En onsdag i oktober uppplevde jag en av de bästa stunder i politiskt avseende. Anledningen var så enkel som ett beslut i Uddevalla Kommunfullmäktige ungefär kl. 1.30 på morgonen.
Nytt kraftvärmeverk
1996-97 upptäckte jag i en kommunal handling att Uddevalla kommunstyrelse
enhälligt hade beslutat att anlita en konsultfirma inför byggandet
av ett nytt kraftvärmeverk (el och värme). Placeringen var angiven
till en bergkulle invid Uddevallas stora fjord ca 4 km väster om stadskärnan.
Då skrev jag min första insändare i denna fråga. Jag ansåg
denna placering vara rena vansinnet. Det berodde inte på att jag ansåg
mig vara klokare än politikerna. Nej, ingalunda, men jag hade som andra
äldre Uddevallabor 25 år tidigare upplevt en liknande situation.
Petrokemi på underbart strandområde
Vid den tiden på 1970-talet hade vårt parti – VPK - fem ledamöter
i kommunfullmäktige. I en kommunal handling fanns en mystisk formulering
om ett stort strandområde: "Området är lämpligt för
ytkrävande, icke personalintensiva verksamheter." Vad betydde det?
Stora ytor, få Anställda = Petrokemiska anläggningar.
VPK lyckades genom intensiv aktivitet, utdelning av informationsmateriel, kontakter
med experter, stort möte i Folkets Hus, att efter flera år och miljonkostnader
för kommunen stoppa projektet. Ingen Uddevallabo har uttryckt besvikelse
över detta.
Det var då bl.a. jag lärde mig mycket om vindar och inversionsförhållanden
(Uddevalla ligger som i en gryta med tak över) av alla de experter som
kom till stan. Jag minns det mycket väl och har en diger samling material
kvar.
Liknande situation
Ett kraftvärmeverk med PyroArc som alltså nu debatteras, innebär
en liknande situation. Med de vanligaste väst/sydvästliga vindarna
skulle de giftiga utsläppen lägga sig kring de relativt stora bostadsområdena
i centrala Uddevalla. PyroArc är en anläggning som förbränner
och förgasar allt som exempelvis bilskrot. En sådan anläggning
skulle placeras intill verket. När jag skrev mitt första debattinlägg
i frågan väckte det en viss uppmärksamhet pga vissa redovisade
fakta.
Naturskyddsföreningen började engagera sig Jag inbjöds till möten
– Greenpeace anordnade ett offentligt möte med utfrågning av
politikerna. Motståndet mot anläggningarna ökade.
Men vid valet 1999 var samtliga partier för att bygga dessa anläggningar
på tänkt plats.
Vänsterpartiet (som inte har mycket gemensamt med 70-talets VPK) var mest
engagerad anhängare - av skäl som jag inte begrep. Men det partiet
är det inte lätt att förstå - i varje fall i Uddevalla.
Länstyrelse - Miljödomstol
Enligt lag skulle ärendet prövas av Länsstyrelsens miljöenhet.
De sa JA.
Jag och Naturskyddsföreningen överklagade beslutet till Miljödomstolen,
Naturskyddsföreningen pga av störningar av fågel- och fisklivet,
jag pga av giftutsläpp över stora befolkningsområden.
Miljödomstolen sammanträdde så småningom. Jag blev kallad.
Jag argumenterade så gott jag kunde och hemställde att domstolen
skulle upphäva Länsstyrelsens beslut. Såvitt jag vet så
har domstolen ännu inte fattat något beslut.
Vid valet 2002 hade partierna splittrats, men majoritet fanns för byggande.
Debatten fortsatte. Inget hände mer än debatt.
Det stora sveket
I januari i år beslutade kommunstyrelsen att föreslå fullmäktige
att besluta att anlägga verket på nämnd plats. Majoriteten bestod
av socialdemokraterna samt en ledamot från vardera moderaterna och centern.
Jag var övertygad om att nu hade (s) garanterat sig majoritet i kommunfullmäktige.
Då skrev jag mitt sista inlägg i denna fråga. Rubriken var
Det stora sveket. Jag uttryckte förhoppningen att fullmäktigeledamöterna
skulle ha tillräckligt råg i ryggen att säga Nej. Opinionen
ökade, det kunde vara upp till tre helsidor debattinlägg i lokaltidningen.
När fullmäktigemötet skulle börja var det folksamling utanför
Folkets Hus. Flygblad delades ut och åhörarläktarna fylldes.
Kampen gav utdelning
Sammanträdet varade från kl. 18 till ungefär 2 på natten.
Den representant för moderaterna som stött (s) i kommunstyrelsen hade
meddelat att hon inte skulle närvara vid sammanträdet. Miljöpartiet
som varit för förslaget men som inte har någon representant
i Kommunstyrelsen, meddelade att de ändrat sig.
Beslutet blev Nej, och när det fattades begärdes inte ens omröstning.
Den artikel jag skrev med rubriken Det stora sveket skall jag spara. Man kan
ta fel - men också glädjas över att man misstog sig. Här
var det fler som ändrade sig än jag vågat hoppas.
Jag hoppas att läsaren inte skall uppfatta denna ruta som skryt från min sida. Vad jag sammanfattningsvis vill säga är: Det kan vara av värde att ha erfarenhet många år tillbaka (en fördel av att bli gammal), att spara material som kan komma till användning, att ta sig tid, mycket tid, att strunta i eventuella påhopp (visst fick jag också sådana), att räkna med att man kan få bundsförvanter från oväntat håll.
Olle Nilsson