Finland fick sin självständighet (Liksom Polen och baltländerna)
av det nya Sovjet-Rysslands regim, Folkkommissariernas råd, med Lenin
som ordförande.
Detta enligt dekretet om ”Folkens rätt”, givet den 15 november
1917 av folkkommissarie J. Stalin, då den nya staten Sovjet-Ryssland endast
var en vecka gammal!
Men man bör notera att redan revolutionsnatten hade den nya regimen tagit de två första dekreten: Dekretet om Freden och Dekretet om Jorden! (Se nedan PS).
Med dekretet om ”Folkens rätt” kunde den finska lantdagen
(som hade begränsat internt styre av det finska storfurstendömet)
ta upp frågan om finsk självständighet. Detta gjorde lantdagen
vid sitt möte den 6 december 1917.
Lantdagen var just innan nybildad på grund av att Kerenskij hade upplöst
den förra lantdagen som hade haft socialdemokratisk majoritet. Den just
valda lantdagen hade fått borgerlig majoritet med Pehr Evind Svinhufvud
som ordförande.
Utan att på demokratiskt sätt föra ut den viktiga frågan
om Finlands självständighet till folket i val, lät man lantdagens
majoritetsutslag avgöra frågan.
När lantdagen röstat och beslutet var för självständighet,
for Pehr Evind Svinhufvud till Petrograd för att tacka den SR regimens
folkkommissarie för Finlands självständighet! Denna händelse
finns väl beskriven och har sitt speciella intresse.
Detta faktum att Pehr Evind Svinhufvud gjorde denna resa har han senare, liksom
alla de andra finska historieförfalskarna, förtigit. Detta förtigande
måste framhållas som avsiktligt. Utan detta förtigande faller
hela den självständiga tidens systematiska historieförfalskning
platt till marken! Det var Sovjet-Ryssland som GAV Finland sin självständighet
utan att vara tvingad till det!! Utan att de krävde någon motprestation
eller dylikt! Ett helt av Sovjet-Ryssland valt frivilligt demokratiskt och fredligt
handlande!
Finlands självständighet sattes till nyåret 1917/1918 samt
valde man den 6 december, dagen för beslutet om självständigheten,
till nationaldag.
Som del i Sovjet-Ryssland (och tidigare tsar-Ryssland) hade det finska storfurstendömet
inga som helst egna möjligheter att ”göra sig självständigt”,
även om de finska ”vita” (fascisterna) på det mest korkade
sätt även idag rent ut sagt pladdrar om det. Detta påstående
är inskränkt dum historieförfalskning!
Det var den finska borgerligheten (de ”vita”) som påtvingade
arbetarna, det finska folket, sitt kapitalistiska samhälle. Egenmäktigt
och grovt odemokratiskt. Man hade i hemlighet kontakt med Tyskland och avsåg
att göra Finland till monarki med en tysk prins som kung. Notera att den
nya finska valutan kallades MARK, precis som den tyska!
Mot denna diktatur reagerade arbetarna (de ”röda”) i andra
halvan av januari 1918, i ett uppror med vapen.
Den Sovjet-Rysska staten lade sig inte i finnarnas interna ageranden. Det fanns
en del rysk militär kvar i Finland. Man hade inte hunnit ta hem alla till
Sovjet-Ryssland ännu.
Hela kapitalistvärlden hatade bolsjevikerna och deras socialistiska stat.
Kapitalisterna sände materiel och folk, trupper till de vitas hjälp.
Arbetarsidan (de röda) var illa beväpnad och fick klara sig själva.
Därtill var högersossarna (som alltid) rena katastrofen för frigörelsen
och den väpnade kampen.
Det handlade alltså inte om ett ”inbördeskrig” utan om
ett interventionskrig, där utländska styrkor invaderade Finland på
de vitas sida!
Den avgörande styrkan satte tyskarna in med 15 000 man reguljära trupper
som hade härjat i baltländerna innan de fördes över till
Finland.
Man bör notera att det var på tyska ”bajonetter” som
Mannerheim kunde göra ”sitt segertåg”, in i Helsingfors
1918!!
