Sverige är fortfarande ett klassamhälle och det arbetande folket och arbetarklassen har all anledning att utnyttja den internationella kampdagen för manifestationer och demonstrationer. Trots att arbetarklassen genom kamp mot kapitalet och storfinansen nått betydande framgångar på det sociala området, innebär det inte att dessa framgångar för alltid är vunna, de måste ständigt försvaras.

Första maj

Nu närmar sig Första maj, arbetarklassens internationella kampdag, den firas över hela världen, också i Sverige. Även om en del påstår att den skulle vara överspelad, på grund av att Sverige inte längre är ett klassamhälle utan ett samhälle där dom sociala skillnaderna i stort sett skulle vara utjämnade och i det närmaste obefintliga. Enligt dessa skulle det enbart vara små kosmetiska åtgärder som återstår innan den fullständiga jämlikheten råder Klassbegreppet utplånas av allsköns sociologer och ekonomer med begrepp som ”medelklass” och socialgrupper, där man inordnar människor utifrån deras inkomst, boende eller andra irrelevanta begrepp, som inte säger något om deras ställning i produktionen.
Tro dom inte, tvärtom, det här är en del i den ständigt pågående klasskampen, Sverige är fortfarande ett klassamhälle och det arbetande folket och arbetarklassen har all anledning att utnyttja den internationella kampdagen för manifestationer och demonstrationer.
Trots att arbetarklassen genom kamp mot kapitalet och storfinansen nått betydande framgångar på det sociala området, innebär det inte att dessa framgångar för alltid är vunna, dom måste ständigt försvaras dessutom måste kampen för att ytterligare utöka demokratin, de sociala och mänskliga rättigheterna föras.
Fortfarande är det så att det är kapitalet och storfinansen som bestämmer över produktionen, dom kan rasera arbetsplatser, flytta dom till låglöneländer och ställa hela samhällen utan möjligheter eller drastiskt minskade möjligheter till försörjning.
Att dom stora monopolföretagen utnyttjar sin maktställning i produktionen kan knappast ha undgått någon, vi har sett det i Gislaved, Trollhättan och på många andra platser. Följden för dom samhällena som drabbas blir social nedrustning och ett sämre liv för dess invånare. Även småföretag som har fungerat som underleverantörer till dom här bolagen drabbas av storfinansens oinskränkta makt över produktionen.
Storfinansen främsta intresse med produktionen är profit och för att uppnå högsta möjliga profit är man beredda att förtrampa alla andras intressen.
Därför skall vi manifestera och demonstrera för förändrade ägandeförhållanden. Genom ägandet skall folket få ett direkt bestämmande över samhällets utveckling och resursfördelning. Vinsterna av produktionen, som idag försvinner i privata kassakistor, skall användas i hela samhällets intresse.
Vi skall också demonstrera och manifestera för de mänskliga rättigheterna, Sverige liksom många andra länder där storfinans och monopolföretag har det avgörande inflyttandet kränker den mänskliga rättigheten att ha ett arbete. Inga omskrivningar om ”obalanstal” eller statistiska manipulationer kan dölja den massarbetslöshet som råder i Sverige, där 28 procent av arbetskraften ställs utanför arbetsmarknaden.
Det finns bot för detta, och kraven vi reser är kortare arbetsdag, men också en utbyggnad av den offentliga sektorn där mer än 300 000 människor förlorat sina arbeten under de senaste 10-15 åren trots växande vårdköer, brister i äldreomsorgen och en skola med allt större problem.
Vi skall också demonstrera och manifestera för rätten att bestämma över vår egen framtid, för demokratin, vi kräver en folkomröstning om den EU-författning som regering och riksdag försöker tvinga på oss. Vi vill inte ha den nyliberala politiken som EU-författningen fastställer, eller den militarisering som blir följden av den. Vi vill inte slåss för den Europeiska imperialismens intressen.
Vi skall bekämpa den imperialistiska ”globaliseringen” och vara solidariska med alla folk som lever under imperialistiskt våld och utplundring, vi stödjer deras befrielsekamp och rätt till att själv utforma sina samhällen utan inblandning eller direktiv från någon ”världspolis”.
Vi är solidariska med dom folk som bygger socialismen, och avvisar alla försök av imperialisterna att försöka rättfärdiga sina brott med tal om kamp mot terrorismen, eller om ”skurkstater” vars skurkaktighet skulle bestå i att försvara sig mot imperialisterna och dess allierade.
Vi demonstrerar och manifesterar för den proletära internationalismen.
Det finns många fler anledningar att demonstrera och manifestera, så därför ses vi på barrikaderna den första maj.
Jan Jönsson