Ny Vänster?

Så var det då äntligen dags för den nya vänstern att samlas. Lördagen den 29 januari samlades därför 72 medlemmar i gruppen Vägval Vänster till riksting för att diskutera och komma framåt i den politiska process vars syfte var att skapa en ny och livskraftig vänster, fri från alla förslavande bindningar till den förhatliga kommunististiska idétraditionen.
Väl inne i den lokal som rikstinget hade hyrt för sitt ändamål var det lätt att konstatera att nu skulle ett organisatoriskt och politiskt brakfiasko ske.
Det var intressant att notera den personliga sammansättningen av Vägval Vänsters medlemmar. Den absolut dominerande bilden var vita medelålders, högavlönade män. Den kvinnliga representationen utgjordes av ett tiotal, ungdomar under 30 år var 4 st. Några invandrare fanns överhuvudtaget inte. De grupper i samhället som Vägval Vänster säger sig representera fanns alltså överhuvudtaget inte på plats.
Enligt det på förhand utskickade programmet för rikstinget så skulle dagen börja med en förutsättningslös idédebatt om vänsterns framtid. Debattpanelen skulle enligt programmet bestå av Gudrun Schyman, Miljöpartiets Peter Eriksson samt en representant från SAP.
Det första man från Vägval vänsters sida fick göra inför debatten var att meddela att SAP:s representant blivit sjuk samt att Gudrun Schyman hade lämnat återbud. Kvar fanns alltså Peter Eriksson från Miljöpartiet. I stället för Gudrun Schyman deltog då en kvinnlig debattör med namnet Anna-Klara något efternamn nämndes aldrig, kanske beroende på att alla inom den nya vänstern redan känner till det, men om man vanligtvis inte bevistar dess tillställningar så förblir man i okunskap (*). Anna-Klara inledde däremot med att hon inte representerade något annat än sig själv samt att hon vanligtvis inte brukade använda sin rösträtt. Däremot så ingick hon i ett kvinnligt nätverk, ett nätverk av vadå fick man gissa sig till. Anna-Klara kunde dock i en enda mening ställa rikstingets mest intressanta fråga. Hur kan det komma sig att nedläggningen av ett sjukhus tas emot av opinionen med en gäspning samtidigt som nedläggningen av ett regemente blir både en riksangelägenhet och en regeringsfråga.
Att just Peter Eriksson från Miljöpartiet fanns på plats beror naturligtvis på att Eriksson är ett politiskt geni med en enorm fingertoppskänsla. Man lyfter inte ett 4 % parti till det tiodubbla i sin hemkommun Kalix om man inte är politiskt mycket begåvad. Detta faktum har inget som helst med att göra vilken politik som Miljöpartiet för.
Peter Eriksson hade naturligtvis ett uppdrag från Miljöpartiet som måste utföras. Det var i kort sammanfattning: Något nytt parti får inte bildas. Peter Eriksson insåg naturligtvis på ett tidigt stadium att ett eventuellt nytt småborgerligt vänsterparti skulle slåss om de väljare som nu väljer att rösta på Miljöpartiet. Ett resultat av det skulle kunna bli att Miljöpartiet hamnade under 4 % spärren och möjligheterna för Vägval Vänster att komma över 4 % är obefintliga.
Peter Eriksson kunde därför erbjuda Vägval Vänster ett samarbetsförslag. Han erbjöd på stående fot Vägval Vänsters medlemmar att i kommande val kandidera på Miljöpartiets valsedlar. Eriksson nämnde speciellt de kommuner där