Att Finland inte blev en monarki beror på att det i Tyskland utbröt
en revolutionär rörelse som framtvingade vapenstilleståndet
och slutet på kapitalismens första världskrig.
Men Finland var med ”på ett hörn” när de fjorton
(14) kapitaliststaterna överföll och intervenerade den unga Sovjet-Rysska
staten. Detta som kapitalisterna vränger till ”inbördeskrig”
i Sovjet-Ryssland!
Efter det att de röda krossats slaktade de vita 30-35 tusen arbetare i
fängelser på sjukhus och överallt med ståndrätt!
Men även med summariska ”rättegångar”.
När de vita slaktat färdigt infördes förbud för kommunister
och deras parti. Det var ett grymt fascistiskt agerande som fick fortsätta
under många år. Lappo-rörelsen är ett exempel, men det
fanns flera och de var avancerat fascistiska före Hitler.
Man tillät en våldsam och aggressiv propaganda. Ett hysteriskt hat
mot Sovjetunionen fick breda ut sig med storhetsvansinnigt prat om ett Storfinland
som skulle omfatta hela Karelen upp mot Kola och sträcka sig ända
till Ural!! Men VEMS land var det!?
Samtidigt med den propagandan agiterade man våldsamt om att Finland skulle
överfallas av Sovjetunionen. För att få hjälp mot detta
påstådda ”överfall” träffade man avtal med
kapitalistländerna om att få militär hjälp när (inte
om) ”överfallet” kommer.
I sitt hat, förakt och sin hybris (självförhävelse) kallade
dessa krigsgalningar Sovjetunionen för ”kolossen på lerfötter”.
Ett uttryck som Hitler gillade och anammade.
Det råder enbart kapitalistisk ”logik” beträffande ”Storfinland,
kolossen på lerfötter” och behovet av ”hjälp”
mot det påstådda ”överfallet”. Dessa sins emellan
så olika idéer.
Något ”överfall” från Sovjetunionen kom aldrig,
trots finnarnas så omtjatade påståenden. Skulle det bli något
(”överfall”) som kunde utnyttjas måste finnarna själva
ordna detta överfall. Tillfället för dem kom när Hitler
startade sina överfall på andra länder.
För att skydda Leningrad ville SU byta ett landområde med Finland
eftersom staden låg inom kanonelds avstånd från finsk mark.
Erbjudandet var till fördel för Finland då Sovjetunionen erbjöd
ett mycket större område än det man ville byta till sig.
Men finnarna nekade byta mark. Istället utnyttjade man detta tillfälle
för att starta det så länge omtjatade – men aldrig uppenbarade
– kriget. Med de löften finnarna hade om hjälp, samt den enorma
övervikt i propaganda som kapitalistvärlden ställde upp med räknade
man med en lätt seger och att kunna skylla kriget på Sovjetunionen.
På eftermiddagen den 26 november 1939 startade finnarna eldöverfall
med kanoner på flera ställen utmed gränsen. Vid Mainila dödade
deras kanoneld fyra (4) och sårade nio (9) sovjetmedborgare.
SU protesterade och krävde att alla styrkor skulle dras tillbaka 25 kilometer.
Finnarna vägrade liksom att de var ovilliga till förhandlingar. Därför
tvingades Sovjetunionen att säga upp det avtal man hade med Finland, om
icke angrepp. Trots det vägrade finnarna att förhandla. Med de avtal
Finland hade om militär hjälp, var tiden knapp. Allt visade att finnarna
ville ha krig.
Den 30:e november bombade SU flygplatsen vid Viborg samt Tekniska högskolan
(de vitas högkvarter) i Helsingfors! Staden bombades INTE, vilket finnarnas
lögnpropaganda upprepat falskeligen påstår. Dessa försök
att framtvinga förhandlingar misslyckades.
Det var en fruktansvärd lögnpropaganda som finnarna spred över
hela kapitalistvärlden. De mest vansinnigt dumma historier hittade man
på. Hela tiden ”segrade” finnarna mot de ”dumma ryssarna”
som det hette.
Mitt i dessa segrar kapitulerade finnarna plötsligt och det villkorslöst!
