När Bosse Ringholm för några dagar sen presenterade årets
budget var det kanske en del som hade förhoppningar om att det skulle va
en budget i de arbetandes intressen, att budgeten skulle spegla att den hade
framställts av våra två största ”arbetarpartier”,
tillsammans med ett småborgligt miljöparti som ibland kallats radikalt.
Med facit i hand kan vi konstatera att dessa förhoppningar var grundlösa,
det blev en traditionell budget som präglas av det kapitalistiska systemets
svängningar, en budget för en kapitalism i ”lågkonjunktur”.
Kampen mot arbetslöshet påstås vara det viktigaste i budgeten.
”Målet för den ekonomiska politiken är hög tillväxt
och full sysselsättning. Arbetslinjen är en överordnad princip
för tillväxtpolitiken.” Skriver man storordigt. Den öppna
arbetslösheten ligger på 5,5 procent och skall pressas tillbaka.
För detta anslår man 10 miljarder kronor, dvs. cirka 0,4 procent
av årets statsbudget. Kampen skall föras men får inte kosta,
så kan man sammanfatta det föreliggande förslaget, och frågan
är i vilken omfattning man är bered att föra kampen. Om vi ser
på de förslag som fins är det mesta gammal skåpmat.
De arbetsmarknadspolitiska programmen utökas med 15 000 platser, varav
5 000 riktas till kommuner och landsting.
- En tillfällig satsning på att vidareutbilda personal inom vård,
skola och omsorg i kommuner och landsting. 6 000 personer får möjlighet
att arbeta deltid och studera deltid inom komvux eller högskola.
- Ett ROT-avdrag införs till en kostnad av 2,4 miljarder kronor. Det betyder
25 procent av satsningen eller 0,1 procent av statsbudgeten.
- Det särskilda anställningsstödet inom aktivitetsgarantin utökas.
Arbetsgivarnas ersättning höjs från 750 kronor/dag till 1 000
kronor/dag.
- Och som vanligt plåstrar man på med en utredning som tillsätts
för att undersöka möjligheterna att stärka rätten till
heltidsanställning.
- Ett riktat statsbidrag ska göra det möjligt att anställa 6
000 fler lärare i förskolan. Bidraget utgår med 1 miljard kronor
år 2005 och med 2 miljarder kronor 2006 och 2007. Därefter skall
det ingå i det generella statsbidraget.
De 6 000 fler lärare i förskolan är behövliga men kommer
att belasta de kommunala budgetarna i framtiden, vilket innebär att de
kommer att utsättas för de nedskärningar vi idag ser och hör
om och som har sin grund i att staten överlastat allt fler utgifter på
kommunerna.
Förutom ROT-avdraget innebär det att ca 20 000 av de arbetslösa
med regeringens satsning skulle sättas i arbete eller någon arbetsmarknadsåtgärd.
Inte ens med de mest vällovliga tolkningar av budgeten kan man säga
att den ger belägg för att ”Kampen mot arbetslösheten är
en huvuduppgift för regeringen” som man skriver.
Mer verklighetsanpassad skulle vara en skrivning som ”Kampen mot arbetslösa
och långtidssjukskrivna är en huvuduppgift för regeringen”
därför att man har föreställningen att arbetslösa och
långtidssjukskrivna är ett gäng fuskare som behöver kontrolleras
hårdare. Därför skall man utarbeta nya direktiv till AMS och
försäkringskassorna, helt i linje med de nyliberala propåerna
från EU-byråkratin.
Man lägger inte några direkta skatteförslag i budgeten, utan
avser att återkomma till hösten när man förmodligen tänker
göra upp med något borgerligt parti om att befria vårt lands
förmögna från den ”tryckande” förmögenhetsskatten.
Svenskt Näringsliv, Kommun- och Landstingsförbunden samt LO, TCO och
SACO fick inte något gehör för generella skattesänkningar,
som enligt dessa skulle ha ökat efterfrågan och därmed sysselsättningen.
Ni kan vara övertygade om att ni i Första Maj-talen i parker, på
gator och torg kommer att få höra hur offensiva regeringen och samarbetspartierna
är för att föra en politik till gagn för de arbetande, men
då skall ni ha i åtanke att deras satsningar på sin påtagna
huvuduppgift är mindre än de pengar svenska skattebetalare levererar
till EU- byråkratin, det tycker inte vi är en trovärdig politik,
och framförallt är det en politik som inte gynnar de arbetande i det
här landet.
En offensiv satsning för att lösa problemen med arbetslöshet
skulle naturligtvis innehålla satsningar på kortare arbetstid, 6
timmars arbetsdag.
Ett nytt skattesystem som beskattar produktionen, istället för konsumtionen,
produktionsskatt,
ökad skatt på stora förmögenheter, kapital, direktörernas
orimliga pensionsavtal och spekulation.
De skulle ge inkomster som vi behöver för att bygga ut vår gemensamma
sektor och bygga ut en statlig industri som bygger på vårt lands
råvaror, en satsning som riktar sig mot monopolkapitalet och storfinansens
diktatur över vårt lands råvarutillgångar och produktionsmedel.
Det är kommunisternas politik.
Jan Jönsson