Händelserna i Haiti den senaste tiden har väckt en del uppmärksamhet i de svenska storföretagens media. Liksom sina kollegor i andra västländer har man skildrat den lagligt valde president Aristide som en tyrann som Haitis folk vill avsätta. Aftonbladet har t o m beskrivit rebellernas ledare Guy Philippe som ”vår tids Che Guevara”.
Nedan finns en kort sammanfattning av några av huvudfaktorerna bakom USA:s intresse för Haiti och stöd till den s k revolten. En mer utförlig rapport kommer i nästa nummer av Riktpunkt.
IMF ruinerar Haitis jordbrukssektor
För några år sedan lyckades USA och IMF (Internationella valutafonden)
tvinga Haiti att ta bort sina importtullar på jordbruksprodukter.
Precis som i Mexico är - sedan Nordamerikanska frihandelsavtalet introducerades - de jordbruksprodukter som Haiti importerar från USA kraftigt subventionerade av USA:s jordbruksdepartement. Amerikanska företag kan därför sälja jordbruksprodukter i Haiti för priser som är lägre än vad det kostar för en fattig haitisk bonde att producera dem.
Haiti är nu världens fjärde största importör av USA-odlat ris, men landets egen risodlingssektor är konkursmässig.
Arisitide ville återinföra tullar på importerade jordbruksprodukter.
Superexploatering av arbetarna
Haiti har en liten överklass som vill vara säker på att varken
Aristide eller någon annan hindrar dess superexploatering av landets arbetare.
I spetsen för överklassen står André Apaid, en amerikansk
medborgare född av haitiska föräldrar.
Apaid är den största köparen av industriell arbetskraft i Haiti och har ungefär 4.000 anställda. Arbetarna producerar textiler och monterar elektroniska produkter för export till företag i USA, bl a till vapentillverkarna Remington och Honeywell och datorföretagen IBM och Sperry/Unisys.
Enligt tidningen Miami Times den 26 februari 2004 betalar Arpaid så låga löner som 68 cents om dagen (ungefär 5 kronor). Det är betydligt mindre än vad Bosch, Siemens och IG Farben betalade till SS för sina slavarbetare.
Guy Philippe är en av ledarna för överklassens militärstyrkor i Haiti. Han fick beröm när han ledde dödsskvadroner mot arbetare och bönder tidigt på 1990-talet. Att jämföra honom med Che Guevara är fullständigt vansinne. När jag ringde Aftonbladet och frågade om någon av deras journalister hade försökte ta reda på grundfakta i Haitis historia, så var svaret ”Nej”.
Aristides regering uppmuntrade att fackföreningar bildades och ville lagstifta
minimilöner. Det ville varken Arpaid eller hans kapitalistiska kompisar
i USA acceptera.
Utbyggnad av den offentliga sektorn
Haiti har varit utsatt för en handelsblockad av USA sedan några år
tillbaka. Trots detta lyckades Aristides regering i viss mån bygga offentliga
skolor, etablera fri hälso- och sjukvård och hjälpa arbetarklassen
på andra sätt. I den kapitalistiska världen är denna typ
av politik ej tillåten, varken i Haiti, Kuba eller annanstans.
Det är värt att notera att den kubanska regeringen under 1990-talet hade kommit överens med den kanadensiska om ett projekt för att minska Haitis väldigt höga barnadödlighet. Kuba skulle skicka läkare, Kanada skulle bistå med medicin. Mitt i planeringen drog sig kanadensarna ur projektet på grund av påtryckningar från Clintonregeringen, som därmed kunde tillägga barnamord på Haiti till sina övriga förbrytelser.
Blomstrande narkotikahandel
Höga officerare i Haitis polis och militär har sedan tidigt på
1980-talet varit mycket aktiva som mellanhänder för narkotika från
Colombia, vilken de frakta vidare till USA. Det årliga värdet på
denna ”export” är ca en miljard dollar (ca 7,5 miljarder kronor)
och som vanligt är CIA djupt inblandat i denna kriminella verksamhet.
Enligt USA:s Drug Enforcement Agency (myndigheten för narkotikakontroll) svarar Haiti idag för 14 procent av all export av kokain till Amerika.
Strategiskt militärt läge
Ön Hispaniola, som Haiti delar med Dominikanska republiken, har ett viktig
strategiskt läge och ingår i Washingtons planer på att militarisera
det karibiska området.
Liksom många andra länder i Karibiska havet och Latinamerika har Haiti varit utsatt för beväpnad intervention från USA vid upprepade tillfällen. T ex 1915, två år innan USA förklarade krig mot Tyskland för att ”göra världen trygg för demokrati,” skickade president Woodrow Wilson US Marines till Haiti ”för att stabilisera situationen”. Marinkåren stannade kvar i tjugo år som en faktisk militärregering. Den följdes av en rad diktatorer som stöddes av USA och Frankrike.
Haiti är som sagt ett mycket fattigt land. Men det finns inget land som är så fattigt att en uppfinningsrik kapitalist inte kan krama ur landet tillfredsställande vinster med lite hjälp från sina vänner.
P C