”Vården har kommit till oss”

Vården har kommit till de fattiga - det har den gjort med Misión Barrio Adentro, ett folkhälsoprojekt i den fattiga förorten Barrio Adentro vid utkanten av Venezuelas huvudstad Caracas. Denna mission startade 2003 med syfte att bygga upp enkla läkarmottagningar i fattiga områden i Venezuela. 23 000 kubanska läkare år 2005 spelar i detta sammanhang en avgörande roll. De står för vården och har 95 procent av läkemedlen med sig. Allt är gratis. Till hjälp har läkarna ett hälsoteam av volontärer. På sikt ska nyutbildade venezuelanska läkare ta över.

Om detta Chaves-projekt fick man en initierad information hos Victor Jara-föreningen i Stockholm i början av december. Två medicinstuderande vid Karolinska Institutet, Märit Halminen och Elina Bodin, berättade då om de undersökningar som de inom ramen för sin utbildning gjort i Venezuela under åtta veckor. Spansktalande och uppfyllda av det framtidshopp som utvecklingen i en rad länder i Latinamerika även sprider i Europa hade de kommit i nära kontakt med en hälsovård som ser hela människan. De hade följt det arbete som en kubansk kvinnlig läkare vid namn Rebecca gjorde i förorten Barrio Adentro hade också skaffat sig en bild av den officiella venezuelanska sjukvården.

Ju rikare ett land desto bättre hälsan, brukar man säga. Då är det fattiga Kuba med ett välutvecklat och gratis premiärvårdsystem ett stort undantag. När spädbarnsdödligheten är 3,2 promille i Sverige och 24 promille i Venezuela. så är den 5,9 promille på Kuba, sade Märit och Elina. Kuba delar med sig av denna ”rikedom” till Venezuela och har efter den socialistiska valsegern i Bolivia även lovat att skicka läkare dit. Läkaren Rebecca som har familj på Kuba får i hemlandet både sin lön och ett stipendium för sin insats utomlands.

Venezuela har en mix av offentlig och privat sjukvård, får vi höra. Den basala delen med småsjukhus och en del större sjukhus är offentlig, med skillnader i ansvaret i de olika delstaterna. Den privata sjukvården har mer teknologisk utrustning, bättre diagnostiska möjligheter och genomför fler operationer. Den utövar även ett sug på offentliganställda läkare som gärna ger en del av sin tid åt bättre betalda sidojobb.

Märit och Elina följde upp tre olika delar i sitt projekt om folkhälsan. I del 1 gjorde de observationer genom att dagligen arbeta med den kubanska läkaren i ett och samma rum. De beskrev den direktkontakt mellan läkare och befolkning, den uppskattade tillgängligheten av vården, ett jämlikt bemötande, det större patientflödet och människornas förtroende.

Värmande var berättelsen om de två pensionärsgrupper som varje tisdag- respektive torsdagmorgon får ta blodtryck, får Rebeccas fråga ”Hur mårs det idag?” och svarar unisont: ”Tack, bra, doktor.” Efter det följer ett kort föredrag om någon angelägen hälsofråga innan gymnastiska övningar avslutar passet. Och man behöver inte ha röstat på Chavez för att komma i åtnjutande av den omsorgen.

Rebecca möter invånare även utanför sjukstugan och talar till exempel med ungdomar om drogförebyggande och med pensionärer om barnbarnen. De kubanska läkarna gör som de är vana: att behandla hela människan och att också se sjukdomar i samhället. Detta lär sig inte studenterna i Venezuela i allmänhet och inte heller i Sverige, enligt KI-studenterna som också säger att de kunde bli chockade av det samhället de upplevde.
I projektets andra del gjorde Märit och Elina en analys av de sammanställda dokumenten och tredje delen bestod av sex intervjuer med några fokusgrupper. Det var värnpliktiga unga män, patienter, invånare in stadsdelen, hälsoteam bestående av volontärer och läkare.

Frågan om de kubanska läkarna är inte okontroversiell i Venezuela eftersom en del läkare är arbetslösa. Men eftersom de flesta inte är villiga att arbeta under samma villkor som de kubanska kollegorna kan de inte ersätta dessa. Det finns insikten att en ändring av läkarattityden behöver grundläggas hos dagens unga studenter.

Förutom Misión Barrio Adentro finns liknande missioner som alfabetisering (28 oktober 2005 förklarades Venezuela fritt från analfabetism), arbetsmarknadsutbildning, gymnasieutbildning, universitetsutbildning, bostadsbyggande och jordreform. Dessa förändringsprocesser har alla med utbildning av den fattiga delen av befolkningen att göra.

Barbara Brädefors