Kaoset på den svenska byggmarknaden fortsätter.
I Riktpunkt har vi tidigare berättat om de problem som framförallt
Byggnads har med arbetskraften från de nya EU-länderna, då
främst Lettland, Polen och Tjeckien. Bekymret är att företag
från dessa länder räknar åt sig objekt i Sverige och genomför
dessa med egen arbetskraft till för svenska arbetsmarknaden skandalöst
låga arbetslöner. Problemet blir inte mindre av att arbetskraften
som kommer hit tjänar mindre än hälften av vad de svenska avtalen
föreskriver, och samtidigt tjänar de mer än dubbelt mot vad de
tjänar på hemmaplan.
Saken blir heller inte mindre problematisk när inte ens svenska kommuner
drar sig för att försöka dumpa de svenska lönerna.
Senaste exemplet är det lettiska byggföretaget L&P Baltic som
fått i uppdrag av Vaxholms kommun att bygga om gamla militära byggnader
till en skola. Företaget vägrar att teckna avtal med Byggnads för
de 15 byggnadsarbetare som arbetar på projektet. Man betalar de lettiska
arbetarna med ca 50 kr per timme .Byggnads har därför försatt
arbetsplatsen i blockad, en åtgärd som är verkningslös
då byggnads inte har några medlemmar på arbetsplatsen. Därför
har Byggnads vänt sig till Elektrikerna med vädjan om sympatiåtgärder
vilket betydde att elektrikerna stängde av strömmen till arbetsplatsen
på grund av att ingen lösning skett fram till den 3 december.
Röster från ett nyliberalt lyckorike
Fallet i Vaxholm är extra intressant därför att det blivit en
regeringsfråga. Lettlands utrikesminister Artis Pabriks har lagt sig i
det hela och hotat med att skicka hela ärendet till EU-kommissionen då
han menar att det svenska facket agerar mot EU:s grundläggande principer
om fri rörlighet och fri konkurrens.
Lettlands utrikesminister vet uppenbarligen inte vad han talar om, eller så
lever han i ett nyliberalt lyckorike där utsugeriet inte har några
gränser.
Faktum är att EU-kommissionen redan 1996 lade fram ett dokument inför
EU-parlamentet som fastslog vilka regler som gäller vid arbete av tillfällig
karaktär i andra medlemsländer.
Där slås bland mycket annat fast att det är de lagar och avtal
som gäller i respektive land där uppdragen utförs. Alltså
är regelverket glasklart, men svårigheten är att få arbetsmarkanden
att följa det. Regeln som gäller är enkel: På svensk arbetsmarknad
gäller svenska lagar och avtal.
Det är en sak om någon egnahemmare lejer in en polsk snickare för
50 kr i timmen för att byta fyra köksskåp, men något helt
annat och synnerligen allvarligare om en svensk kommun går in och beställer
hela objekt på detta kriminella och synnerligen oseriösa sätt.
Det ska bli intressant att följa Vaxholmsfallet just därför att
Lettlands regering på ett närmast vansinnigt sätt kastat sig
in i debatten. Men rättsläget är så entydigt att svenska
regeringen tvingades att försvara den fackliga avtalsrätten och därmed
Byggnads ställningstagande.
Detta måste också bli en varningssignal för alla inte minst
inom näringslivet som jämt och ständigt tjatar om vikten av fri
konkurrens, det måste väl rimligen betyda att man då även
menar under lika och rättvisa förhållanden. I annat fall får
man prata ur skägget och öppet deklarera att man avser att slå
sönder den svenska arbetsmarknaden och att man även har för avsikt
att försätta de svenska byggföretagen i konkurs.
Hot från EU:s Tjänstedirektiv
Inför valet till EU-parlamentet talades det mycket om det sk Tjänstedirektivet
som just nu diskuteras inom EU-kommissionen. Efter valet av EU-parlament har
det i princip blivit totalt tyst om detta förslag till nya regler för
Unionens arbetsmarknad. I Riktpunkt varnade vi för det direktivet och påtalade
även den svenska regeringens märkliga handlande i samband med arbetet
med direktivet, eller snarare brist på handling.
