Laila Freivalds har nyligen beslutat att anslå 1,2 miljoner kronor till
att stödja den colombianska regeringens förhandlingar med paramilitärerna.
Paramilitärerna är ökända som ansvariga för massakrer
på fackföreningsmedlemmar och människorättskämpar
och står för den klara merparten av de politiska morden i Colombia.
Paramilitärerna kallas för "para"militärer för
sina kopplingar till och samarbete med den ordinarie regeringsarmén.
Trots de pågående förhandlingarna har paramilitärerna
inte upphört med sin terror. Enligt colombianska människorättsorganisationer
har de mördat minst 1 850 personer sedan samtalen inleddes.
Människorättsorganisationer, fackföreningar och andra företrädare
för det civila samhället har rasat mot det man anser vara en legalisering
av de paramilitära grupperna.
Internationella Juristkommisionen uppmanade den 18 oktober EUs medlemsstater
att inte stödja den colombianska regeringens förhandlingar med paramilitärer
eftersom det kan leda till straffrihet.
Den colombianska regeringen har tidigare beklagat sig över att processen
med paramilitärerna saknar internationell uppbackning. Att Freivalds och
vår regering nu bidrar till att legitimera de dödsskvadroner som
mördar och fördriver oppositionen i Colombia är lika obegripligt
som upprörande.
Trots den växande internationella kritiken står Freivalds fast vid
sitt stöd till processen med paramilitärerna. I perspektivet av FN-dagen
den 24 oktober kräver vi att Freivalds omprövar sin hållning
och istället verkar för en fredsprocess värd namnet som kan leda
till fred och social rättvisa i Colombia.
I fjol beslöt Colombias president Alvaro Uribe att inleda en demobiliseringsprocess
med de paramilitära grupperna för vilken han haft svårt att
finna internationellt stöd. De paramilitära grupperna är ansvariga
för merparten av alla mord och brott mot de mänskliga rättigheterna
i Colombia. Dessa finns också upptagna på EU:s lista över terroristorganisationer.
Enligt den colombianska regeringen har Sverige, som enda europeiskt land, erbjudit
sig att bidra med personal, fordon, kontorsinventarier och annat material.
En demobilisering kan innebära att dessa kriminella arméer erbjuds
legal status och att förövarna förklaras straffria. Den colombianska
regeringen uppger att de värsta brotten ska lagföras, men att de dömda
paramilitärerna ska kunna köpa sig fria från straffen. Detta
är en process som människorättsorganisationer, fackföreningar,
juristsammanslutningar och andra representanter för det civila samhället
i Colombia starkt motsätter sig.
Uribe-regeringen borde verka för en omedelbar upplösning och lagföring
av dessa grupper. Man borde också verka för en fredsprocess med gerillagrupperna.
Den svenska hållningen har tidigare varit just denna. Sverige har tagit
avstånd från de para militära grupperna och tydligt fördömt
dem. Vi har verkat för ett upplösande av dessa grupper och motsatt
oss legalisering av dem. Den nya svenska hållningen är minst sagt
uppseendeväckande.
Med anledning av detta är frågan till utrikesministern:
Vad innebär Sveriges erbjudande om att underlätta förhandlingar
med de paramilitära grupperna?
Astrid Boman