Finns det något skäl till att Folkrepubliken Korea, Nordkorea, tillverkar atomvapen och hotar med att producera missilsystem som är kapabla att skicka missiler över USA?
Ja, vad tycker du? Innan du tar ställning så ber jag dig att fundera
över frågan varför koreanerna inte litar på USA och varifrån
deras rädsla för supermakten kommer.
Det handlar om historia, och om en historieskrivning som vi inte finner på
tidningarnas förstasidor eller löpsedlar. Så det finns väl
många som inte känner till de fakta jag skriver om här.
Om du tänker dig att du själv var född i en liten stad i norra
Korea. Din morbror har vart blind nästan hela sitt liv – resultatet
av en amerikansk bomb som släpptes över hans by för lite mer
än femtio år sedan.
Du har en kusin som inte vill gå ut eftersom hon inte vill att andra ska
se hennes skadade, förvridna ansikte – resultatet av en amerikansk
napalmattack under Koreakriget. När hon var liten var hon på risfältet
med sin mamma, när en amerikansk stridshelikopter svepte ner över
fältet.
Själv växte du upp i deras hus eftersom dina föräldrar dödades
när de var på väg till staden på sin oxkärra –
deras kroppar genomborrades av kulor från ett amerikanskt stridsflygplan.
Du bor inte i byn du föddes i eftersom den brändes ner till grunden
av amerikanska soldater.
På grund av detta fruktansvärda krig och rädslan för vad
amerikanarna kan göra igen så tvingas ditt land att ha en så
stor armé som slukar enorma summor pengar.
Ledarna för ditt land hade ständiga samtal med amerikanska representanter
fram till år 2000, angående möjligheterna till fredsavtal så
att ditt land skulle kunna känna sig tillräckligt säkert för
att kunna dra ner på de militära utgifterna.
Samtalen började gå bra och var konstruktiva och din ledare, Kim
Jong Il gav ett varmt välkomnande till den amerikanska utrikesministern
Madeleine Albright i början av år 2000 och allt var klart för
ett välkomnande av den amerikanske presidenten Bill Clinton på hösten
2000, strax innan hans mandattid på presidentposten skulle löpa ut.
Tyvärr blev det inget besök av eftersom president Clinton fick personliga
problem på hemmafronten och ville inte lämna landet just då.
Men i vilket fall som helst så kände statscheferna både i Nord
och i Syd Korea att saker och ting gick åt rätt håll och att
man gjorde positiva framsteg för en fredlig lösning.
Ondskans axelmakter
Men plötsligt, bara några månader in på år 2001
så slår den nyvalde presidenten i USA, George W. Bush igen dörren
för alla förhandlingar och samtal med koreanerna. Utan någon
uppenbar anledning dessutom! Dessutom förolämpar och förlöjligar
han ditt lands ledare.
Bush och hans medarbetare myntar begreppet ”Ondskans axelmakter”
och dit räknar han även ditt land, Folkrepubliken Korea, tillsammans
med Iran och Irak.
Steg för steg bygger amerikansk propaganda upp ett skrämselscenario
mot en av dessa länder – Irak och trots att detta land inte hotat
USA på något sätt så invaderar man.
USA är världens militärt mäktigaste land och man behöver
inte bry sig om vad andra tycker. Så trots löften, överenskommelser,
internationella lagar, FN, protester från andra länder och annat
så ändrar sig amerikanarna inte utan man genomför det mål
man haft och störtar en regim i ett annat land genom våld.
Självklart finns det inget som människorna och ledarna i Folkrepubliken
Korea, och säkert i många andra länder, förstår så
klart nu; om landet ska överleva, om man ska förhindra USA från
att återigen starta ett krig mot ditt land så finns det bara en
väg att gå! Man måste skyndsamt utveckla och producera vapen
som förhindrar USA från att våga angripa. Vem som helst förstår
att om irakierna hade haft de massförstörelsevapen som Bush administrationen
påstod att de förfogade över så hade de aldrig blivit
ockuperade. USA hade Sovjetunionen som huvudfiende en gång i tiden men
varför gick man aldrig i krig mot dem? Naturligtvis därför att
Sovjet kunde försvara sig och dessutom slå tillbaka! Likaså
är det med Kina.
Men det var annorlunda med Irak. Bush visste att de inte hade några vapen
att räkna med och därför blev de krossade, för sin oljas
skull.
