Drogerna finns i vår omgivning, närmare än de flesta tror och det gäller inte enbart alkohol utan även narkotika. Vuxna vill ofta inte tro att detta med droger drabbar just deras egna barn, bara ”andras”. Det tankemönstret är dock ohållbart, barn och ungdomar drabbas idag och det man måste komma ihåg är att ens egna barn/ungdomar ses, av andra föräldrar, som de ”andra”, de som eventuellt drabbas. Men någonstans kommer dessa ungdomar att mötas och utgången är oviss. Det vi måste komma ihåg är att det inte endast är ungdomar från speciella samhällsgrupper som använder sig av droger. Tidigare har man lättare kunnat se samband mellan användandet av droger och social status. Men idag är droganvändandet och speciellt användandet av narkotika utbrett bland ungdomar inom alla samhällsklasser. Idag ses inte, bland ungdomar, användande utav narkotika som ett missbruk i samma utsträckning som tidigare. Missbruk anses allt mer endast vara förbehållet de som är synligt nedgångna i användandet. Ett jämförande i användande görs, som sakta men säkert höjer ribban på vad som anses vara missbruk eller inte. I drogernas fotspår så följer även det ökade våldet samt annan kriminalitet såsom inbrott, stölder och allt detta som ett resultat i jakten för att kunna finansiera missbruket. Detta medför att det inte endast är den enskilde missbrukaren eller dennes familj som drabbas. En allt mer glorifierande samt liberal syn på droger har fått fotfäste i samhället och något måste göras NU innan problematiken antagit sådana dimensioner att det är oss övermäktigt.
Det kan inte få fortgå att denna problematik
negligeras och förpassas in i skrivbordslådan i den kommunala
pappersbyråkratin. Ungdomar måste börja ses som en samhällelig
tillgång medan de är unga, inte endast ses som någon
”framtid”. De lever och verkar i nuet, precis som alla andra
i samhället och måste tilldelas samma rättigheter och
möjligheter för att tryggt kunna bygga sina liv. Ungdomar och
barn måste tillåtas att vara just, ungdomar och barn, utan
att ses som en samhällelig börda, inte enbart ses som sådana
som bara ställer krav och inte förstår sig på det
här med hur svårt det kan vara med ”kommunala budgetar”.
I slutändan så spelar det inte någon roll huruvida det är mitt, ditt eller någon annans barn eller ungdomar som drabbas, problemet måste lösas och ansvaret samt skyldigheten att lösa det har vi alla tillsammans. Förvägras ungdomar sina rättigheter idag så kommer det vara ett högt pris vi kommer att få betala framöver. Fredric Olofsson |
 |
