En heldag om kvinnors arbetsliv på Internationella kvinnodagen den 8 mars
Detta skedde på Arbetslivsinstitutet i Stockholm och jag gick
dit. Jag gick inte dit som feminist men med inställning att yrkesverksamhet
är en mycket viktig faktor för jämställdhet mellan man och
kvinna. Och för att få veta något nytt om arbetslivets situation
i Sverige så byter jag gärna massmedias diskussionsspalter mot fakta
från ett forskningsinstitut.
Ca 150 kvinnor och ett fåtal män deltog, bl.a. från ett tiotal
kommuner som Vilhelmina och Hofors, från universitet, SEKO-banverksklubben,
Pappers avdelning i Örebro och LO. Under några förmiddagstimmar
direktsände SVT från konferensen och fångade då säkert
också in teatergruppen Pockets träffande sketcher. På förmiddagen
presenterades tre företagsamma kvinnor i olika åldrar med olika familjesituation.
Det handlade inte om Electrolux i Västervik, om Ericsson i Nynäshamn
eller Saab i Trollhättan. Det handlade om att vara major i Livgardet, att
äga och leda ett städföretag i Linköping och att vara kooperatör
i Jämtland. Nog var alla tre kvinnorna eldsjälar, men ska försvaret,
fri företagsamhet och kooperativ ersätta de arbetsplatser som i jakten
på lägre kostnader försvinner utomlands?
Vi är inga robotar
Eftermiddagen ägnades åt olika seminarier bland vilka jag valde ”Vi
är inga robotar” -LO-kvinnor berättar om villkoren i dagens
servicearbeten. Där satt Jenny som är brevbärare sedan 17 år
tillbaka, Eva som efter rehabilitering bytt från Postchaufför till
sorteringsarbete på Postterminalen, Jill som jobbar som truckförare
på livsmedelslager. Katarina är säljare, Gunnel är kokerska
på dagis och Annicka undersköterska. Alla sex går just nu en
ettårig samhällspolitisk kurs på Långholmens folkhögskola
i samarbete med LO och LO-distriktet i Stockholms län.
Forskaren Annika Härenstam på Arbetslivsinstitutet är involverad,
hon forskar om organisations- och branschförändringar.
Så här inledde hon sin presentation:
En tredjedel av Sveriges arbetsföra befolkning arbetar inom den personalintensiva
sektorn, där tyngd, smuts, oregelbundna arbetstider, flest deltider, minst
inflytande och minst drivkraft för ”det goda arbetet” finns,
samtidigt som där finns flest motkrafter. Med ”personalintensiv”
avses nog inte att det finns mycket arbetskraft, utan att arbetet sköts
av människor och mindre av datorer och högteknologi.
Färre jobbar mer
Alla sex kvinnorna vittnar om försämrade arbetsvillkor genom s.k.
effektivisering vilket betyder att färre jobbar mer. Brevbärarna har
blivit av med betingen, de arbetar stående vid sorteringen där de
förut satt och de är tvungna att bära ut upp till 600 gr reklam.
Jobbet var förut mera varierat, säger Eva från Postterminalen.
Truckföraren är nu ensam där det tidigare var fyra. Jill säger
att folk börjar med rehabilitering när de har passerat 20 och effekten
blir förtidspensionering tidigt i livet. Hon som helst skulle vilja arbeta
normala arbetstider ifrågasätter våra konsumtionsvanor. Eftersom
alla ska kunna köpa allt varenda dag måste hon också kunna
arbeta från kl.4 till 11. Det blir tunga lyft för henne när
hon lyfter ut varor ur hyllorna: 10-15 kg per lyft. Temperaturen på lagret
är en plusgrad. På säljaren Katarinas jobb har bara tre äldre
kvinnor utan familj heltidsarbete medan alla andra har 75 eller 50%. Hon reagerar
mot alla schemaändringar som gör livet surt för småbarnsföräldrar.
Det är svårt att förena arbets- och familjeliv. Annicka, undersköterska
sedan 1980, som trivs med sitt jobb inom äldrevården där multisjuka
äldre bor med en genomsnittsålder på 86 år. Hon erkänner
att ellyftar har gjort arbetet lättare och att de gamla nu får bo
i eget rum. Men promenaden med de boende har ersatts av balkongen – mer
tid finns inte. Annicka tillhör de 75% på jobbet som inte kan få
heltid ”av kostnadsskäl”. Hon menar att hon arbetar så
mycket att hon borde ha rätt till en heltidslön för denna tid.
Hennes 16-åriga dotter vill inte arbeta inom vården, för mamma
är alltid trött, har låg lön och arbetar jämnt. Gunnel
har sett att 15 barn per förskolegrupp har blivit 17 och 16 i småbarnsgruppen.
Det finns bara en kock som ansvarar för 65 portioner, matsedel och inköp
och det händer att hon rycker in för andra om det behövs. Ett
annat begrepp som dyker upp flera gånger är utbytbarhet. Detta underlättas
av likformighet i arbetsprocessen och människan blir som en bricka.
Deltid
Dessa och ännu fler detaljer från arbetet inom serviceyrken kom fram
under eftermiddagstimmarna den 8 mars. Kvinnorna diskuterade om kvinnor är
mera benägna än män att acceptera sämre arbetsvillkor. Kan
det bl.a. bero på att kvinnor inte har lika många alternativ som
män har? Det kom fram att det inte finns någon statistik på
deltidsarbete och kvinnors arbetslöshet får inte lika stor uppmärksamhet
som t.ex. arbetslösheten inom Byggnads. På senare tid har rätt
till heltid kommit på LO:s dagordning.
”Det goda arbetet”
Man vill gärna tro att dessa kvinnor med skiftande yrkes- och livserfarenhet
får ut något av sin folkhögskolekurs. Det behövs facklig
skärpning och facklig och politisk kamp mot näringslivets dominans
över arbetslivet. Det gäller även löner, arbetstider och
överbelastning i serviceyrken där mest kvinnor finns. Jag hörde
för första gången begreppet ”Det goda arbetet” och
tror mig förstå att det är föreställningen om ett
arbetsliv på den arbetande människans villkor, inom den rådande
samhällsordningen, men utan kapitalismens avarter. Men om människan
inte rår över den ekonomiska makten förblir det en illusion
och Arbetslivsinstitutets mål ”att bidra till ett bra arbetsliv
med väl fungerande arbetsvillkor och en ökad kunskap om och i arbetslivet”
framstår som ett sisyfosarbete.
Barbara Brädefors