Säkra sin självständighet
Det lilla Nord Korea har aldrig begärt mycket. Man har aldrig hotat med
att starta ett krig, men man kommer att försvara sig!
Vad Nord Korea begärde är löften och avtal med USA om säkerhet
från krigsanfall och hjälp med mat på grund av gångna
års naturkatastrofer.
Men det är andra tider nu. Ingen kan lita på USA. Deras invasion
av Irak under falska premisser och deras metod att ”slå till först”
har knappast gjort vår värld till en säkrare plats.
Bushs budskap har gått över världen – deras nya världsordning
bestäms av kapitalet och den militära makten. I denna nya världsordning
förstår var och en att enda sättet att säkra sin självständighet
är att kunna försvara sig och att om så är nödvändigt
– slå tillbaka.
Washingtons och Downing Streets teaterbluff om Iraks massförstörelsevapen
visade oss att Saddam inte hade några massförstörelsevapen och
än mindre kunde han använda några vapen mot USA och dess allierade.
Allt var bara en bluff, även från Saddam Husseins sida.
Men Nord Korea bluffar inte! USA och NATO skramlar med vapnen, hotar med sin vapenmakt och agerar världspolis. Enda sättet för Folkrepubliken Korea är att bygga upp sitt försvar.
Amerikansk "befrielse"
Men om man nu går på den massmediala bluffen om ”det förtryckta
koreanska folket”. Har folket något att frukta från USA? Vill
inte USA bara genomföra den berömda amerikanska modellen med ”demokrati
och frihet” för alla?
Vad som hände för femtio år sedan är historia och nästan
bortglömt för oss i västvärlden men för koreaneran
är det fortfarande en levande verklighet.
På femtiotalet skulle USA ”befria” Korea, på samma sätt
som de ska göra det idag enligt Bush – med vapenmakt.
Amerikansk ”befrielse” är för koreanerna liktydigt med
skräck och terror. Hundratusentals koreaner som är vanskapta av amerikansk
napalm och bomber, utan armar och ben. Koreaner som är blinda och döva
på grund av amerikanska minor påminner det koreanska folket än
idag om vad amerikansk ”befrielse” innebär.
År 1950 hade koreanerna varit ett självständigt land i fem
år efter att tidigare varit en japansk slavkoloni. Nu började man
bygga upp sitt land genom jordreformer och en rättvis fördelning.
Man hade inga gräl med landet USA som fanns långt borta. Inte förrän
den dagen 1950, då amerikanska bombplan systematiskt började bomba
sönder landet. Det hade inte funnits någon fiendskap, inget Pearl
Harbor, ingen krigsförklaring …
Ändå försökte USA, fullt medvetet och utan ursäkt
att döda varje man, varje kvinna och varje barn i norra Korea. Man utvecklade
ny teknik för att kunna förstöra så mycket som möjligt
under de tre år det s.k. Koreakriget varade. ”Strategisk bombning”
blev ett nytt begrepp som innebar att man fullständigt utplånade
inte bara byar och städer utan även åkrar och skogar.
"Allt är förstört"
Ett år efter krigsutbrottet hade USA släppt 123 000 ton bomber över
Korea. Och den amerikanske generalen O´Donnell gjorde ett uttalande där
han sa; ”Allt är förstört!” Trots detta släppte
amerikanarna ytterligare 375 000 ton bomber över norra Korea.
Men! Detta var 1950, säger kanske någon. Det är historia. Det var under det kalla krigets dagar. Är Kim Jong Ils farhågor mot USA, som grundas på historisk fakta verkligen relevanta idag år 2005?
Tyvärr måste svaret bli; ”Ja!” Idag finns inget Sovjet
som kan hindra USA från att börja bomba runt om i världen idag.
Irak är det tydligaste exemplet. Det finns absolut inget som hindrar USA
från att invadera Iran. Det enda som kan hindra USA från att starta
ett nytt kriga är hotet av ett starkt försvar och möjligheten
att ge igen. Därför utvecklar Folkrepubliken Korea sitt försvar
och sin krigsmakt. Inte för att man vill, utan för att USA genom sin
krigspolitik tvingar landet till det.
Istället för samtal och fredsförklaringar hotar USA. Varför
skulle det koreanska folket hälsa amerikanarna som sina befriare?
Rickard Stenberg