VI närmar oss ett system som man har l USA där två partier
representerar 10 procent av befolkningen och 90 procent har Ingen representation
alts. I Sverige kommer vi förmodligen att få minst 7 partier som
representerar de 10 procenten, med följden att sjunkande valdeltagande
och risk för politisk passivitet
Nästa år, eller om 20 månader är det dags för val
igen, då skall vi välja vilka som skall styra oss fyra år framåt,
eller till år 2010. Varför skriva om valet redan nu, 20 månader
är ju en lång period och mycket kan hända och förändras
innan dess. Förändringar som kommer att påverka vårt ställningstagande
om 20 månader.
Trots detta så kan vi redan idag konstatera att högern i svensk politik
kommer att göra allt för att slå mot det arbetande folkets tillkämpade
reformer. Och det är inte bara den traditionella högern, i form av
de borgerliga partierna som organ för storfinansen, utan även dom
som vi ibland har räknat som vänster på den politiska skalan
ger efter för och anpassar sig till den av storfinansen sedan länge
påbörjade och förberedda högervridning av politiken och
den nyliberala politik som i den nya EU författningen skall upphöjas
till grundlag.
Innan valet kommer man att ligga lågt, vi kommer att höra moderater
och andra borgare tala som socialdemokrater i sina löften om den politik
som skall föras gentemot den arbetande befolkningen, liksom vi kommer att
fa höra socialdemokrater och andra "vänsterfolk" tala som
moderater när dom lovar förbättringar för småföre¬tagare
och påstår att dom för en politik som gynnar tillväxt
till gagn för Sverige och i synnerhet dess arbetande. Alla skall pla¬cera
sig i mittfåran, där man tror sig vinna mest genom att inte föra
fram politiska förslag som skulle kunna stöta bort presumtiva väljare
från vänster eller höger. De vill inte erkänna att Sverige
är ett klassamhälle där den rika minoriteten kan berika sig än
mer på social nedrustning för det stora flertalet, och isynnerhet
för det arbetande folket.
Vi närmar oss ett system som man har i USA där två partier representerar
10 procent av befolkningen och 90 procent har ingen representation alls. I Sverige
kommer vi förmodligen att fa minst 7 partier som representerar dom 10 procenten,
med följden ett sjunkande valdeltagande och risk för politisk passivitet.
En nystart för högervridningen i svensk politik togs med programmen
"Uppdrag granskning", när man tvingade Vänsterpartiet ytterligare
steg högerut genom eftergifter åt den antikommunism som alltid varit
storkapitalets vapen i kampen mot det arbetande folket. De borgerliga drakarna
presenterar "Vägval Vänster" och Gudrun Schymans eventuella
feministparti som alternativ mellan socialdemokraterna och Vänsterpartiets
"kommunism". Att det fins kommunister i Vänsterpartiet skall
erkännas, men dom är tyvärr en minoritet och har inte haft möjligheter
att stoppa vänsterpartiets högervridning och anpassning till den borgerliga
politiken, så utrymmet mellan socialdemokratin och Vänsterpartiet
har blivit allt smalare eller obefintligt som de olika uppgörelserna med
den socialdemokratiska regeringen har visat.
Den politik som har förts under de senaste åren har präglats
av privatiseringar, bolagiseringar och nedskärningar inom offentlig sektor,
men också av rationaliseringar, ökad förslitning av arbetskraften
och utflaggning till låglöneländer inom den privata sektorn
med följden att 1,4 miljoner människor har hamnat utanför den
s.k. arbetsmarknaden. Samtidigt har storfinansens profiter och andra arbetsfria
inkomster ökat. De rika har blivit rikare på de arbetandes bekostnad,
och vi kan vara övertygade om att de kom¬mer att fortsätta i samma
spår om dom far den möjligheten.
Dom drar sig inte för att dölja sin kommande politik genom uppblåst
oenighet om händelser som i Sydöstasien och deras valfläsk kommer
att paketeras i vackra ord. Vi kommer att slippa höra Pär Nuder definierar
grupper av människor som ett köttberg, dessutom var hela hans utgångspunkt
om att färre måste försörja fler och det stigande vårdbehovet
falskt. Nu pratar han istället om att skatterna kan behöva höjas
i framtiden om kvaliteten och omfattningen av den offentliga sektorn ska kunna
säkras, det säger han två veckor efter att han har skänkt
bort 10 miljarder i arvs- och förmögenhetsskatter som skulle kunna
ha använts för den offentliga sektorn.
Det står klart vilken politik dom planerar för. Frågan är
om vi vill ha den politiken eller vi är beredda att kämpa för
en annan politik, en politik med den omvända fördelningen från
dom rika till de arbetande. Kommunisterna tvekar inte, vi är beredda.
Vi vet att det bästa sättet att garantera alla rätten till arbete
är att kämpa för kortare arbetstid och en utbyggd offentlig sektor,
liksom vi vet att det bästa stödet till småföretagen, är
att bekämpa storfinansens och monopolkapitalets makt över Sverige
och att tvinga fram en folkomröstning om den nyliberala EU författningen.
Skall vi lyckas måste vi under 2005 stärka det kommunistiska partiet,
Sveriges Kommunistiska Parti, för att vi i valet 2006 skall kunna bli ett
alternativ för dom arbetande och antimonopolistiska krafterna.
Sverige behöver fler kommunister, kom med!
Jan Jönsson