Under senare tid har det debatterats i medierna huruvida flyktingfamiljer fejkat
eller medvetet skapat apatiska barn för att få stanna i vårt
land.
De första utredningarna har visat att anklagelsen var fel. I andra fall
finns frågetecken kvar. Är det möjligt att föräldrar
misshandlar sina egna eller andra barn som de tagit hand om på väg
till det förlovade landet i syfte att blidka immigrationsmyndigheterna?
Utan att veta svaret på den frågan tror jag det finns ett antal
mycket viktiga aspekter att ta hänsyn till i bedömningen av detta
problem och flyktingproblematiken i stort:
För det första – man får inte generalisera! Om det finns
grund för misstanke mot ett antal flyktingfamiljer så får det
inte göras till ett generellt problem som gäller alla flyktingfamiljer!
Men det vore också fel att bara avfärda misstanken och helt enkelt
utesluta att människor i en desperat situation kan bete sig onormalt.
Många flyktingar som kommer till Sverige har kommit hit med fruktansvärda
upplevelser av misär och elände i bagaget. De har inte stått
ut längre, satsat allt på ett kort, sålt allt de ägde
och därmed bränt sina broar. Så grunden för ett desperat,
onormalt beteende har oftast redan lagts utanför Sveriges gränser,
innan flykten. Den svenska asylprocessen, som präglas av tröghet och
inkonsekvens, förstärker sedan desperationen och hopplösheten.
Lösningen ligger enligt min uppfattning inte i att generellt bevilja asyl,
eftersom det egentligen skulle betyda fri invandring och signal om fri invandring
till Sverige. Men fri invandring skulle skapa kaos här och därmed
inte heller gagna flyktingar som söker trygghet.
Däremot behövs en snabb, rättssäker och rättvis behandling
av asylärenden. Med rättvis menar jag också att det inte ska
ge fri inträdesbiljett eller förtur att vara antisocialist eller antikommunist.
Men även om vår asylpolitik skulle förbättras är
inte kärnproblemet löst. Det stora flertalet människor tvingas
leva kvar i de förhållanden som ett litet antal lyckats ta sig ifrån.
Kärnproblemet är och förblir de politiska, ekonomiska och sociala
orsakerna som driver miljontals människor på flykt från sina
hemländer, det flesta av dem till en rotlös tillvaro som andra klassens
medborgare i livslångt utanförskap och främlingsskap. Flykten
till ett annat land, ofta på en fjärran kontinent, kan lösa
akuta problem för ett litet antal av flyktingarna, men långt ifrån
för de miljoner som idag är på flykt i hela världen.
Varken Sverige eller några andra immigrationsländer kan klara de
problem som växer fram, och orsaken är de förhållanden
som vi numera brukar sammanfatta med begreppet ”globalisering”,
alltså en ohämmad och otyglad imperialism där storföretagen
och deras politiska handlangare hänsynslöst slår sönder
stater och försörjningsgrunder och därmed alla historiskt framvuxna
strukturer. Sverige är en del av denna globalisering.
I spåren av krig och maktskiften i regi från Washington och andra
imperialistiska maktcentra följer i många länder det totala
sammanbrottet av en redan bristfällig socialpolitik, raserade infrastrukturer
och massarbetslöshet som överstiger alla tidigare mått. Fattigdom
breder ut sig och går hand i hand med moralförfall, snabbt ökande
kriminalitet, trafficing, korruption, sjukdomar och allt det elände som
vi numera dagligen upplever.
Den kapitalistiska världens makthavare har inte skytt några politiska,
ekonomiska och militära medel för att slå sönder Sovjetunionen,
Jugoslavien och de andra tidigare socialistiska länder. I samtliga av de
”nyademokratierna” i Östeuropa och Asien har en liten klick
fått det bättre medan den stora massan har förpassats till fattigdom.
Det är dessa länder som många flyktingar idag kommer ifrån.
I våra medier försöker man lägga skulden för eländet
på de tidigare regimerna, antikommunismen frodas.
Men den bilden är inte sann. Folken i Jugoslavien, Sovjetunionen, Bulgarien
mm. levde visserligen inte i överflöd, men de levde i ett betydligt
tryggare och mänskligare samhälle än idag. Dessa länders
folk frågar sig idag hur det blev med löften från Väst
eller Västs marionetter.
Sanningen är att det var USA:s och EU:s krig mot Jugoslavien som drev hundratusentals
människor på flykt. Jugoslavien har aldrig hindrar sina medborgare
att utvandra eller lämna landet. Men den stora flyktingströmmen med
omkring 70 000 bosnier kom till Sverige när västmakterna hade lyckats
att slå sönder Jugoslavien och tända på stubinen till
inbördeskrig.
Sveriges egen moderatledare Carl Bildt har under hela denna process varit en
av Västvärldens frontfigurer på Balkan. På 10-årsdagen
av det så kallade fredsavtalet i Dayton konstaterade han nyligen lakoniskt
att det på Balkan inte har blivit som man har tänkt sig och att elände
och fattigdom kommer att bestå länge än.
Det är denna hopplöshet som försätter människorna
i total desperation. De flyr sina länder och söker en bättre
framtid i en allt osäkrare värld långt hemifrån.
Vi kan följa de stora flyktingströmmarna och kommer att hitta vid
deras källa även diktaturers övergrepp som Pinochets kupp i Chile
eller Turkiets och Iraks terror mot kurder.
Kapitalismens offensiv har hittat ett framgångsrecept – nämligen
att splittra upp folken i många etniska och religiösa grupper som
drivs mot varandra.
Till vilka länder söker sig flyktingar?
Naturligtvis till länder som genom åren har kännetecknats av
humanare livsvillkor, där de tror sig ha en chans - men dessa länder
har idag själva drabbats av globaliseringens avregleringar, massarbetslöshet
och minskad social trygghet. Och de har suguts in i EU som lagstiftar om allt
högre murar mot omvärlden.
Här har jakten efter ökade vinster för företagen och nedskärningar
i den offentliga verksamheten skapat sämre förutsättningar för
alla, och naturligtvis främst för de svagaste, flyktingarna.
Men det finns fler svaga grupper i dagens samhälle, pensionärer som
efter ett långt arbetsliv tvingas tillbaka i sina livsbetingelser; ungdomar
som aldrig kommer in i ett riktigt och tryggt arbete …
När ska de ansvariga politiker och storföretagen leva upp till sitt
ansvar efter alla förbrytelser mot tredje världen och Östeuropa
som skapat flyktingsituationen?
Det måste bli ett slut på att tvinga på andra folk vår
s k västerländska kultur!
Det måste bli ett slut på att slå sönder länder
och folk för att vinna tillgång till olja och andra naturresurser
och marknader. Denna tanke har inte bara grundläggande betydelse för
Sveriges flyktingpolitik och utrikespolitik, utan den är också brinnande
aktuell för den svenska militärpolitiken som är i färd med
att rusta upp för att invadera andra länder.
Så länge som vi inte lyckas att stoppa imperialismens övergrepp
i världen, så länge kommer flyktingströmmarna att växa.
Och så länge kommer också människor i sin förtvivlan
att tillgripa desperata och onormala medel för att för sina barn och
sig själva säkra chansen till ett bättre liv.
Sök inte felen hos de mest utsatta – kräv istället ansvar
från de som bär skulden för eländet!
Rolf Hagel