Med Frankrike i färskt minne
De flesta har nog inte kunnat undgå massprotesterna i Frankrike som riktade
sig mot ytterligare inskränkningar i arbetsrätten. Protesterna mot
den nya förslaget till arbetsmarknadslag, CPE, som innebär att ungdomar
upp till 26 år inte har något anställningsskydd – att
de skulle kunna sparkas utan någon som helst motivering.
Nu tvingades förespråkarna för CPE med premiärminister Dominique de Villepin i spetsen till kapitulation, trots president Jacques Chiracs försök till att blidka demonstranterna genom ett kompromissförslag. De franska fack- och studentrörelserna lyckades tillsammans med miljontals människor att stoppa de diskriminerande förslagen.
I svenska TV-sofforna så förundrades programledarna över att det inte bara var ungdomar som protesterar i Frankrike, utan även fackföreningar, lärare, föräldrar, det vill säga vuxna. Att fackföreningarna i Frankrike demonstrerar är en självklarhet, men det naturliga agerandet är tydligen inte så självklart i flata Sverige. Att vuxna engagerar sig är väl heller inte något märkligt? De flesta föräldrar vill väl att deras barn skall kunna växa upp och leva under trygga samhälleliga förhållanden? Det som skett i Frankrike är en protest mot orättvisor och en allt mer utbredd diskriminering.
Villepin var den som förespråkade, var ansiktet utåt gällande CPE. Men vi vet att detta inte bara är ett fenomen som gäller Frankrike. I Sverige så har även Centerpartiets Maud Olofsson lagt fram ett liknande förslag. Detta är ett förslag, ett direktiv som kommer högre uppifrån – en ytterligare anpassning till EU, kapitalet och dess folkfientliga intressen.
Även de borgerliga partiernas ungdomsförbund i Sverige, det vill säga MUF, LUF, CUF och KDU går nu gemensamt ut och förespråkar att liknande inskränkningar genomförs i Sverige och det på grund av att de anser att deras moderpartier inte gör tillräckligt mycket i frågan. De talar om att ”luckra upp” på arbetsmarknaden, att göra det lättare för företag att anställa ungdomar. Men de nämner inget om den andra sidan av myntet, det vill säga att det även blir betydligt enklare att sparka ungdomar från sina jobb. Deras förslag är direkt fientligt mot ungdomars rätt till arbete. Varför skall inte ungdomar ha samma anställningsskydd som äldre? Det som dessa ungdomsförbund gör i sitt förslag, är att ställa sig på företagens sida samtidigt som de öppnar upp för ett utnyttjande av arbetskraft. Ett öppnande för att, företagen hur som helst skall kunna ersätta arbetande ungdomar med andra och på så sätt aldrig behöva bekymra sig över anställningsskydd.
Utgår vi ifrån vad ett likadant förslag som CPE skulle medföra, så är det inte bara en diskriminering mot ungdomar upp till 26 år. Vad skulle ske i förlängningen om allt detta skulle realiseras? Det skulle medföra en direkt diskriminering mot de som är äldre än 26 år och står utanför arbetsmarknaden. Arbetsköparna, företagen kommer då att rata de som är äldre när de i stället kan anställa yngre utan att behöva se till något anställningsskydd. De franska ”vuxna” har genomskådat detta men i Sverige så verkar den analysen, tankesättet inte kommit särkilt långt. Allt handlar om att försämra för vanliga arbetare (arbetslösa), att göra det allt mer gynnsamt för storföretagen och göda deras redan pengastinna fickor.
Jag är inte förvånad över, att det är de borgerliga ungdomsförbunden som för fram det här. Beroende på hur mycket allvar de menar med det här, utifrån det så kommer det att avgöras hur mycket motstånd vi kommer att organisera. Men det är de som har lyft stridsyxan och det är de som kommer att få känna på konsekvenserna. Fast det svenska folket inte går från ord till handling lika fort som fransmän så skall de ändå inte tro att detta skall kunna gå obemärkt förbi.
Media & anti-terrorlagar i vems tjänst?
På TV fick vi även höra reportrar tala om hur bra det är
att den franska polisen tar i med hårdhandskarna mot dessa demonstranter.
Dessa reportrars syn på detta när folk säger ifrån, protesterar
mot all denna diskriminering och orättvisa, visar snarare på vems
sida de står, är allierade med. Sambandet mellan media och makthavarna,
EU-förespråkarna blir allt mer tydlig.
Vi börjar även allt tydligare se sambandet mellan nedmonteringen av ”välfärdssamhällena” och EU:s folkfientliga politik. Nedskärningar i samhället, försämringar i den offentliga sektorn, ökade privatiseringar, direktörers fantasilöner, bonus, optioner och fallskärmsavtal samtidigt som vi, det vanliga lilla folket får det allt sämre, diskrimineras allt mer.
I Sverige så ligger förslag uppe, gällande införande av
anti-terrorlagar. Förslaget omfattar tillstånd till avlyssning, buggning
samt att poliser skall få ha skyddad identitet och militär skall
få sättas in vid demonstrationer. Då måste man ställa
frågan:
Vem klassas som terrorist och vilka kommer att bli de som utsätts för
lagarna?
Teoretiskt sett så skulle de som demonstrerar och protesterar, mot alla
försämringar och orättvisor kunna stämplas som terrorister
och militär sättas in mot dem.
En händelse, likt den i Ådalen 14 maj 1931 är kanske närmare
än vi tror.
Men för att undvika att soldater med eventuella relationer, känslomässiga
band till demonstrerande landsmän sätts in så har EU och Sverige
utbildade insatsstyrkor.
Reser sig folket, börjar protestera i något annat EU-land så kan Sveriges insatsstyrka, med vapen i hand sättas in för att stävja demonstranterna. Sker samma sak i Sverige så kan något annat lands insatsstyrka skickas till Sverige under EU-flagg, i demokratin och fredens namn. Svensk militär har i mars deltagit i en övning i Tyskland med olika moment, scenarion som kan uppstå under demonstrationer.
Rubrik och Citat från NSD 060329: ”Aggressiva demonstranter i Tyskland gav mersmak” – ”I totalt 13 dagar deltog F 21 från Luleå i övningarna på tysk mark. Det gällde att i ena stunden ge humanitär hjälp för att i nästa gathörn mota aggressiva demonstranter och utsättas för beskjutning.”
Detta är enligt mitt förmenande ett tydligt tecken på vart
Sverige och EU är på väg.
Demokratin urholkas allt mer samtidigt som folk som rättmätigt ifrågasätter
skall tystas och kriminaliseras.
Dessa inskränkningar, försämringar och diskriminering är EU i ett nötskal.
Förespråkarna för införande av CPE och liknande förslag,
oavsett europeiskt land, är allt som oftast även förespråkare
för EU och det sambandet är ingen slump!
Det är heller inte någon slump att det framför allt är
borgerliga partier och ungdomsförbund som är de mest framträdande
då det gäller införande av lagar och regler som inskränker
ungdomen och arbetarklassens rättigheter.
Likt för det franska folket så är det en självklarhet för oss kommunister att stå upp mot diskriminering och värna om människors rättighet och trygghet och vi har än en gång fått det bekräftat: Kamp lönar sig!
Fredric Olofsson