När man börjar närma sig gymnasietidens slut börjar man
tänka på sitt liv efter den, den första tanken är kanske
att få ett arbete om man inte har målet att fortsätta studierna.
Efter frågan om arbete och en möjlighet att försörja sig
kommer tankarna på hur man vill inrätta sitt liv, man vill utforma
ett liv som man själv styr över. Man vill helt enkelt lämna en
tillvaro där andra påverkar ens handlande, man vill klara sig själv
utan morsans eller farsans, eller bådas, påverkan. Man vill stå
på egna ben, men upptäcker ganska snart att det inte är så
enkelt.
Det första problemet som måste lösas är att hitta en bostad,
en bostad som ger en rätten och möjligheten att skapa sitt eget liv,
vi är ju redan myndiga och ansvariga för alla våra handlingar,
då borde ju vårt sociala arv kunna lämnas därhän.
Det påstås ju att i Sverige har alla lika möjligheter. Har
vi då samma möjligheter att få en bra start på vårt
vuxna liv, vi lämnar ju nu ungdomsåren efter oss och eftersom vi
alla påstås ha samma möjligheter står vi på ruta
noll i vårt vuxna liv.
Men det visar sig ganska snart att rätten till en egen bostad är klassfråga,
och sammanhänger intimt med ens sociala ursprung. Makten över bostäderna
har flyttats från politikerna till bostadsbolag och fastighetsägare
där ekonomiska intressen går före rätten att alla skall
ha rätten till bostad. Det viktiga har blivit möjligheten för
bostadsbolagen att tjäna pengar, inte att vi har rätt till ett eget
liv och därmed ett eget boende.
Bostadsbolagen och bankerna bestämmer hur det skall byggas och vilka som
skall ha tillgång till dom. De ungas krav om en bostad med rimliga hyror
får ge vika för bostadsbolagens strävan efter vinster. De är
mer intresserade av att bygga exklusiva bostadsrätter och hyresrätter
i attraktiva områden än att tillfredsställa ungdomens rätt
till ett eget boende.
Vilka ungdomar har möjlighet att betala en insatts på en halv miljon,
eller har möjlighet att få ett lån till en sådan bostad.
Jo, dom som har föräldrar som kan ställa upp med borgen för
lånen eller som kan överlämna en lägenhet som gåva.
Vill bostadsbolagen ha en hyresgäst som får försörja sig
på tillfälliga jobb och vikariat, nej dom fodrar att man har fast
anställning med en relativt hög lön eller rika föräldrar
som kan gå i borgen för hyran.
Nu talas det mycket om byggandet och avsaknaden av studentlägenheter, det
är riktigt att dom som väljer att studera vidare också har rätten
till ett eget boende, men det har alla ungdomar.
Och det finns ingen anledning att segregera arbetande ungdom och studerand ungdom,
det behöver byggas bostäder som alla kan få tillgång till.
Vi ungdomar måste kräva vår rätt till en bostad, oberoende
av vår klass eller sociala arv!
Bygg bort bostadsbristen, och sänk hyrorna!
Fredrik Jönsson,
SKU
