Inför utvidgningen av EU den 1 maj 2004 spekulerades det ofta om hur en
sådan utvidgning skulle kunna påverka den svenska arbetsmarknaden.
Göran Persson myntade då uttrycket att han fruktade för att
de nya medlemsländernas medborgare skulle kunna använda Sverige som
ett resmål för social turism.
Anledningen till denna rädsla var naturligtvis alla de exempel, inte minst
inom byggnads avtalsområden, som visade att det i Sverige förekom
en omfattande verksamhet där oftast polska företag var inblandade
och där arbetskraften arbetade i Sverige under närmast slavliknade
förhållanden. Det mest hårresande exemplet på detta kan
vi finna i Luleå där SSAB importerade murare från Slovakien
för en timlön om 1 dollar, vilket i dåvarande kurs motsvarade
ca 8 kr/timmen. Den slavhandeln uppdagades inte förrän en av dessa
murare ramlade ner i en brännhet ugn och omkom. När saken blev allmänt
känd lyckades Byggnads i Luleå se till att arbetarna fick avtalsenliga
löner.
Men, och det är viktigt att komma ihåg: Dessa och andra problem före
EU:s utvidgning var i första hand inte ett fackligt problem, det var ett
polisiärt problem. Före östutvidgningen var regelverket glasklart,
så fort t ex en polack eller estländare satte sin fot på svensk
arbetsmarknad så var det svensk lag och avtal som gällde. Alla de
tusentals överträdelser som skedde, inte minst med hjälp av s
k svenska konsulter som kunde leverera arbetskraft till underpriser, var och
är en del av den ekonomiska brottsligheten och skall naturligtvis bekämpas
av polis och skattemyndigheterna.
Problemet blev ett fackligt bekymmer när dessa arbetare för slavlöner
gick in och tog arbeten som normalt skulle utföras enligt svenska avtal.
Nu blev det så att Byggnads, framförallt i Skåne, fick agera
polis när det i själva verket var en uppgift för polisen att
se till att svensk lagstiftning efterföljdes. Att det blev så tokigt
kan väl möjligen förklaras med ointresse i kombination med bristande
resurser.
Nu är östutvidgningen ett faktum och genast har nya problem uppdagats.
Och det är problem som är rent fackliga och som kräver nya arbetsmetoder
och organisation från fackens sida.
Huvudproblemet nu är inte att någon gangster i Värmland kan
erbjuda billig arbetskraft till dem som fått bygglov något som regelmässigt
sker lite varstans i Sverige då bygglovshandlingarna är offentlig
handling. Det är alltså bara att klicka in sig och sedan erbjuda
hantverkshjälp för en struntsumma till de som står i begrepp
att bygga en ny villa eller dylikt.
Det nya stora problemet med legala företag
Det nya och stora problemet nu är att hantera de företag inom byggbranschen
som kommer hit helt legalt.
För att beskriva det hela kan vi ta ett aktuellt exempel:
I maj månad beställde Stora Enso i Norrsundet ett nytt gasfilter
av ett i Sverige väl etablerat och känt företag, Alstom. Detta
företag lade sedan ut beställningen på detta filter till ett
polskt företag. När så denna entreprenad var bekräftad
lade i sin tur detta polska företag ut en underentreprenad till ytterligare
ett polskt företag för att tillverka filtret. När Byggnads i
Gästrikland fick vetskap om detta kontaktades Stora Enso med en förfrågan
om när jobbet skulle startas. Byggnads fick då besked om att arbetet
skulle påbörjas i juni, men genom kontakt med Pappers avd i Norrsundet
framkom det att arbetet började redan i maj månad.
Byggnads i Gästrikland kontaktade då det polska företaget för
att teckna ett avtal. Nu var det bara det att det polska företagets representant
inte kunde svenska eller engelska. Byggnads måste därför få
tag i en svensk advokat som måste ha två specialkunskaper, dels
polska språket samt kännedom om svensk arbetsmarkandslagstiftning.
Något som visade sig vara möjligt men synnerligen dyrt.
