Hundratusentals människor i hela världen protesterade på treårsdagen
av USA:s krig mot Irak den 20 mars mot det pågående slaktande av
Iraks folk och den folkrättsvidriga ockupationen av landet.
Även i Sverige demonstrerade tusentals människor bakom kraven att
ockupationsstyrkorna omedelbart måste lämna Irak. TV-nyheterna ägnade
någon sekund åt demonstrationerna utan att beröra deras innehåll
och drog som vanligt ner deltagarsiffrorna till oigenkännlighet (däremot
multiplicerades siffrorna av dem som påstås har protesterat mot
valresultaten i Vitryssland med en slags önskeindex). TV rapporterar dagligen
om dödade i Irak med ögonblicksbilder av blod, lidande, sorg. Siffror
nämns på döda, men inget ifrågasättande av mördandet
och övergreppen! Söker man skyldiga så sker det i irakiska folkgrupper
som påstås inte kan hålla sams.
Denna rapportering ligger helt i linje med regeringen Persson, som inte har
ett kritiskt ord att framföra mot ockupanten och krigsförbrytaren
USA. Inte ens på årsdagen av ivasionen.
I ett TV-inslag den 1 april fördömde sångaren Mikael Wiehe den
svenska regeringen för denna undfallenhet. Men vår nye tillförordnade
utrikesminister och tillika biståndsminister Carin Jämtin trodde
sig kunna avfärda kritiken som orättvis, eftersom regeringen för
tre år sedan, när USA startade överfallet, hade sagt att det
var ett brott mot folkrätten.
Vilken politikuppfattning! Svenska regeringen deklarerar en gång rätt
så hovsamt att USA begår ett brott mot folkrätten och mot freden
– det värsta brottet enligt FN-stadgan – och sedan är
det fritt fram att samarbeta och stödja brottslingen just i dess kriminella
handling.
De i Vita Huset vet vad Sverige tycker, menade Jämtin. Säkert har
hon rätt– Vita Huset kan lita på Persson & Co. Svenska
regeringens lama protest mot kriget för tre år sedan kan USA lägga
till handlingarna som ett nödvändigt offer till den svenska folkliga
mentaliteten. Man har ju inga problem med Sverige i övrigt, varken med
leveransen av för kriget nödvändigt militär materiel eller
med truppunderstöd. För just detta handlar det om när svenska
regeringen skickar svenska soldater till Afghanistan som ska avlasta US-army
och frigöra trupper för fler övergrepp i Irak.
I DN den 2 april finns en karikatyr där president Bush vill höra något
trevligt från världen. Utrikesminister Condoleezza Rice försöker
glädja honom med beskedet att Sverige i höst förmodligen kommer
att få en USA-vänlig regering. Och Bush undrar ”Gode Gud, kan
de bli ännu vänligare?!”
Motståndet mot USA:s krig i Irak måste fortsätta och bli mycket
starkare.
Många svenskar är stolta över Palmeregeringens ställningstagande
mot USA:s krig i Vietnam. Även då teg regeringen i början. Men
starka folkliga protester förmådde tränga Olof Palme till att
ta plats i täten för protesterna.
Idag har USA byggt ut sin maktställning i världen, den socialistiska
gemenskapen som motvikt mot imperialismen finns inte längre, motståndet
mot Washingtons världsherravälde har blivit svårare. En av makthavarnas
metoder är att förtiga eller förminska motståndet.
Vid Irakinvasionens treårsdag gick enligt den brittiska polisen 15.000
personer i protesttågen – enligt arrangörerna var det mellan
80.000 och 100.000. I Rom protesterade ca 10.000.
I USA samlade protestdemonstrationerna en halv miljon människor. (Vilket
SVT inte bedömde som tillräckligt viktigt för att rapporteras.)
Men faktum kvarstår: Krigspresident Bush utsätts för allt hårdare
press. Hans popularitetskurva pekar brant neråt. Enligt en opinionsmätning
som TV-kanalen CBS genomförde tror numera endast 15 procent av USA:s befolkning
på framgång för USA i Irak. Vilket naturligtvis inte påverkar
krafterna kring den av ”Gud utsände” krigsherren i Vita Huset.
Utrikesminister Codoleezza Rice på blixtbesök i Bagdad erkänner
att USA har begått åtskilliga ”taktiska fel”, men försvarar
invasionen som nödvändig för USA:s intressen. De taktiska felen
ska rättas till med nya hårdare militära tag och ansträngningar
att köpa och utnyttja shiamuslimska grupper i kampen mot sunnimuslimer.
Sedan kan man alltid gråta några krokodiltårar över de
ociviliserade islamister som till varje pris vill ha inbördeskrig.
Men Bush-administrationen har inte bara bekymmer med över 80 procent av
Iraks befolkning, som kräver att ockupanterna omedelbart lämnar landet,
utan även med de egna soldaterna i Irak. Stämningen inom ockupationsmakten
är inte bra. Enligt en opinionsmätning som påtalas den 28 februari
i New York Times, vill 72 procent av soldaterna att truppernas tas hem. 29 procent
vill ha ett ”omedelbart” tillbakadragande, 22 procent talar för
ett slut inom de närmaste sex månaderna, 21 anser att trupperna bör
tas hem inom ett år. Endast 23 procent anser att trupper borde stanna
i Irak så länge ”som nödvändigt”.
Antalet offer för USA:s brott mot folkrätten uppskattas till 200.000
till 300.000.
Dagligen mördas mellan 50 och 60 människor i Irak.
Men USA:s president bekräftar supermaktens globala interventionsstrategi
med orden: ”Vår nations säkerhet beror på spridningen
av frihet i andra nationer”.
Den svenska regeringen håller tydligen med och samarbetar villigt med
Washington för att sprida ”freedom and democracy” med vapen
och invasioner varhelst i världen.
BH