Västra Götalands Region har ersatt ett antal landsting för att sköta sjukvården. Men regionen är också Länsstyrelse. Ett par områden i landet skulle bli exempel på vår förnämliga demokrati. Länsstyrelserna skulle demokratiseras. Valda representanter skulle företräda allmänheten i stället för en Landshövding och ett antal tjänstemän. Men skillnaden är svår att upptäcka.
Tjänstemän beslutar
Regionstyrelsen sammanträder 15-20 gånger per år. Sammanträdena
tar i regel c:a 45 minuter. På den tiden har man ofta100-talet ärenden
att handlägga, varav många är länsstyrelseärenden.
Man behöver inte ha livlig fantasi för att förstå att ledamöterna
godkänner vad tjänstemän utformat. Högt betalda regionråd
sitter och säger JA så snabbt som sekreteraren hinner notera. Kanske
sätter åldern sina spår, men jag har inte lyckats upptäcka
skillnaden mot tidigare. Troligen är det också samma tjänstemän
som förut.
Socialchefskan
Jag beskrev henne i förra nummer av Riktpunkt. Hon som - i likhet med chefskan
i Grönköping - bestämmer hur sjukvård skall bedrivas. Skillnaden
är att hon bor i Tidaholm.
Hon har nu åkt ett steg uppåt. Hon har utsetts till Landshövding
i Värmland. Hennes stora sjukvårdsstyrelse skall ersättas av
ett antal mindre lokala sjukvårdsstyrelser. Förmodligen med ännu
fler ledamöter. Men inte kunde man flytta henne nedåt i karriären
- så hon fick bli landshövding. Vilka meriter som behövs för
att bli landshövding vet jag inte - men inte verkar dom allt för omfattande.
Konsum. Facket....
Från tiden när jag var barn minns jag två tillfällen utöver
julafton och l:a Maj då pappa tog fram chevietkostymen och mamma lade
fram en ren skjorta och en slips. Det var när Konsum hade årsstämma
och Facket hade årsmöte. Inte för att lägga förslag
eller delta i diskussioner - men som arbetare skulle han absolut vara där.
Facket hade man för att kämpa för bättre betalt för
timmer- eller kastvedhuggning från snåla skogsbolag och Konsum var
de arbetandes affär som sänkte priserna på dagligvaror. Så
för oss unga blev det självklart att gå med i facket och vara
medlem i Konsum, att ha försäkringar i Folksam och att bo i Riksbyggen,
och när den dagen kommer så blir det troligen Fonus, som anlitas.
I varje fall har detta gällt för mig.
Men ingen av dessa organisationer är längre vad de en gång varit
.Inte minst gäller detta Konsum. Min ungdoms Konsum var affären där
föreståndaren ofta bodde på andra våningen, som ställde
upp när han behövdes, som förde bok över gjorda inköp
till dess avräkning kom för skogsarbetet. Men vare sig Konsum eller
de andra nämnda organisationerna är längre desamma.
Miljö-Konsum
En dag i sommar stod jag utanför en Konsumaffär. På väggarna
satt ett antal stora affischer om miljövänlig köttsoppa och miljöbananer
och andra miljöanpassade varor. Då undrade jag: Vem tar prover i
köttsoppsburkarna och vem kontrollerar de USA-ägda bananplantagen
i Sydamerika? Sedan dess har jag faktiskt intresserat mig för miljövänliga
matvaror.
Frukostkorv
Vi prenumererar på Råd och Rön. Vid ett tillfälle hade
tidningen låtit kontrollera ett antal förpackningar med frukostkorvar
från olika företag. Konsums korv hade lägsta förpackningsvikt,
var dyrast och hade sämsta hållbarhet. Undersökningen avsåg
flera förpackningar av de olika fabrikaten. Konsum i mina trakter har snart
bara s k. miljövänliga varor i sina hyllor och är därmed
också ganska dyr i jämförelse med andra affärer. Konsum
synes mig inte längre vara de arbetandes affär men det är svårt
att inse.
Järnvägen - inte intressant
Som f.d. lokförare vid SJ vet jag att kommunerna värnade om sin järnväg
och de anställda. De senare hade visserligen låga inkomster men den
var fast varje månad. (Det gäller inte staten numera).
SJ-folk var ofta aktiva på olika områden, inte minst politiskt.
Numera kan man inte lita på järnvägen. Tågtrafiken sker
med fordon som inte passar ett vinterland som Sverige.
Anställda avskedas och järnvägslinjer läggs ner. För
en tid sedan fick SJ-anställda i Uddevalla veta att de skulle förflyttas
eller avskedas. Dagens trafik skulle skötas från annan plats eller
av privatföretag. Kommunen reagerade inte- Kanske någon pamp eller
pampinna (heter det så ?) önskade Lycka till. Det handlar om c:a
30 anställda.
Linjen Göteborg - Uddevalla/Strömstad/Lysekil skall kanske läggas
ner. Ingen reaktion från kommunen. Men om ett privatföretag tänker
etablera sig i kommunen med kanske bara några få anställda
- ja då kan man ställa upp med det mesta. Hur är detta möjligt
i en s/v-styrd kommun?
Olof Nilsson