SKP i Gällivare-Malmberget hade i samband med sitt årsmöte vikt en dag åt ett seminarium om välfärden i framtiden. Detta hölls på en lördag och var aviserat i annonsbladet som en inbjudan till allmänheten. Tyvärr var intresset lågt vilket är skrämmande med tanke på den totala nedrustning av sociala och demokratiska värden som står för dörren och som vi befarar att människor inte förstår eller vill förstå utan tror på den ”goda politiken” som vill alla människors bästa trots de alarmerande exempel på motsatsen som gång på gång presenteras av det regerande etablissemanget.
Arbetslösheten stiger trots högkonjunktur, varslen duggar som tropiska
regn från industri och företag trots skyhöga vinster och osannolika
löner och bonusar för dem som befinner sig i toppen på pyramiden.
Tillverkningsindustrin flyttar utomlands och förslavar människor i
u-länder i rasande fart. Försäkringskassan jagar människor
med blåslampa och de som intet orkar längre får allt mindre
att försöka leva på. Är det inte dags att börja vakna
snart? Nu hjälper det icke att knyta näven i byx-fickan eller mumla
i skäggen – nu måste nävarna upp och greppa fanorna och
börja marschera för ett bättre liv för alla.
Landets högsta tjänstemän, kommunal- och landstingsråd
m fl uttalar kallt och cyniskt att vi inte har råd med välfärd
inte längre än till 2010 i alla fall – och politiker från
övriga partier jamar snällt med och spånar glatt fram fantasifulla
lösningar som – naturligtvis – endast kan klaras av högavlönade
grupper. Försäkringar av ren Amerikamodell mm. Inte en enda tar ordet
solidaritet i sin mun. Inte en enda talar om progressivitet i skattesystemet,
i stället har man ju redan tagit bort arvs- och förmögenhetsskatt.
Vad tycker flertalet människor om alla vansinniga lönesummor, pensionsförmåner
och bonusar för de s k direktörerna och storpolitikerna? Ja, visst
tycker många illa om det! Men hur länge skall de acceptera detta?
Det är dags att börja storma.
När började nedrustningen?
Den senaste nedrustningen tog extra fart under inflytande av SAF (Svenska arbetsgivarföreningen)
med Kurt Nicolin i spetsen.
De började med hård lobbing i kanslihuskorridorerna där naturligtvis
arbetsgivaravgifterna, socialförsäkringarna, de s k höga lönerna
var huvudämnen. Men vad som var långt värre var att SAF ”smög”
sig in i skolsystemet, propagerade, distribuerade eget material och lanserade
”sköt dig själv, skit i andra”-begreppet bland ungdomar.
Vad som var än värre var att hela arbetarparten – fackföreningarna
– mycket väl visste om vad som pågick utan att på något
sätt anlägga moteld. Istället böjde man sig för arbetsköparnas
krav och anpassade sitt medlemsarbete –från att tillvarata medlemmarnas
intressen till att istället tillvarata arbetsköparnas intressen.
Enda sättet för både privata och offentliga arbetsgivare att
avskeda människor var ju arbetsbrist och ekonomisk situation. Någon
arbetsbrist fanns ju aldrig, så istället konstruerade man en landskris–
en fruktansvärd ekonomisk kris med en låneskuld på –
när det var som värst – 10 000-tals kronor per capita. De mest
fantasifulla summor om vad var och en var skyldig presenterades och skrämde
slag på folk som ju då ”förstod” att man måste
spara. Så förslagna var man från arbetsgivarhåll.
Och målet nåddes. I början av 90-talet satte regeringen med
trion Ingvar Karlsson, Kjell-Olov Feldt med benäget bistånd av riksbankschefen
Bengt Dennis sista spiken i kistan. Valutan avreglerades, konkurrensen släpptes
fri, skattesystemet gjordes om så att de som tjänade minst betalade
mest, ersättningsnivåerna i A-kassa och sjukförsäkring
minskades. Alltfler uppdrag som varit helt statliga lades ut i kommuner och
landsting utan någon ekonomisk täckning mm, mm. Allt i syfte att
ytterligare berika de redan rika som inte hade något som helst intresse
av någon fördelningspolitik som arbetarrörelsen mödosamt
jobbat fram. Ordet solidaritet ströks helt från dagordning av det
parti som fortfarande kallar sig socialdemokratiskt. Allt detta var naturligtvis
också förberedelser för medlemskapet i EU som påbörjades
i lönndom med alla dessa försämringar för det egna folket.
GUN ISAXON