
10
Japans krig mot Kina, 1935-1945
22
Tyska koncentrationsläger och dödspatruller, 1933-1945
10
Andra världskriget, sovjetiska medborgare,
exkl. två miljoner ryska judar i tyska läger, minst
18
Andra världskriget, exkl. ovanstående
34
Korea, 1950-1953
2
Vietnam, Laos, Kambodja, 1964-1975
3
Indonesien, 1965-1966
1,5
Irak, bombningar och sanktioner, 1992-1999
2
Svält, 1970-1990, (24.000 per dag året runt), minst
175
Barn under fem år, brist på medicinsk behandling,
beräknad kostnad per barn ca 15 kronor, 1990-2000
112
Svält, 1990-1999, 30 miljoner/år
300
Totalt
711 miljoner döda
Totalt 1945-2000
595.5 miljoner döda

Källor: Bl a FN, Encyclopedia Britannica, How the other half dies (Susan George, Penguin, 1986).

Som sagt ovan, skulle Perssons Forum handla officiellt om bl a ”massivt dödande”. Historien visar att det är precis massivt dödande och växande misär som väntar majoriteten av världens befolkning om inte den kapitalistiska förintelsen hejdas.

P C