Under hela valrörelsen i Ukraina har Europas nyhetsbyråer utgått
ifrån att Ukraina enbart består av Kiev. Huvudstadens demonstrationer
till stöd för oppositionskandidaten Justjenko har framställts
som om hela folket till 100 procent ville se honom som president.
Men över 80 procent av Ukrainas nationalprodukt framställs i landets
östra delar, inte minst kolgruvorna. Och där var uppslutningen massiv
kring Janukovitj, som inte är västmakternas man och som vill anknyta
till det nära samarbete som Ukraina historiskt haft med Ryssland och senare
som Sovjetrepublik. Västliga media har försett honom med etiketten
”ryssvänlig”, vilket ska säger att han har inget värde.
Sansade bedömare hävdar att valfusk har förekommit i andra valomgången,
men på båda sidor. Men detta har knappast synts och hörts i
svensk radio och TV.
I våra medier har det bara gällt att stötta upp EU:s och USA:s
önskan att skapa en utveckling i Ukraina som i andra tidigare socialistiska
länder, där västliga politiska och ekonomiska intressen tryggas.
Så har vågen dragit fram i land efter land.
I sammanhang ska sägas att Ukraina är ett land som är rikt på
många råvaror med en högt utvecklad industri. Samtidigt var
landet Sovjetunionens kornkammare. Över Ukrainsk territorium tänker
EU dra sina oljeledningar från Mellerstaöstern till Västeuropa.
Vem kan då förvånas över det nu visade engagemanget?
Dessutom framgår av alla politiska utspel i både EU och USA att
Ryssland fortfarande är den lede fi. Att bryta Ukraina ur den ryska ”intressesfären”
skulle betyda en viktig framryckning för NATO direkt mot den ryska gränsen.
Snaran ska helt enkelt dras åt.
”Intressesfärer är en term som enligt min mening inte är
relevant för de omständigheter som vi lever under idag”, sade
visserligen USA:s utrikesminister den 7 december på ett mötet med
OSSE, där Ryssland anklagade USA och västmakterna för att blanda
sig i Ukrainas angelägenheter.
Annat är det när anklagelserna kommer från andra hållet,
om att Ryssland ”olovligt” försöker påverka utvecklingen
i Ukraina.
USA:s krig och total inblandning i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Venezuela,
hoten mot Iran, Folkrepubliken Korea … allt detta har enligt Powell inget
att göra med intressesfärer.
Den enda möjliga tolkningen är att USA har hela världen som sin
intressesfär och vill understryka att andra inte bör göra sig
besväret.
Dollar och euro i mångmiljonbelopp har slussats in till oppositionen
i Ukraina, och när inte detta räckte organiserades stora protester
med påkostade shower och tillgång till glädjeförstärkare
i flytande form.
Vi kan inte förutspå utgången i denna kraftmätning, men
vad den syftar till råder ingen tvekan om: Vägen för marknadsekonomi,
privatisering och underkastelse under västmakterna ska påskyndas
– detta menas med västliga rop efter demokrati och frihet.