Det är nu en tid sedan skandalbygget i Waxholm, där ett lettiskt
byggföretag skulle bygga en skola och hade personal som man betalade med
skandalöst dåliga löner, 30 kr /timme.
Företaget blev därför av Byggnads försatt i Blockad för
avtalsbrott och för företaget LET-LAVAL slutade det hela med konkurs
och NCC fick sedan uppdraget att slutföra bygget.
Allt hade därmed kunnat vara frid och fröjd men så är det
alltså inte. Företaget LET LAVAL hann, innan de slog vantarna i bordet,
med att stämma Byggnadsarbetareförbundet inför Arbetsdomstolen.
Man menade att Byggnads blockad var olaglig då företaget hade avtal
i Lettland och därmed ansåg man sig inte behöva följa det
svenska kollektivavtalet.
Arbetsdomstolen (AD), som inte var enig i sitt beslut, bestämde sig då
för att ställa två frågor till EU-domstolen innan man
slutligen skulle fatta beslut om Byggnads blockad var laglig eller ej.
De frågor AD sände till Bryssel är:
1. Har Sverige som stat rätt att hävda kollektivavtalet för företag
som verkar i Sverige då det i Sverige inte finns någon lagstadgad
minimilön?
2. Är den svenska lagen Lex Brittania som genom medbestämmandelagen
fastslår att det i Sverige är kollektivavtalet som gäller och
skall följas, förenligt med EU rätten?
Man beräknar att EU-rätten är klar med sitt beslut 2007 och då
kommer AD att meddela dom enligt EU-rättens rekommendationer.
När Sverige som nation förhandlade om medlemskapet i unionen så
var en mycket viktig punkt det s k utstationeringsavtalet, ett avtal som slår
fast att i Sverige och andra länder med kollektivavtal är det dessa
som gäller. Nu ifrågasätts denna princip och frågan till
EU-rätten drivs nu inte av det lettiska byggföretaget eftersom det
inte längre finns, utan nu är det den svenska lobbyistorganisationen
Svenskt Näringsliv som driver frågan..
Skulle Svenskt Näringsliv vinna den frågan i EU-domstolen är
det ingenting annat än slutet för det svenska kollektivavtalet, och
arbetsmarkandens partsförhållande ändras dramatiskt i och med
att detta arbete måste övertas av riksdagen. Det ser just nu onekligen
mörkt ut då EU-kommisissionären Charlie Mc Creevy likt en elefant
i en porslinsaffär klampat in i debatten och förklarat sitt stöd
för det lettiska byggföretaget och därmed också stöd
för en ohämmad lönedumpning.
Det är lite märkligt att Svenskt Näringsliv så hårt
driver frågan då de svenska kapitalisterna är tydligt splittrade
i frågan. Byggnads motpart Svensk Byggindustri är t ex motståndare
till att avskaffa kollektivavtalen eftersom man begriper att med ohämmad
lönedumpning från Baltstaterna och Polen så kommer naturligtvis
mängder med svenska byggföretag att gå i konkurs.
När man ser tillbaka på det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen
så kan man lätt konstatera att det varit ständiga problem för
Byggnads. Före den s k östutvidgningen den 1 maj 2004 bestod problemet
i att det till Sverige kom mängder med byggnadsarbetare som beskrev sig
själva som egna företagare, och som bevis på detta visade man
upp en F-skattsedel utfärdad i Lettland eller Polen eller var man nu kom
ifrån. Från Byggnads sida var det inte speciellt svårt att
inse att alltihop var fiffel och båg. Hur skulle man kunna driva ett företag
i Sverige utan en krona på fickan och utan att kunna ett ord vare sig
svenska eller engelska?
I det läget krävde Byggnads att dessa människors bulvaner skulle
teckna avtal, något de naturligtvis inte gjorde utan de försvann
helt enkelt.
Efter den 1 maj 2004 upphörde denna form av svindleri helt och hållet,
nu kom hela företag i stället från olika östländer.
Bl a kom Let-Laval till Waxholm. Byggnads svarade med att blockera dessa företag
och endast i undantagsfall blev konflikterna olösta. Vanligtvis hade Byggnads
ett 50-tal varsel i kraft kortare och längre tider innan ett hängavtal
blev undertecknat.
Efter konflikten i Waxholm finns det inga blockader, och därmed skulle
man kunna tro att det hela har ordnat sig, men ingenting kan vara mer felaktigt.
Att teckna ett hängavtal är något som vanligtvis är ganska
okomplicerat och vanligt. Det gör man med företag som av olika anledningar
vill stå utanför de stora arbetsköparorganisationerna. Genom
att teckna ett hängavtal förbinder man sig att följa de lagar
och avtal som gäller på arbetsmarknaden. Att teckna ett dylikt avtal
brukar i tid ta ungefär tre timmar i anspråk.
Vad som nu hänt är att när en gangsterfirma från t ex Polen
kommer till Sverige så vet man mycket väl att man blir blockerad
av Byggnads och får stora problem om man inte tecknar avtal. Alltså
är man mer än villig att teckna avtal och med dessa gangstrar är
det hela gjort på några minuter. Det enda man frågar om är
var man skall skriva under. Man tecknar alltså avtal som garanterar personalen
anständiga löner och andra förmåner. Personalen intygar
genast att allt är bra och det hela fungerar.
Allt ser ut att vara bra ända tills Byggnads kräver insyn om att lönerna
verkligen betalas ut via bankkonto eller på annat sätt. Då
slutar alla genast att kunna ett ord engelska eller svenska. Lönerna betalas
naturligtvis aldrig ut.
Man anar under vilka usla förhållanden dessa arbetare lever i sina
hemländer idag, när de är beredda att aktivt ljuga och bedra
facket i Sverige i syfte att själva få arbeta för en lön
som ibland visat sig vara mindre är 10 kronor per timme.
Lars Lundberg