Demokrati som fälla

Sedan länge har jag tyckt att såväl borgerliga partier som vänsterpartister och socialdemokrater använder ordet demokrati lite hur som helst. De förespråkar inte bara demokrati, utan de sätter den på en piedestal. Problemet är att demokratibegreppet, så som det används av dessa partier, är tomt.
Demokrati är när all offentlig makt utgår från folket. Det innebär att folket har makt över det offentliga, men inte över det privata. Det är något självklart, varför ska folket lägga sig i enskilda människors privata angelägenheter som exempelvis deras sexuella läggning? Problemet är att det inte är folket som bestämmer vad som ska vara privat och vad som ska vara offentligt. Just nu är det främst vård, utbildning och omsorg som är i offentlig ägo. Över det har vi makt, men vi kan exempelvis inte bestämma över hur mycket av företagets intäkter ska gå till löner och hur mycket till vinster, eftersom de är privata. Vi kan inte heller bestämma vad de ska producera och hur mycket de ska producera.
Det är därför inte människornas behov, utan profiten, som ligger till grund för produktionen. Det privatiseras mer och mer, och det är arbetarna som genom sitt arbete förser företagen med vinster och behåller en liten del av dessa i form av lön. De måste alltså betala företagaren för att få arbeta. Tyvärr har borgarna lyckats med att sprida ut sin ideologi genom skolorna och medierna. Nuförtiden säger alla ”arbetsgivare” istället för ”arbetsköpare” eller ”kapitalist” och ”arbetstagare” istället för ”arbetare” eller ”proletär”.
Om produktionsmedlen (dvs. företagen) vore i offentlig ägo, skulle inga vinster gå till privata personer. Samhället vore inte kluvet i en klass vars medlemmar äger produktionsmedlen och inte behöver arbeta själva (borgarklassen), och en klass vars medlemmar är tvungna att arbeta åt de förra för att överleva för att de inte äger produktionsmedlen (arbetarklassen). Bara då kan principen om människans lika värde råda. Därför gäller det att avskaffa klasserna och inte - som sossarna och vänsterpartiet säger - utjämna klyftan mellan dem. Det var i den bemärkelse Marx skrev ”Av alla efter förmåga, till alla efter behov”. Men socialdemokraterna har aldrig godkänt innebörden i den frasen, trots att de alltid citerar den (utan att ens ange Marx som källa). Sossarna ifrågasätter inte den nuvarande samhällsordningen, som är orsaken till klyftorna. De tar för givet att företag ska vara privata, och därmed representerar de - liksom moderaterna - överklassen.
För socialdemokraterna handlar politiken inte om egendomsfrågan, utan om att ta hand om de svaga (barn, gamla och sjuka). Men då skatten inte räcker till det, väljer sossarna och vänsterpartister inte att beslagta privata företag (som kan generera inkomst), utan privatiserar ännu mer. I svåra tider blir socialdemokratisk och vänsterpartistisk reformism identisk med moderat politik.

Josefa