I juni 2006 kommer Svenska Byggnadsarbetareförbundet att genomföra
sin kanske sista kongress som eget förbund. Bakgrunden till detta är
det faktum att det just nu arbetas intensivt på centralt håll inom
Elektrikerna, Målarna, Byggnads och Fastighets för att kunna genomföra
ett samgående mellan de fyra förbunden. Trots att det bland respektive
förbunds medlemmar varit känt i drygt ett år att ett samgående
planeras så är det alldeles tyst ute i medlemsleden om detta. Man
skulle ju kunna tro att ett sådant beslut oavsett vad resultatet slutar
i skulle innebära en enorm debatt, men så är det alltså
inte. En av förklaringarna till det kan vara att de fyra förbunden
ännu inte har presenterat några exakta planer och därför
kan det än så länge bara bli ett allmänt tyckande, men
det har inte ens blivit det.
Ett avgörande beslut för byggnadsarbetarnas vidkommande måste
och skall tas på kongress i juni. Ombudsvalen till kongressen är
nu avklarade ute i avdelningarna och därför måste avdelningarnas
årsmöten, som sker under mars månad, kräva av förbundsledningen
att ett rejält beslutsunderlag presenteras i god tid före årsmötena
så att medlemmarna har en demokratisk möjlighet att meddela sina
respektive kongressombud vad respektive avdelning anser om en sammanslagning.
En av förutsättningarna inför en sammanslagning har varit att
ingen medlem skall få höjd avgift i och med sammanslagningen, det
innebär att medlemmarna i förbunden utanför Byggnads i praktiken
blivit lovad sänkt avgift då Byggnadsarbetarna är de som nu
har de lägsta avgifterna. Detta i sin tur innebär att det nya förbundet
det första året går med en ekonomisk förlust på
60 miljoner kronor.
Vidare så är det så att Byggnads är det enda av de fyra
inblandade förbunden som har några pengar och därför blir
det nuvarande Byggnadsarbetareförbundet som får täcka detta
underskott. Man har då tänkt sig att Byggnads centralt står
för 45 miljoner och övriga 15 miljoner skall tas ute bland Byggnads
nuvarande lokalavdelningar. Det i sin tur innebär att en relativt liten
avdelning som avd 26 med 3.500 medlemmar det första året måste
spara ungefär 500.000 kronor eller, för att tala klartext, dra in
en funktionärstjänst.
I och med detta är det frågan om inte hela grundtanken med projektet
redan inledningsvis har fallit. Huvudargumentet med sammanslagningen var ju
ökad administrativ effektivitet för att utöka medlemsservicen.
Men med nuvarande inledande direktiv blir det ju i praktiken precis tvärtom.
Projektet hade knappast kunna få en sämre inledning. Detta och mycket
annat måste avdelningarna ute i landet nu genast och ovillkorligen ta
ställning till. Annars kan vi som är kongressombud rimligen inte företräda
våra medlemmar.
Motionstiden till juni månads kongress gick ut i december 2005. Det är
i nuläget omöjligt för någon som inte har direkt insyn
i Byggnads centralt vad motionsfloden innehåller.
Avd 26 Gästrikland har bland sina 11 motioner i en motion, som behandlar
relationerna med det Kubanska Byggnadsarbetareförbundet, sorgligt nog tvingats
konstatera att det i Europa finns tre nationella förbund som tar direktiv
direkt från USA:s utrikesdepartement när man bestämmer sina
internationella kontakter. Byggnadsarbetareförbunden i Sverige, Holland
och Tjeckien är de enda förbunden i Europa som inte har några
relationer med sitt kubanska broderförbund. Enligt Gästriklands byggnadsarbetare
är detta ett mycket skamligt förhållande som måste rättas
till och man har därför via en motion till kongressen yrkat på
att det svenska förbundet omedelbart skall uppta normala och kamratliga
förbindelser med det kubanska förbundet.
Lars Lundberg