Till yttermera visso visade sig detta arbete omfatta två avtalsområden.
Hade det varit som i normala fall, d v s ett komplett gasfilter levererats på
plats för montering, hade det hela fallit under Byggnads avtalsområde.
Men i detta fall visade det sig att det polska företag nr 2 hade beställt
rena råstålet från Ryssland för att tillverka filtret
på plats, en tillverkning som skedde allmänt i Sverige för 50
år sedan. Genom detta blev alltså även Metall en avtalspart.
När Byggnads då vände sig till Metall i ärendet bad man
från Metalls sida att Byggnads skulle hantera hela frågan då
Metall inte ansåg sig ha resurser att klara problemet.
Först i augusti lyckades Byggnads etablera kontakt med det polska företaget
som heter Centro Star. Från Centro Stars sida hävdade man då
att det finns inslag i det svenska kollektivavtalet som strider mot polsk lag
och därmed är man förhindrad att skriva under något kollektivavtal.
Det hör till saken att både Pappers i Norrsundet och Byggnads har
frågat de aktuella arbetarna om vad de har för anställningsvillkor
och löner, men tyvärr har det visat sig att några direkta svar
är omöjliga att få varför det kan man ju spekulera om.
Ryktet säger däremot att de polska montörernas löner uppgår
till 35 till 40 kronor i timmen. Alltså mindre än hälften av
vad de skulle få om de arbetade under gällande avtal.
Den 1 oktober träffades så representanter för Byggnads avd 26
och det polska företaget Centro Star, mötet som varade i sex timmar
utan avbrott ledde ingen vart då Centro Stars representant hela tiden
hävdade att Byggnads avtal strider mot polsk lag.
Då hade Byggnads ingen annan möjlighet än att förklara
för Centro Star att om man vägrade att skriva ett hängavtal med
Byggnads så finns för Byggnads inget annat val än att förklara
arbetsplatsen i blockad och i ett sådant läge kan Centro Star bara
lägga ned sin verksamhet och därmed skiljdes parterna åt.
Ungefär två timmar senare kontaktades Byggnads av Stora Enso. Trots
att Stora Enso inte gjort något annat än att lägga ut ett arbete
åt det i Sverige välkända verkstadsföretaget Alstom som
i sin tur sålt ut jobbet åt två polska företag, vill
inte Stora Enso, som man själv uttryckte saken, ha problem med Byggnads
då Stora Enso är beroende av Byggnads medlemmar för att klara
underhåll och nybyggnationer. Ett möte mellan Stora Enso och Byggnads
är nu inplanerat och tills dess verkställer inte Byggnads sin blockad.
Hur det hela kommer att sluta vet vi inte, men när Wallenberg dansar in
på scenen är det inte troligt att någon polsk skojare framhärdar.
Lärdomen av vad som hänt i Gävle och som på intet sätt
är unikt, det händer hela tiden runt om i Sverige, är i första
hand två saker:
För det första: Det är inte rimligt att varje avdelning för
sig måste hålla på med denna verksamhet gentemot utländska
företag, man kan inte språket, man måste leta reda på
en advokat som inte bara är språkkunnig utan dessutom kan svenska
arbetsmarknadsavtal och lagstiftning, det är både svårt och
dyrt, synnerligen dyrt .LO måste bygga upp en specialistenhet som hanterar
dylika problem.
För det andra så måste hängavtalets konstruktion göras
om, som det nu är så gäller ett dylikt hängavtal bara på
den aktuella arbetsplatsen, det betyder att om ett avtal blir skrivet på
en arbetsplats så gäller det bara där. Skulle de nu aktuella
polska företagen få ett nytt uppdrag på en annan arbetsplats,
ja då börjar karusellen igen.
Rent politiskt vore det också önskvärt om man lagstiftningsvägen
kunde slå fast att ett utländskt företag som får ett uppdrag
i Sverige måste följa gällande kollektivavtal för att överhuvudtaget
få sätta sin fot på en svensk arbetsplats. Något för
låtsaskommunisterna i Vänsterpartiet att tänka på.
Lars Lundberg