Folk och Försvar: tuffa frågor, inga svar

Vad är Folk och Försvar? En organisation som säger sig ha till uppgift att ”informera om frågor som rör totalförsvar och säkerhetspolitik samt fred och frihet”. Sådana frågor, säger Folk och Försvars generalsekreterare Lars Ekeman, skall inte ”överlämnas till ett fåtal initierade”. De bör bli föremål för ”en bred diskussion”. Anledningen är enligt Ekeman att ”vi idag rör oss med ett bredare säkerhetsbegrepp som i sin tur är en följd av de alltmer komplicerade framtidsproblemen.”

Organisationens namn, Folk och Försvar, och målsättningen den anger, att skapa ”bred diskussion”, väcker associationer till folkligt, demokratiskt deltagande. Listan över medlemsorganisationer, 52 till antalet, uppvisar en betydande slagsida, såväl vad gäller den politiska hemvisten som maktresurserna ifråga om ”information”. Förutom 17 organisationer med anknytning till försvarsmakten och olika vapenföreningar finns där Svenskt Näringsliv, Svensk Industriförening, Svensk Handel och Svenska Bankföreningen, Svenska Kyrkan, fackförbunden och samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund, med undantag av ungdomarna i miljöpartiet. Ung Vänster är alltså med.
Folk och försvar är också namnet på tidskriften, som organisationen ger ut. I årets första nummer slår den folkliga prägeln emot läsaren redan från omslaget, som visar svenska folkets konung i talarstolen. Innehållet domineras av (folkets?) oro över bristande krisberedskap och den irakiska demokratins öden. ”Vänster”-regeringens bristfälliga hantering av tsunamikatastrofen har bäddat för ”Konungarikets återkomst” (rubriken över ett bidrag av en överste, tillika chef för försvarshögskolans strategiavdelning). Som vi minns ställde medierna kungahusets och näringslivets (resebolagens) folkliga engagemang för de olycksdrabbade svenska asienresenärerna mot vad som beskrevs som folkvalda socialdemokratiska pampars folkföraktande nonchalans, försummelser och inkompetens. Kärleken till folket omfattar också människor i mellanöstern i form av försvar för det irakiska folkstyret. USA. s angreppskrig mot Irak nämns bara en gång, som Operation Iraqi Freedom 2003, i en artikel om marinens framgångsrika användning av delfiner som ”havssoldater” av en fil.mag. vid International Security Studies and Diplomacy of the Middle East University of Kentucky.
Motståndet mot att leva under ockupation av en angripare, som vållat 100 000 irakiska mäns, kvinnors och barns död och ödelagt vad som en gång varit mellanösterns högst utvecklade nation samt förnedrat, torterat och mördat landsmän i irakiska fängelser (och allt detta sedan en halv miljon barn dött till följd av 1990-talets sanktioner), omtalas som inget annat än ”terrorism”. I en artikel av en ”statsvetare och utbildare hos Folk och Försvar” framhålls att ”det irakiska folket har visat terroristerna att det inte låter sig skrämmas” genom att delta i valet som blev ”en relativ framgång”.

USA:s försvarsattaché
Den 18. mars anordnade Högskolan i Halmstad en säkerhetspolitisk konferens i samarbete med Folk och Försvar. På denna konferens fick ett antal säkerhetspolitiska experter tillfälle att möta folket. Konferensens obestridda höjdpunkt, uppmärksammad av lokalpressen, var ett anförande om att Global Threats Demand Awareness and Preparedness (Globala hot kräver medvetenhet och beredskap). Det hölls av försvarsattachén vid USA:s ambassad, flygöversten Robert Veale.
I inledningen till sitt tal uttryckte översten sin stora tillfredsställelse över att få möta studenter, som ju ”i framtiden skall avgöra om dagens beslut var de rätta”, och betonade att synpunkterna han ämnade framföra på basis av kvartssekellång erfarenhet som flygvapenofficer var hans egna, inte administrationens. Talet, som handlade om USA:s krig mot terrorismen i världen, speglade emellertid inte bara den nuvarande administrationens världssyn. Det uppvisade också såväl retoriskt som till struktur och innehåll ett påfallande släktskap med äldre säkerhetspolitiska promemorior och dokument. Att lyssna på Robert Veale efter att ha läst det berömdberyktade National Security Council paper 68 (NSC 68, sammanställd våren 1950 på uppdrag av dåvarande president Harry Truman) gav många déjà-vu-upplevelser. Den gången var det ”Kreml” och den kommunistiska världssammansvärjningen som påkallade en försvarsutgifternas mångdubbling och accelererad kärnvapenrustning.