Vänsterpartiet och eller Miljöpartiet saknar representation. Ett förslag som hade omedelbar verkan. Vägval Vänsters ev planer på ett nytt parti var därmed krossade samtidigt som Peter Erikssons förslag inte mötte Vägval Vänsters medlemmar med någon större glädje, dock omöjlig att verbalisera. Eriksson hade alltså på ett ögonblick satt Vägval Vänsters medlemmar i en kniptång. Anledningen är följande:
Vägval Vänsters medlemmar består av människor som i praktiskt taget hela sitt liv varit välavlönade politiker, dessa måste nu trygga sin framtid. Ett enda undantag finns och det är Johan Lönnroth, som nybliven pensionär kan han ägna sin framtid åt att virka mössor hemma i Göteborg, det är däremot inget alternativ för riksdagsledamoten Karin Svensson-Smith. Hon kan inte virka mössor resten av livet. Fru Smith som de senaste 25 åren varit högavlönad politiker, van vid en synnerligen god standard rent personligt måste se om sitt hus och det innebär att hon måste vara en avlönad politiker. Att i hennes fall kandidera som kommunpolitiker på en miljöpartistisk lista till kommunfullmäktige i Eslöv måste te sig som ett dåligt skämt.
En annan framstående medlem av Vägval Vänster Landstingssekreteraren Dan Gahnström, byggnadsarbetare för drygt 25 år sedan, vad skall han göra och bli försörjd av. Han kan ju knappast gå tillbaka till byggsvängen. Han är van en hög lön och bra levnadsstandard. Vad skall han leva av. Margareta Olofsson borgarråd i Stockholm med en årslön ca 4 gånger så hög som de kommunanställda, skall hon börja stämpla som arbetslös med en ersättning som de första 100 dagarna ger ca 12000 netto och sedan 8.500 netto och under tiden springa med flygblad för Miljöpartiet, knappast. Så här är den situation som alla medlemmar i Vägval Vänster befinner sig i. Detta är naturligtvis inget man kan säga i en talarstol, jag måste bli försörjd och rikligt försörjd. Peter Eriksson har naturligtvis detta fullkomligt klart för sig.
Hela upplägget av Vägval Vänsters strategi präglas av en mycket dålig uppfattning om det verkliga politiska livet och i synnerhet om vad som krävs för att vara en accepterad politisk kraft inom det bestående samhället. 'Man har uppenbarligen inte förstått det bestående samhällets spelregler. Man får för att bli accepterad inte hota det bestående och eta¬blerade. Ett nytt vänsterparti sett ur socialdemokratisk synpunkt kan splittra Vänsterpartiets röster och därmed ett fortsatt regeringsinnehav för SAP. Därav SAP-representantens plötsliga sjukdom.
Gudrun Schyman vars habegär tycks vara outtömligt insåg naturligtvis att hon inte har några personliga fördelar och pengar på att hämta i Vägval Vänster. Alltså måste hon distansera sig gentemot dessa politiska äventyrligheter.
Rikstinget avslutades därför helt enligt Peter Eriksson och Miljöpartiets beräkningar, i ingenting. Man tillsatte en arbetsgrupp, som fram till Almedalen skall utreda möjligheterna för en framtida vänster i Sverige, Europa och världen. Resultatet skall redovisas i samband med 2006 års evenemang i Almedalen. Ingen dålig uppgift alltså. I arbetsgruppen invaldes bla Olle Svenning ledarskribent i Aftonbladet. Han kunde dock via TT sekunderna efter valet meddela att han inte skulle delta.

För medlemmarna i Vägval Vänster väntar nu en hektisk framtid. De är i och med rikstinget körda i Vänsterpartiet och måste därför personligen sälja sig. Förebilderna är naturligtvis Ylva Johansson som gick över till SAP och en ministerpost. När hennes kärleksaffär med dåvarande finansministern Erik Åsbrink blev känd tvingades hon lämna regeringen för att bli VD för ett fackföreningsägt IT företag där hon på mindre än ett år lyckades spela bort 2 miljoner av LO medlemmarnas pengar. Detta till trots är hon återigen minister med sin ekonomiska framtid tryggad.
En annan förebild för Dan Gahnström och hans vänner är Annica Åhnberg som när hon lämnade Vänsterpartiet blev SAP medlem och jordbruksminister. När hon visade sig vara oduglig som jordbruksminister blev hon ordförande för Rädda Barnen, alltså hade hon sin försörjning räddad.
Vägval Vänsters riksting samlade 72 etablerade och välavlönade politiker, det kan väl anses vara troligt att ett tiotal av dessa i framtiden kan bli försörjda av SAP på olika topposter i samhället. För de övriga 62 medlemmarna blir det stora bekymmer men kanske en läxa att lära. Den läxan kan vara att en politiker utan ideologi saknar framtid. Därmed kan vi skattebetalare be dem att dra åt helvete.

LARS LUNDBERG

(*) Anna-Klara Bratt - känd från tidningen Arbetaren. Red:s. notering.