I Aftonbladet den 19 februari 2005 erkänner Göran Persson att han
i praktiken var med om att "lura" svenska folket när det nya
pensionssystemet infördes. "Jag är säker på att det
vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går
i pension ser vad vi gjort", sade statsministern i går.
Denna samvetsdeklaration gjorde Göran Persson på andra sidan jordklotet,
nämligen i Australien.
De borgerliga partierna gjorde upp med socialdemokraterna 1998 om att ersättaATP
- systemet med det nya rådande systemet.
Bo Köttberg, f.d. riksdagsledamot för folkpartiet, som var en av arkitekterna
av det nya pensionssystemet, är förvånad över statsministerns
utspel, och det är också Pia Nilsson, vd för Fondbolagens styrelse
som hyllar det nya systemet.
Ser man till resultatet och utfallet av det nya systemet, så är det
inte förvånande att Bo Könberg tillsammans med Pia Nilsson lovordar
det nya systemet som för det första inte drabbar dem personligen,
de har sina pensioner tryggade, genom privata avtal och överenskommelser
med riksdagspensioner och likaså vd - pensioner. Även Göran
Persson torde ha sin ålderdom tryggad såsom storgodsägare i
Sörmland, samt en statsrådspension per månad i den storleken
som en fattig pensionär har i årsinkomst.
Perssons utspel handlar nog om att det inte tog 20 år för svenska
folket att upptäcka "lurendrejeriet", han känner nog på
sig att svenska folket får allt svårare att sätta sin tilltro
till den socialdemokratiska löftespolitiken som allt mer blir intet förpliktande.
"Svensken lever allt längre och får allt mindre i pension"
sammanfattar AB i sin artikel.
De som är födda 1954 eller senare far sin pension från det nya
systemet, de som är födda 1938-1954 far pension både från
det nya systemet och från det gamla ATP - systemet.
Det nya systemet följer tillväxten i ekonomin. Varje arbetsår
ger utslag i pensionen. I ATP- systemet räckte det med att arbeta i 30
år för full pension, i det nya systemet ger längre medellivslängd,
lägre pension.
Folkpension och pensionstillägg ersätts av en garantipension i nya
systemet och pensionen är rörlig från 61 år. 18,5 % av
lönen går till pensionen varav 2,5 % går till en särskild
premiepension som man själv bestämmer om.
Sammanlagt utgår premiedelen i dag till 154 miljarder kronor, 60 % har
valt någon av de 700 fonderna till förvaltare. 40 % har inte gjort
något val och de pengarna förvaltas av sjunde AP-fonden. Det sammanlagda
värdet är i dag minus 4 % jämfört med hösten år
2000.
Några reflektioner om A.B:s sammanfattning:
Följa tillväxten i ekonomin: innebär konjunkturanpassad pension.
PRO och andra folkrörelse organisationer hävdar
med eftertryck att det är "behoven" som skall styra och inte
ekonomin. Eftersom medellivslängden blir allt längre så medför
det automatiskt längre pensioner ju fler äldre vi blir.
Rörlig pensionsålder från 61 år, innebär en eftersträvan
om flexibilitet med ekonomisk styrda krav om att arbeta allt längre i högre
ålder, samt utgöra en konkurrens på en arbetsmarknad, där
arbetslösheten redan är hög bland de aktiva åldersgrupperna,
så skall pensionärerna, med i många fall bristande skolning,
åldershandikapp etc kämpa om de lediga platserna och ytterligare
spä på arbetslösheten för de aktiva. Det osolidariska klassamhället
får ytterligare ny näring.
De påtvingade fondplaceringarna innebär enbart spel och spekulationer
på en "känslokall" aktiemarknad som ytterligare urholkar
värdet av pensionerna för flertalet människor.
Inte undra på att Bo Körberg och Pia Nilsson är oroade av Göran
Perssons utspel som för mig inte innebär vare sig en omvändelse
eller nytänkande. Jag är fast övertygad och förvissad om
att det Perssonska utspelet är enbart ett spel för gallerian inför
det stundande valet år 2006
BROR WENNSTRÖM