Alla landets progressiva krafter måste på ett betydligt skarpare
sätt än hittills bevaka behandlingen av detta dokument. Skulle Tjänstedirektivet
i nuvarande skrivning bli regel för den europeiska arbetsmarknaden, ja
då betyder det obetingat slutet för en avtalsreglerad arbetsmarknad
inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Tjänstedirektivet, som enligt nuvarande planer skall börja gälla
från och med 2012, slår nämligen fast att vid tillfälliga
arbeten i annat land så är det företagets avtal som gäller
i hemlandet som även ska gälla vid arbeten i andra länder. Då
innebär det i sin tur att det är fritt fram för slovakiska murare
att arbeta i Sverige för 8 kr timmen, något som har skett i bl a
Luleå.
Vaxholm står för ekonomisk brottslighet
Vi kan alltså konstatera att nuvarande regelverk inte tillåter t
ex lettiska företag att verka i Sverige med mindre än att man följer
den svenska arbetsmarknadens lagar och avtal. Det är alltså ingenting
annat än ekonomisk brottslighet som man nu ägnar sig åt i bl
a Vaxholm. Normalt skulle naturligtvis samhällets juridiska organ se till
att denna verksamhet omedelbart beivrades, men så sker alltså inte
av någon anledning. I stället verkar det som att hela det etablerade
samhället överlämnat hela frågan till Byggnadsarbetareförbundet
som snart inte har annat att göra än att leta upp dessa gangstrar
som opererar lite överallt. Och inte nog med det Jämställdhetsombudsmannen
har anmält Byggnads i Skåne till Diskrimineringsombudsmannen för
att man enligt Jämo diskriminerar utländsk arbetskraft. Ja det händer
ibland att man inte vet om man skall skratta eller gråta.
Ingen nedvärdering av andra länders arbetare
När man nu summerar den uppkomna situationen på arbetsmarknaden och
då speciellt alla problem som har uppstått i samband med att oseriösa
företag kommer till Sverige och uppenbarligen inte har för avsikt
att följa den svenska arbetsmarknadens lagar och avtal så kan vi
för det första konstatera att Byggnads som organisation aldrig har
fällt ett ont eller nedvärderande ord om den arbetskraft som så
brutalt låter sig utnyttjas. Tyvärr har det nästan alltid varit
stora problem att överhuvudtaget komma till tals med dessa. Emellertid
har nu Byggnads tagit fram en informationsskrift på polska, lettiska och
slovakiska där vi förklarar vilka löner och andra avtal som gäller
på den svenska arbetsmarknaden, trots detta fortsätter man att arbeta.
Man måste någon gång ställa sig frågan vad det
är för arbetskraft som medvetet går in och dumpar lönerna
samt att man frivilligt avstår en betydligt högre lön.
Vidare måste vi någon gång fråga oss vad LO:s totala
tystnad i dessa sammanhang kan bero på. När Byggnads väl har
träffat ett avtal med dessa gangsterföretag vilket alltid sker men
det kan ta väldigt lång tid så finns det ingen kontroll på
att dessa pengar verkligen betalas ut till de anställda. Om detta vet vi
inget, kan bara hoppas.
LO skulle kunna spela en positiv roll i sammanhanget, men väljer att inte
säga flaska. Vad kan det bero på? Orsaken kan väl knappast vara
att LO-ledningen är så upptagen med att skriva någon meningslös
rapport som ingen kommer att läsa.
Lars Lundberg
Vaxholm – moderat fäste
Vaxholm är en kulturell skärgårdsstad, en småstadsidyll
och en av de mest attraktiva förorterna till Stockholm. Idag har Vaxholm
9 600 invånare.
I kommunfullmäktige sitter 31 ledamöter. Staden styrs av en borgerlig
koalition bestående av moderaterna (10 mandat), folkpartiet (5 mandat),
centerpartiet (2 mandat) samt kristdemokraterna (2 mandat). Kommunalrådet
är moderat.