Tribunalcirkusen fortsätter: USA betalar domare, åklagare, administrationen, vittnen – allt för att döma ett folk för krigsbrott som man själv begick. Domare och åklagare byts ut på löpande band. USA, EU och NATO är alltmer oroade – bevisen är otillräckliga men någon måste vara skyldig.
Haagtribunalen bildades med anledning av USA-s (NATOs, EUs) brottsliga aggression i mars 1999 mot dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien, det som blivit kvar efter ”det internationella samfundets” söndring av Socialistiska federativa republiken Jugoslavien. NATO-anfallet, som följdes av 78-dagars oavbrutna bombningar av framförallt Serbien på grundval av falska beskyllningar och utan någon människorättslig eller juridisk anledning, genomfördes visserligen utan FNs sanktionering, mot alla internationella konventioner, men med många länders godtycke, förståelse och stöd, Sveriges till exempel, också utan att FN ingrep mot förövarna, d.v.s. de 19 ekonomiskt och militärt starkaste europeiska länder de flesta medlemar i EU, samt USA och Kanada,. Någon måste stå till svars för en sådan kriminell handling mot ett litet europeiskt land. Som huvudskurken förklarades emellertid Serbien, det serbiska folket och, framförallt, president Slobodan. Milosevic som vågade stå emot den nya USA-imperialismen och försvarade sitt land enligt landets konstitution. De var skyldiga för övergrepp! Vilka övergrepp?
I annat fall skulle alla dessa länders toppolitiker, generaler och mediafolk sitta på de anklagades bänk – som i Nürnberg en gång i tiden.
Pengar – en bättre lösning än bomber
Bomberna ödelade Serbien och dödade fler människor än de
som omkom i skyskraporna i New York. Men Serbien stod starkt, enat och oböjligt
kvar som motståndare till den NYA VÄRLDSORDNINGEN – USA-imperialismen.
Därför ändrades taktiken och med hjälp av propaganda och
miljontals dollar samt en regelrätt statskupp i Belgrad – och en
quislingregering med Zoran Djindjic som statsminister och Vojislav Kostunica
som president.( I dag är Kostunica regeringsbildare i Belgrad.)
Den nya regeringen upphävde 20-åriga fängelsestraff mot de huvudskyldiga
NATO-ländernas styrande politiker som hade dömts av jugoslaviska domstolar
och fortsatte vidare med förräderi av sitt land och folk. Djindjic
arresterade Milosevic och, mot landets konstitution och Högsta domstol
sålde han Milosevic till USA/NATO/EU – Haagtribunalen – för
att rättfärdiga deras brott. Försäljningen av andra betydande
serber till samma bödlar i Haag fortsatte i oförminskat temp, stup
i ett kom nya åtal och nya krav på serbiska offer.
Slobodan – vilket betyder fri - Milosevic erkänner inte ”domstolen” och vägrar försvara sig. Istället anklagar han sina bödlar – ”det internationella samfundet”.
”Processen” mot honom har redan pågått i två
år. En ganska slitsam ”process” som förbrukade flera
åklagare och domare, för att inte tala om andra betjänter.
Den tyska dagstidningen Berliner Zeitung bedömer att ”processen”
mot den förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic kan pågå
till år 2006. Längre än planerat. Den nye domaren Richard Mays
arvtagare blir tvungen att gå igenom processens 30.000 dokumentsidor fram
till idag, eftersom May också har förbrukats. Rättegången
avbryts med jämna mellanrum ”på grund av Milosevics ohälsa”,
men ohälsan tog slut på domaren medan Milosevic sitter kvar, orubblig
efter alla dessa ”juridiska” och andra pajaskonster. Trots sin ohälsa.
”Goodbye judge”
”Goodbye judge” var rubriken i en engelsk tidning när domare
May plötsligt meddelade sin avgång, vilket orsakade stor förvirring
i ”det internationella samfundet”. Milosevic har rätt att begära
att hela rättegången skall tas om från början, men han
avstår från upphävandet av rättegången, trots Mays
avgång, meddelade Milosevics juridiska rådgivare Dragoljub Ognjanovic.
Åklagarsidan avslutade i slutet av februari sin bevisföring, två dagar tidigare än beräknat, samtidigt som domarna beslutade att ”Milosevic börjar sitt försvar” den 8 juni. Han får alltså, alldeles ensam, 150 dagar att förbereda ”sitt försvar”, medan åklagare hade två år, en hel apparat, obegränsade resurser, pengar, propaganda, 30.000 dokumentsidor och nästan 300 vittnen. Samtidigt avvisades chefsåklagaren Carla del Pontes krav på att lägga till bevisen en tv-intervju som Milosevic givit en serbisk tv-station, samt uttalanden av honom, Seselj, Karadzic, Krajisnik, Momcilo Perisic, Milan Milutinovic och andra i BBC-dokumentären ”Jugoslaviens död” och ”Milosevics fall”.
För att påminna de som inte minns – började åklagarnas
bevisföring den 12 februari 2002 och avslutades den 12 februari 2004 –
efter 300 arbetsdagar. Om det fortsätter med samma tempo kommer vidare
bevisföring mot Milosevic att pågå i ytterliggare ett år.
Många jurister anser att den viktigaste punkten i åtalet –
skyldig till genocid (folkmord) – blir svårt att bevisa. I så
fall måste man bevisa att Milosevic ”har ämnat utrota nationella,
etniska, ras- eller religiösa grupper eller gruppdelar” – som
tribunalens åklagare försöker bevisa med exemplet Srebrenica.
Allvarliga följder
Den brittiska tidningen Economist anser att tribunalens ”rättegång”
reser många frågor om internationella domstolar överhuvudtaget.
