Västsahara
Under våren kommer det att ratificeras ett fiskeavtal mellan EU och Marocko,
vilket innebär att länder tillhörande den europeiska unionen
får tillgång till att fiska utanför marockos kust men även
västsaharas. Detta står precis som under alla tidigare överenskommelser
inte uttryckligen i avtalet utan är något som var och en får
välja om de vill fördjupa sig i. man väljer alltså att
blunda för sanningen, för som man brukar säga; ”det man
inte vet mår man inte dåligt av”.
Att sluta avtal med en stat som inte har befogenheter till sina egna naturresurser
är inte bara illegalt utan strider även mot de mänskliga rättigheterna.
Konstigt nog svider detta inte i ögonen på EU. Västsaharas protester
är inte heller något som sätter avtalet i gungning.
Med hög arbetslöshet inom fiskeindustrin är de stora maktpådrivarna
Spanien och Portugal EU i hälarna. De ser helst att överenskommelsen
sker snarast möjligt för att öka ländernas procentuella
BNP-siffra. Sen när blev det legitimt att gå över lik för
att mätta sin egen mun?
Den svenska fiskeministern, Ann- Christin Nykvist motsätter sig uppgörelsen,
och menar på att hon ska göra allt som står i hennes makt för
att förhindra genomdrivningen av kontraktet. Men hur mycket har hon och
därmed Sverige att säga till om i EU-parlamentet?
Förra helgen drabbades flyktinglägret i Tindouf, i norra Algeriet
av ett kraftigt regnoväder som ödelade hälften av alla bostäder
och förstörde stora delar av matreserverna för de drygt 165 000
västsaharier som lever där.
EU ger med ena hande och tar med den andra
EU svarade snabbt genom att skicka 900 000 euro till katastrofhjälp som
ska förse de nödställda med tält, filtar och madrasser.
”Genom att bistå med humanitär
hjälp i en situation som denna återspeglar vi det europeiska folkets
solidaritet” sa Louise Michel, talesman för ECHO (Europeiska kommittén
för humanitär
hjälp). Det är vackra ord, men saknar verklighetsförankring.
På samma gång som EU ger med den generösa handen, tar de med
den andra. Vem försöker de egentligen blidka, sig själv eller
omvärlden?
Fakta om Västsahara
Officiellt namn: SADR (The Sahrawi Arab Democratic Republic)
erkänd av 76 stater, (ej EU). Republiken utropades den 27 februari 1976.
Huvudstad: El Aaiún Geografi: Drygt hälften så
stort som Sverige. Lander gränsar i norr till Marocko, i söder till
Mauretanien, i nordost till Algeriet och har i väster en cirka 100 mil
lång Atlantkust. Kanarieöarna ligger 14 mil utanför kusten.
Landet består till största del av omväxlande ökenlandskap.
Klimat: Torrt klimat med mycket heta somrar och kalla vinternätter.
Regn mycket sällsynt.
Befolkning: Av arabiskt ursprung. Folkmängden uppgår troligen till
mellan 300 000-500 000 personer. I flyktinglägren i Tindouf, i Algeriet
bor det enligt FN 165 000 människor. I det ockuperade Västsahara bor
gissningsvis cirka 150 000 västsaharier. Hur många västsaharier
som bor i de befriade områdena samt i grannländerna är okänt.
I den ockuperade delen av Västsahara bor troligen 400 000 marockaner inklusive
den marockanska armén.
Språk: Hassania, en arabisk dialekt.
Religion: Islam. Befolkningen är sunnimuslimer.
Naturtillgångar: Landet är rikt på naturtillgångar
som fosfat, järn, koppar, olja, naturgas och uran. Fosfatfyndigheten i
Bu Craa är en av de rikaste fyndigheterna i världen. Fosfaten och
fisken är de exploaterade råvarorna. Undersökningar har även
visat på oljefyndigheter på havsbottnen utanför Västsaharas
kust.
Historia: Västsahara var en spansk koloni sedan 1958.
Befrielserörelsen Polisario, bildades 1973 och arbetar för ett självständigt
land. 1975, samma år som FN utropade SADR, deltog Spanien i en hemlig
överenskommelse med Mauretanien och Marocko att i strid mot folkrätten
dela på området. Kung Hassan II av Marocko tågade in med en
armé på 350 000 man och tog landet i besittning. Folket i Västsahara
flydde över till Tindouf i nordvästra Algeriet och lever sedan dess
kvar i flyktingläger. Västsaharierna som bor i de ockuperade områdena
lever under starkt marockanskt förtryck, liknande det under andra världskriget.
Efter en vapenvila sedan 1991 och en lång rad eftergifter gick Polisario
med på en FN-fredsplan. Denna förkastas dock av Marocko som inte
accepterar en lösning där Västsahara förblir självständigt.
Ulrika Stenberg