KVINNODAGEN den 8 mars. Många tan-; kar om detta kommer och går.
Behövs det en kvinnodag? Behövs det inte också i så fåll
en mansdag? Behövs det inte en MÄNNISKODAG/ MÄNSKLIGHETSDAG kanske?
Behövs det inte en barndag? Behövs det inte-sist men inte minst en
SOLIDARITETSDAG?
Våldet i samhället blir ju nu alltmer uttalat, allt råare,
alltmer skrämmande, samhällsklimatet allt hårdare. En kraftsamling
behövs ju kring detta med all önskvärd tydlighet. Jamen, säger
Vän Av Ordning. Det görs ju på alla plan nu! Det som görs
är att sätta på allehanda märkliga plåster , det
skriks på polis och lagändringar. Grundorsaken angrips inte.
Att våldet mot kvinnor är stort och oacceptabelt är helt klart.
Att männens misshandel i hemmen är en fruktansvärd realitet förnekar
ingen . Att initiativet från "normala" män är bra
och lovvärt.
MEN - orsakerna till allt negativt, ROTEN till allt det onda talas det tystare
om. Eller står man handfallen inför den verklighet som spelas upp
som vilken hårdkokt thriller eller aktionfilm som helst. Verkligheten
är faktiskt mer skrämmande än filmdukens eller deckarromanens
historier.
Naturligtvis är det det rådande samhällsklimatet/samhällsskiktet
som ligger bakom allt ont. Påstår man något annat- och allehanda
galna teorier appliceras ju på alla sätt. Först och främst
görs ju de som drabbas - OFFREN - själva ansvariga. Inte minst våldtagna
och misshandlade kvinnor UTANFÖR hemmets dörrar.
GUN ISAXON