De förluster finnarna lidit var förödande för deras arme
som då omfattade 600 000 man. De hade inte resurser att fortsätta
kriget! Molotov har angivit de sovjetiska förlusterna som inte på
något sätt är i närheten av den lögnpropaganda som
än idag sprids om finnarnas ”Vinterkrig”!
Finland fick en generös fred med bland annat stor mathjälp. Men de
fick i fredsavtalet lova att i fortsättningen leva fredligt! Detta löfte
svek de omgående. Redan till hösten tillät de att tyska soldater
förlades till finsk mark!
Som ovan sagts spred finnarna och omvärlden de grövsta lögner
om Sovjetunionen under kriget. Man sökte framställa Sovjetunionen
som efterblivet och ”ryssarna” som man sa, som dumma och obildade.
Därtill var deras vapen omoderna och usla. Det var ingen hejd på
alla fel och orimligheter.
Efter kriget reste en högre officer som varit med i kriget runt i Sverige
och höll föredrag om Sovjetunionen :s vapen och vapenteknik. Det var
sann och korrekt information han gav. Men det han sa var inte ”intressant”
för den officiella propagandan.
Finland gick i förbund med Hitler och tillät nazitrupper på
finsk mark. Dessa trupper utgick från finsk mark vid överfallet på
Sovjetunionen den 22 juni 1941! Finnarna låtsas som om det var en tysk
fråga (som finnarna inte hade med att göra!) att de överföll
Sovjetunionen från finsk mark!!
I denna enfaldigt dumma propaganda pladdrar finnarna om att de ”besvarade”
elden från Sovjetunionen först då Sovjetunionen hade beskjutit
dem!! Alltså, försöker finnarna inbilla folk, var det Sovjetunionen
som startade ”fortsättningskriget” som finnarna kallar detta
deras tredje överfall på Sovjetunionen!
Finland var en lierad med och till Hitler och medansvarigt för kriget mot
Sovjetunionen. I rent löjligt prat låtsas finnarna som om de vore
”fredliga” när de trängt långt in i Sovjetunionen!
En sorts ”fredligt” överfall! Men finnarna var med om Leningrads
belägring! Ett illdåd som kostade närmare en miljon människoliv.
Staden skulle svältas ut! Befolkningen frös och svalt! Knappast vare
sig fredligt eller humanistiskt.
Även denna gång fick finnarna en fördelaktig fred. I fredsvillkoren ingick att finnarna skulle jaga ut tyskarna från finskt område. Det satt långt inne och finnarna struntade i det längsta att verkställa denna uppgift. Först när Sovjetunionen sa till på skarpen att startade inte finnarna omgående utdrivningen av nazisterna skulle Sovjetunionen själv ta itu med den uppgiften. Då blev det äntligen fart på att få iväg nazisterna.
Ännu en dum lögn som finnarna än idag och ständigt idisslar är att de, finnarna, ”försvarade” sitt land så bra att Sovjetunionen inte kunde ta (erövra) det! Denna lögn är inte bara dum utan den är även illvillig! Denna lögn kan finnarna mala enbart så länge som de fortfar i sin historieförfalskning. Den sanna historien visar att Sovjetunionen aldrig haft något intresse av att ”erövra” Finland!! Ty hade Sovjetunionen haft något intresse av att införliva Finland med Sovjetunionen – då hade naturligtvis Finland aldrig fått sin självständighet! Och vice versa!
Lennart Gerle Helsingborg
P.S. På Oktoberrevolutionens (gamla tiden) natt avgav den nya regimen
Folkkommissariernas råd, de två första dekreten. Det var som
nämnts dekretet om FREDEN vari den nya staten avskaffade sin militär
och skapade därmed jordens första fredsstat! Därtill tillkännagav
man dekretet om JORDEN vilket innebar att all mark förstatligades!
Med dessa två dekret gav man sovjetfolken FRED och JORD! Dessa två
frågor var de viktigaste för de sedan länge hårt plågade
folken.
Att kapitalistländerna därmed trodde att det skulle vara lätt
för dem att erövra den nya staten ligger i kapitalismens morbida och
fascistiska natur.
D.S.