Den 12 juni beslutade EU:s utrikesministrar att skicka 2 000 soldater till Kongo-Kinshasa, varav 50 från Sverige. Trupperna lyder under tyskt befäl. De ska övervaka valet i juli.
Bakgrunden till EU:s militära insats i Kongo kommenterades i mars i år under pågående debatt i EU-parlamentet av den tyske EU-parlamentarikern Tobias Pflüger. Han förklarade bland annat:
Medan Europaparlamentet… alltjämt debatterade en militär insats i Demokratiska Republiken Kongo tog EU:s ”Politiska och säkerhetspolitiska kommitté” (PSK) ställning för en motsvarande Afrikaintervention. Samtidigt sade Hans Winkler som talesman för det österrikiska EU-ordförandeskapet i parlamentsdebatten att en del frågor fortfarande var öppna.
Vad är PSK för något? Där samlas ambassadörer från
EU-länderna och avgör om EU-militärinsatser….Den militära
insatsen i Kongo planeras i strid med all förnuft. Officiellt handlar det
om att säkerställa val. 1 500 soldater ska sändas till det tredje
största landet i Afrika under Joseph Kabilas auktoritära regim. En
tysk SPD-politiker kommenterade detta så här: ”Det vore samma
sak som om 750 soldater landade i Lissabon och sedan påstod att de stabiliserade
hela Västeuropa.” Militärt är insatsen meningslös.
Varför ska den ändå äga rum? Förklaringen kommer från
Tyskalnds försvarsminister Franz Joseph Jung: ”Det handlar också
om centrala säkerhetsintressen för vårt land! Om vi inte bidrar
till att skapa fred i oroshärden Kongo får vi ett stort flyktingproblem
i hela Europa.” Och vidare: ”Stabilitet i den råvarorika regionen
gör också nytta för det tyska näringslivet.” Parlamentsledamöter
från CDU fyller på: Det finns strategiska råvaror som wolfram
och mangan.
EU- och Bundeswehrinsatser för att hålla tillbaka flyktingar och
säkra råvaror. Man äcklas.
Även många soldater säger allt tydligare att de är emot denna insats. Det är relativt klart: En gång Kongo, alltid Kongo. Det kommer inte att vara begränsat till fyra månaders insats. Den största delen av de tyska soldaterna kommer att som hotpotential vara stationerade på krigsfartyg utanför den västafrikanska kusten eller på franska militärbaser i Gabun. Frankrike hade till slut erbjudit att europeisera sina baser i Afrika. Här kan EU testa sina ”battle groups” och ge prov på deras interventionsförmåga. Det är också en del av det nya ”stora spelet” om Afrika, där EU:s medlemsstater, Kina och USA konkurrerar om råvarubytet. EU vill visa att man är en militärt underbyggd Global Player. Det bör äntligen sättas ett stopp för EU:s och Tysklands militariserade nykolonialism!
Gästkommentar av Tobias Pflüger i Junge Welt 24 mars 2006