För några månader sedan hölls det femte mötet i
den gemensamma kommission som Kuba och Venezuela upprättade när Chavez
valdes till president 2000. Kommissionens uppgift är att förverkliga
det samarbetsavtal som ingicks mellan de två länderna samma år
och som riktar in sig på tillförsel av olja till Kuba samt utbyggnad
av sjukvård och utbildning i Venezuela.
I årets kommissionsmöte, som hölls i Havanna, deltog 238 delegater
från 51 allmänna institutioner och företag, både offentliga
och privata. Under mötet bekräftades ett fortsatt samarbete under
2005. Det konstaterades att handeln mellan länderna 2003 uppgick till en
miljard dollar, eller mer än 7 miljarder kronor.
Oljeleveranser
Venezuela levererar 53.000 fat olja till Kuba till speciellt förmånliga
priser. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av Kubas årliga förbrukning.
Dessutom betalar Kuba för oljan med långtidskrediter, vilket inte
är vanligt vid import från andra länder. Man brukar kräva
att Kuba betala hela skulden efter sex eller tolv månader. Ett annat villkor
som gynnar Kuba är att om oljepriset måste höjas under avtalets
giltighetstid skall den extra kostnaden omfattas av krediter. Detta innebär
att Kuba inte omedelbart behöver betala i kontanter när priset går
upp, och därmed inte är tvunget att snabbt skaffa fram utländsk
valuta.
Sjuk- och hälsovård i Venezuela
Som i alla kapitalistiska länder i Latinamerika har arbetarklassen och
fattiga bönder i Venezuela inte tillgång till den sjukvård
som behövs. Därför har Kuba skickat 12.000 läkare, sjuksköterskor
och laboratorietekniker till Venezuela för att arbeta i slummen kring storstäderna
och i avlägsna byar. Verksamheten ingår i en särskild plan som
har tagits fram av Chavez-regeringen och som kallas för ”Barrio adentro”
eller ”In i slummen”.
Ordföranden i Venezuelas läkarförening har klagat. Han påstår
att landet redan har tillräckligt med läkare per invånare för
att uppfylla FN:s rekommendationer. Detta må vara sant, men enligt uppgifter
från en amerikansk läkare som har verkat vid universitetet i Caracas
är de allra flesta av dessa läkare inte intresserade av att arbeta
bland de fattiga. De föredrar patienterna från de rika förorterna.
Idrottsprogram och kamp mot analfabetismen
Ungefär 3.000 lärare från Kuba arbetar för närvarande
i Venezuela för att främja organiserade idrottsaktiviteter bland den
fattiga ungdomen och för att utrota analfabetismen.
Kubanerna har utvecklat ett unikt program för att lära folk att läsa
och skriva och använder radio och TV för att få maximal spridning.
Programmet finns på ett antal olika språk, och enligt den kubanska
ambassaden i Stockholm finns en kuban i Nya Zeeland för att bekämpa
analfabetismen bland Maori-folket!
Tillgång till specialistvård och utbildning i Kuba
Som en del i samarbetsavtalet har fattiga venezoalanos tillgång till gratis
specialistvård i Kuba. De flyger dit kostnadsfritt med kubanska flygbolag.
Hittills har mer än 7.000 personer fått vård i kubanska sjukhus,
många av dem för svåra ögonsjukdomar.
Dessutom finns 2.200 studenter från Venezuela på universitetet i
Kuba, huvuddelen vid den speciella medicinska fakultet som Kuba har inrättat
för unga människor från hela Latinamerika. Där får
man gratis uppehåll och utbildning, inklusive kompletterande utbildning
för dem som inte fick tillräcklig undervisning i sina hemländer.
En modell för Sverige?
Att bistå Venezuela med sjukvårdspersonal är inget nytt för
Kuba. Detta fattiga land har skickat många tusen läkare till andra
länder i Latinamerika och Afrika där arbetare och bönder behöver
vård. För några år sedan hörde jag Ghanas hälsovårdsminister
berätta att 350 kubanska läkare och sjuksköterskor finns ute
på landsbygden i hans land. Deras löner betalas av den kubanska regeringen.
Om det fattiga Kuba kan bistå med sjukvård och utbildning till fattiga folk i andra länder, varför kan inte Sverige göra det? Det finns gott om pengar här.
Peter Cohen