Rättegången är inte kort, ännu mindre nyttig – som
man trodde i de länder som hade så stort behov av att fälla
Milosevic. Man stöter ständigt på nya hinder och komplikationer.
Bland dem domare Mays avgång som öppnade för en ny rättegång.
Rättegången kan inte fortsätta med två bisittande domare,
utan måste få en tredje. Enligt tribunalens regler måste Milosevic
tillfrågas om den nya domarens tillsättning. Det väntas inte
att han skall stödja den, men om han ifrågasätter den skall
de resterande två domarna besluta om de godtar hans ståndpunkt.
Om de inte gör det och bestämmer tillsättningen av den tredje
– då är frågan om en fortsatt rättegång kan
bli rättvis under sådana förutsättningar. Om detta beslutar
appelationsrådet.
Men det finns ännu allvarligare problem för domstolen och dess åklagare. De har förbrukats i snabb takt. Nuvarande chefsåklagaren Carla del Ponte har stora problem att bevisa Milosevics skuld. Hennes vittnen maldes sönder av Milosevic – i tur och ordning – samtidigt som han visade vem som egentligen bär skulden för allt kaos på Balkan.
Genom att avvisa anklagelser mot USA och de 19 NATO-länder som bombade Serbien, har del Ponte erkännt att ”domstolen” är en politisk och olaglig inrättning som inte kan åtala de som finansierar ”domstolen”, henne och övriga betjänter: ”Domstolen” finns endast till för det redan sataniserade serbiska folket och dess företrädare.
Del Ponte kunde trots allt inte bevisa Milosevics skuld. Åtalet för
folkmord kunde inte heller bevisas. Paristidningen Liberation skrev häromdagen
att ”Carla del Ponte indirekt erkände sitt nederlag angående
folkmord: ”Jag visste från början att det blir svårt
att bevisa genocid, därför kan jag ta tillbaka åtalspunkten
men det är upp till domarna att bedöma om det finns tillräckliga
bevis eller inte” sa del Ponte till tidningen. En vecka tidigare kom det
första provet på nederlaget. I en intervju till AFP antydde del Ponte
att hon kan, i brist på bevis, avstå från en del av åtalet
mot Milosevic.
Även brittiska Guardian påtalar bevisproblem: ”Åklagarsidan
kunde inte säkra bevis för åtalet mot Milosevic, för hans
ansvar för folkmord i föredetta Jugoslavien. Det erkände även
chefsåklagare Carla del Ponte”, skrev Guardian.
Milosevic, som i Haag avböjer allt ansvar för krigsförbrytelser i forna Jugoslavien, ämnar kalla hela den politiska världstoppen som vittnen: kansler Gerhard Schröder, premiärminister Tony Blair, president Jacques Chirac, FN-s generalsekreterare Kofi Annan och andra, skrev tyska Frankfurter Rundschau. Enligt tidningen borde dessa vittnen stödja Milosevics teori om deras komplott. Men, eftersom Milosevic inte erkänner domstolen och avböjer att lämna några som helst krav, kommer ”domstolens vänner” Branislav Tapuskovic och Steven Kay att kräva dessa vittnen. Åklagarsidan har tid till den 22 mars att besvara kravet.
Skurkarnas problem växer vidare. Oväntade hinder komplicerar situationen med tribunalen. Medan Djindjics regering (DOS) mer än gärna exporterade sina landsmän till del Ponte, vars aptit på serber blev allt större, förändrades den politiska bilden över en natt: Seseljs Radikala parti vann valet i december 2003, men efter västs påtryckningar skall Kostunica försöka bilda ännu en ”demokratisk” regering, en minoritetsregering stödd av Milosevics socialister (SPS). Vad skall man göra? Paniken växte och EU:s ”utrikesminister” Solana åkte igen skytteltrafik till Belgrad. Varje dag skickades varningar till Belgrad: ni måste samarbeta med krigstribunalen eller...
No Mladic, no NATO Partnership
USA-ambassadören i NATO, Nicholas Burns, hotade öppet Serbien: ”Lämna
Mladic till Haagtribunalen eller glöm NATO-s Partnerskap för fred”
(!). Hans land hotar dagligen Belgrad med uteblivna krediter. EU gör samma
sak – de blandar sig med hot öppet i Serbiens inre angelägenheter.
Nu är det så att Kostunica, som tidigare spelats bort för att Djindjic skulle få allt utrymme, då anklagades för att vara nationalist. Samma man skall nu bilda regering med stöd av Milosevics parti. Kortslutning! Kostunica har, till råga på allt, sagt att han inte kommer att prioritera tribunalen och därmed var paniken total. Del Ponte skriker upp till himlen, domaren Jim Landale likaså och anser att Kostunicas uttalande i högsta grad är ”olyckligt och beklagas”. Han har för femtielfte gången betonat att ”Belgrad måste samarbeta med tribunalen”. Landale sade också att han ”helt och hållet delar oron med EU och USA”. Många, många av ”samfundets” lakejer uttryckte sin oro och hotade med olika straff. Till och med den spanske ambassadören Munoz var orolig.
Nu drog man den gamle räven ur hatten, kanske den mest skyldige för allt som hände i Jugoslavien – Richard Holbrook. Han hotade omedelbart – serberna. Han sade att serberna måste glömma Kosovo, eftersom Kosovo måste bli en suvären stat och att först då kan Balkan-frågorna lösas! Vilka frågor?
Problemet blir ännu större när Kostunicas minoritetsregering faller och efter nya val tar radikalerna hela makten, majoritetsregering. Hur blir det med tribunalen? Ja, USA drar in betalningar, Carla del Ponte får förmodligen stroke eller infarkt, lämnar jobbet och allt börjar om från början. Och Milosevic kommer att dömas, levande eller död. Snarare död.
Dusan Lazarevic