Nu när semestern för de kommunala verksamheterna är över så börjar allt återgå till det vanliga. I min kommun, Gällivare, startade vi med kommunfullmäktige (KF) den 30 augusti, ett unikt KF-sammanträde. Unikt på det sättet att den kommunala budgeten behandlades redan i augusti. Tidigare år har budgetfullmäktige hållits i november. Anledningen till den framflyttade budgeten är att kommunstyrelse och nämnder bättre skall hinna med och planera verksamheterna. Detta har givetvis, under första året, lett till ett tidspressat schema för berörda instanser. Men alla var medvetna om detta och arbetar nu efter det satta schemat.
Sedan flera år råder det i kommunen någon form av besparingsiver
– allting skall det dras in på. Det talas om att den kommunala ”kostymen
är för stor”, att vi inte har underlag och behov av all den
verksamhet i kommunen som idag finns. De största förespråkarna
för detta är givetvis borgarna, men glatt påhejade av deras
samverkanspartners SAP.
Men i direktiven till denna budget nämndes det inte något om besparingar
och detta ansågs av kommunens ekonomichef vara unikt. Var det då
så unikt? Nä, verkligheten är en helt annan. Visst, det stod
inte något om besparin,g men istället hade ordet bytts ut mot anpassning.
SKP påpekade att ordet anpassning i det här fallet blir synonymt
med besparing och att besparing endast är ett förklätt ord för
försämringar och nedskärningar. Men detta påpekande ville
inte kommunstyrelsen, som inför budgeten arbetade med direktiven, veta
av.
Så unikt var detta.
Till detta budgetfullmäktige kom frågan angående larmcentralens
vara eller icke vara i Gällivare kommun upp. Borgarna förespråkar
en nedläggning och att larmcentralen istället bör skötas
i privat regi. Kommunstyrelsen hade i majoritet sänt signalerna för
nedläggning till Service- och Tekniknämnden (SoT), med kommunalrådet
Tommy Nyströms (SAP) samtycke. Sedan i fullmäktige vände han
på klacken och gick upp och presenterade SAP:s förslag om att larmcentralen
skulle vara kvar. I SoT-nämnden hade en majoritet med bl a sossarna beslutat
att behålla larmcentralen. Då var det ett faktum att de ekonomiska
budgetramarna för SoT skulle spricka och istället skulle det sparas
pengar på flygplatsen.
SKP anser att larmcentralen skall bevaras i kommunal regi för att det är
en viktig kärna i samhället. Den har även en utvecklingspotential
och personalens plats- och personkännedom kan man inte ersätta hur
som helst. Angående flygplatsen så anser vi att det är något
som kommunen inte skall ”spara” på. Flygplatser är inte
kommunens ansvar utan rikstrafikens. Rikstrafiken har till skyldighet att ta
sitt ansvar. Skall ”Sverige göras rundare” och alla skall ha
möjlighet att ta sig till och från kommunen, så är det
inget som skall avgöras på grund av huruvida Gällivare kommun
har pengar eller ej.
Vi kommunister har genom åren alltid hävdat att pengar måste
tas därifrån de finns. I frågan om det ska vara skatter eller
taxor som höjs är skattehöjningar generellt att föredra
och det är en linje som Vänsterpartiet i Gällivare kör stenhårt
på. De förordar en skattehöjning på 50 öre och har
försökt få med oss på den linjen. Vi håller med
om att det är mer demokratiskt att höja skatten än taxor, att
det är mer rättvist, men att det inte är rätt väg att
gå.
SKP anser det inte vara rätt att beskatta enskilda individer allt hårdare.
Arbetslösa och fattigpensionärer har det redan nog kärvt. Pengarna
skall som sagt tas därifrån de finns och vi ser inte en 50 öres
höjning som en lösning på problemen. Till och med Vänsterpartiet
säger att det inte räcker till att finansiera hela det ekonomiska
underskottet, men förordar ändå en höjning. En höjning
av skatten, utan att radikalt ändra politiken, anser vi, skulle vara detsamma
som att alla kommunmedborgare kastar 50-öringen i ett stort hål och
bevittnar än fattigare nedmonteringen av samhället.
Vi ifrån SKP har alltid förordat en beskattning av produktionen och
ansett det vara en långsiktig lösning på de ekonomiska problemen.
Vi har klart och tydligt deklarerat, såväl i kommunstyrelse som kommunfullmäktige, att vi anser det som lönlöst att arbeta med en budget som man från första början sett inte kommer att hålla. Budgetramarna är för små, nämnderna äskar efter mer medel men får till svar av kommunstyrelsen att hålla sig inom ram. Det får idag inte kosta någonting att bedriva kommunal verksamhet och det anser vi kommunister vara fel. Skall man ha en bra och fungerande verksamhet så måste den få kosta.
Fredric Olofsson
SKP fullmäktige ledamot, Gällivare kommun