Global terrorism
Efter den ”fria världens” seger i det kalla kriget har dessa ersatts av ”global terrorism”, med fokus på vad som beskrivs som dess främsta härdar: Afghanistan, Irak, övriga Mellanöstern och Nordkorea.
Den sistnämnda oroshärden – tillsammans med Cuba, som Veale valde att inte nämna utgör ju för övrigt en kvarleva från sammansvärjningens tid. Veale uttryckte också oro över bristande vaksamhet mot terrorister i den fria rörlighetens Europeiska Union (jfr Bush-regimens hot mot stater som påstås härbärgera terrorister) samt Unionens sjunkande försvarsutgifter. Det som gjorde försvarsattachéns bidrag till en höjdpunkt var emellertid inte så mycket hans välförberedda, genomarbetade och vältaliga föreläsning och dennas förutsägbara innehåll. Höjdpunkten kom att bli frågorna från det lyssnande folket och svaren från världsmaktens ombud. Medan de övriga föredragen åtföljdes av en allmän frågestund för hela publiken, hade konferensens arrangörer av någon anledning valt (eller blivit ombedda?) att låta publiken företrädas av en panel, bestående av fyra unga kvinnor, som studerar statsvetenskap och internationella relationer på grundutbildningsnivå vid högskolan. Panelens ledamöter hade förberett ett antal frågor, som de framförde med stor säkerhet på utmärkt engelska. De undrade bland annat, varför fattigdomen och miljöproblemen i världen inte ingick i den amerikanska administrationens hotbilder, och varför man aldrig tycktes fundera över orsakerna till hatet som driver fram terroristattacker. En annan fråga löd, ”Anser ni inte att det kan föreligga en risk för att USA:s krig mot terrorism kan ge upphov till nya motsättningar som leder till mer terrorism?”
Ganska snälla, något timida frågor kan man tycka mot bakgrund av dödandet, förstörelsen och brotten mot mänskliga rätttigheter som supermakten, dess ”allierade” och bakomliggande näringslivsintressen gjort och fortsätter göra sig skyldig till. Det tyckte emellertid inte supermaktens representant.

Tuffa frågor
Han blev helt enkelt (för-)svarslös. ”Jag förstår inte din fråga”, var Veales reaktion på den första frågan. Frågeställarens skickliga omformulering hjälpte föga. Efter några ytterligare frågor i samma stil var Veale färdig att ge upp: ”Det är tuffa frågor” (These are tough questions!) Han visade sig fullkomligt oförmögen att komma på några tuffa svar, ja, några svar över huvud taget. Hallandposten rapporterade:
”Bitvis verkade den amerikanske översten inte riktigt förstå vad de menade, trots att frågorna var ställda på klanderfri engelska, men han gjorde vad han kunde för att ge olika svar om hur USA står upp för demokrati och frihet”. Som exempel på dessa ansträngningar citerade tidningen:
”Det vi borde bli bättre på är att få muslimska ledare att förstå hur vi försöker göra världen bättre.”
På STV:s nyhetsprogram kunde vi härom veckan se muslimer på Bagdads gator med tidningar i handen, vars förstasidor täcktes av färgbilder i storformat, visande nyligen släppta skandalbilder på torterade, förnedrade och mördade landsmän. Vad kan de ha tänkt om USA:s försök att göra världen bättre? Man kan undra hur det är möjligt att en tjänsteman på USA:s ambassad i ett västeuropeiskt land som Sverige inte kunnat räkna ut att han skulle komma att utsättas för just denna typ av frågor. Men vad annat kunde han säga än att han inte förstod frågorna, att de var ”tuffa”? Vi vet vilka svaren skulle ha varit, svar som han knappast kunde förväntas ge. Några andra svar fanns inte. Heder åt de unga kvinnorna som ställde frågorna. Vi skulle ha ställt andra, rakare frågor. Men då hade översten sannolikt inte bara tappat målföret, utan även behärskningen. Så kan det gå när Folket möter Försvaret.
Martin Wardenberg

Webbadressen till Folk och Försvar är
www.folkochforsvar.se
NSC 68 kan tas hem från www.fas.org/irp/offdocs/
nsc-hst/nsc-68-6.htm