Rätten att organisera sig fackligt är en självklarhet för oss i Sverige. Men i flera länder riskerar man att hamna i fängelse om man är med och startar en fackförening eller demonstrerar mot dåliga arbetsförhållanden. I Sverige har statsapparaten allt sedan Ådalshändelserna varit återhållsam med att blanda sig i konflikter mellan arbetsköparna och dom arbetande.
Inblandningen har främst varit verbal genom ekonomiska hot som framförts vid löneförhandlingar. Man har från statsmaktens sida hävdat att löneökningar skulle rasera samhällsekonomin. Under andra världskriget lagstiftade man om lönestopp, men vi har aldrig hört statsmakten påstå att arbetsköparnas enorma profiter skulle hota samhällsekonomin.
Så staten har aldrig förhållit sig strikt neutral i förhållandet mellan arbetsköpare och arbetare. Oavsett vilken regering som suttit vid makten, har den alltid i första hand sett till arbetsköparnas intressen. Dom demokratiska och utvidgade fackliga rättigheterna har nåtts genom hård kamp från de arbetande gentemot arbetsköparna och staten.
I samband med den konflikt som utbröt mellan SAC (Sveriges Arbetares Centralorganisation) avdelning i Malmö, Malmö LS, och stadsdelsförvaltningen Fosie i Malmö kan man nu se ett trendbrott, där staten återigen använder sin våldsapparat, polisen. I Ådalen var det militären som användes, men motiven är i stort sett dom samma, arbetarna hotar den allmänna ordningen.
Konflikten uppstod på grund av arbetsförhållandena på ett LSS-boende (LSS – Lag om stöd och service åt funktionshindrade). Stadsdelsförvaltningen har visat sig totalt ointresserad av att lösa konflikten genom förhandlingar och vägrar lyssna på sina anställda, enligt Malmö LS. Istället har ytterligare anställda redan omplacerats till vikariat som upphört och andra har öppet hotats om omplaceringar och uppsägningar. När två medlemmar i Malmö LS sparkades och förhandlingarna brutit samman genomfördes en serie av blockader.
Vid den senaste ingrep Malmöpolisen genom att attackera blockaden och deltagarna i den.
Ingripandet var mycket brutalt. Ett flertal strejkvakter misshandlades samtidigt som polisen använde pepparspray på strejkvakter som förhöll sig passiva. En sjuksköterska som övervakade blockaden greps när polisen uppmanades att föra en av de skadade strejkvakterna till närmaste vårdcentral. Totalt greps sex personer.
.
Vi ställer oss frågan om den nya terrorlagstiftning som nu börjat gälla har någon betydelse i sammanhanget. Där föreskrivs att handlingar som har till mål att förmå politiska organ eller myndigheter att fatta beslut i en viss riktning kan stämplas som terrorhandling. Är det med stöd av denna lag som polisen nu börjar aktivt ingripa i arbetskonflikter?
Oavsett vilket det är har hela arbetarrörelsen skyldigheten att visa solidaritet med sina klassbröder och systrar i försvaret av dom grundläggande fackliga rättigheterna, där det även ingår rätten att tillgripa stridsåtgärder. Den solidariteten behöver vi alla oavsett organisatorisk splittring och meningsmotsättningar i andra frågor.
Solidaritet i försvaret av dom fackliga rättigheterna, ingen polisiär inblandning i arbetskonflikter.
